Anne Lundberg: ”Livet är mer än bara jobbet ”

– Min son är vegan, så det är sånt veganläder… eller ja, plast kan man också säga.

Anne Lundberg tar på sig ”skinn”jackan, prydd med vackert broderade blommor, när vi träffar henne för en intervju i en modernt inredd tegelbyggnad i Malmös Västra hamnen. Säkerhetsvakten i SVT-receptionen bråkar med tekniken för att få incheckningen att fungera, och när vi slår oss ner i två gröna soffor spanar en flera meter hög Sommarskuggan-figur ner på oss.

Med program som Antikrundan och Maträddarna har Anne Lundberg blivit ansiktet utåt för hållbarhet och återbruk på SVT – och det är tydligt att det är ett genuint intresse. Anne berättar entusiastiskt om renoveringarna med återbruksmaterial hon gjort i sitt hus på den skånska landsbygden, och hur hon fått maken Stefan intresserad av det miljövänliga sättet att renovera.

– Stefan är väldigt händig och jobbar i byggbranschen, även om han bara sitter på kontoret på jobbet. Han gillar att renovera, men sen tror jag att det är jag som har frälst honom lite med det cirkulära. Det är en prisfråga också – nytt byggmaterial tär inte bara på våra resurser, det är också ganska dyrt, inte minst sen pandemin. Oftast hittar du saker i bättre kvalitet, till ett mycket lägre pris, som då inte behöver slängas och brännas upp. Det är en win-win-win.

Anne flyttade till huset redan 1998, och när hon 20 år senare separerade med barnens pappa var det hon som bodde kvar med deras två söner. Nu har barnen flyttat hemifrån, och eftersom maken pendlar mellan Stockholm och Skåne tillbringar hon en hel del tid ensam i det stora huset – något som fått Anne att fundera över en framtida flytt.

– Det är ett för stort hus att bo i själv. Jag tycker att det ska bo en stor barnfamilj i mitt hus som är så stort och har så många rum, det känns själviskt att bo där alldeles själv.

Arvet från mamma

Anne konstaterar att hon inte är uppvuxen med den typ av exklusiva antikviteter som syns i Antikrundan, men loppis och återbruk är något programledaren har med sig naturligt från barndomen – att ta till vara på det som finns är självklart för henne, oavsett om det gäller mat eller ägodelar.

– Ordet hållbarhet och att tänka ur ett miljö- och klimatperspektiv, det har jag ju fått som vuxen. Men min mamma som kom från Småland hade det inte så fett när hon växte upp, så där har man tagit till vara på allting. Det har kommit med modersmjölken; jag är likadan och jag märker att intresset även finns hos i alla fall en av mina söner.

Det småländska arvet från mamman syns ofta hemma hos familjen. Minst en gång i veckan har Anne ”restfest” – att slänga mat finns inte på kartan. Därför var det väldigt passande att just hon år2019 gjorde programmet Maträddarna tillsammans med kocken Paul Svensson, där de ville belysa det stora problemet med matsvinn i världen, och väcka intresset för att rädda mat.

– Jag har nog aldrig slängt särskilt mycket mat. Det är återigen på grund av mamma, man tar hand om det man har. Man äter upp rester tills resterna är slut och sen får man laga nytt. Du öppnar aldrig en ny ost förrän du har ätit upp den gamla och så vidare.

Anne lyfter ett experiment i programmet, där hon sparade filmjölk, ägg, bacon, ett äpple och en morot i fem månader i sin kyl – för att sedan äta dem. Hon menar att allt smakade bra förutom att moroten hade skrumpnat ihop, men att den ”ändå gick att äta”.

Anne Lundbergs tunga familjehemlighet

Anne nämner sin mamma och hennes inflytande flera gånger under samtalet. Att hon lyfter sin mamma i större utsträckning än pappan får en naturlig förklaring när hennes uppväxt kommer på tal.

Innan Anne Lundberg hade hunnit börja skolan hade hon bott på fem olika platser – pappans jobb gjorde att familjen behövde flytta ofta, och lilla Anne blev van vid att anpassa sig till nya situationer.

– Antingen tycker man att det är skitjobbigt, eller så blir man en survivor. Jag tror att jag skolades socialt, och fick nog lätt för att hitta nya vänner. Det har också gjort att jag själv är ganska osentimental med att sälja och flytta, jag har bott på jättemånga olika ställen som vuxen.

Samtidigt som Anne hade lätt för att få vänner i skolan så bar hon på en tung familjehemlighet: pappans missbruk av alkohol, tabletter och kvinnor påverkade hela familjen. Till slut blev situationen ohållbar, och när Anne var 13 år gammal skilde sig hennes föräldrar.

– Det var ju nästan en befrielse på ett sätt. Det var alltid mamma som hade tagit hand om oss, man kan säga att hon uppfostrade oss som en ensamstående mamma. Så det var egentligen ingen större skillnad. Det är hemskt att säga, men det är väldigt jobbigt att leva i en familj där det finns ett missbruk.

Anne var bara 20 år gammal, och hennes bröder 24 respektive 10 år, när pappan tog livet av sig.

– När någon tar sitt liv, ger den sig aldrig chansen att bli frisk. Jag skulle aldrig få se min pappa bli frisk. Han skulle aldrig få uppleva sina barnbarn, eller få chansen att bli nykter och må bättre. Det var ju otroligt sorgligt. Men jag var också otroligt arg när det hände, jag tyckte att det var väldigt själviskt. Man löser ju inte några problem genom att ta sitt liv, det finns alltid människor runt omkring en som måste leva vidare.

Genom sitt arbete som journalist har Anne med tiden kunnat förstå sin pappas tragiska död på ett annat sätt. 2017 gjorde hon tillsammans med Sofia Helin programmet 30 liv i veckan, en dokumentärserie om suicid och hur det påverkar de anhöriga.

– Innan jag gjorde 30 liv i veckan kände jag, som förälder, att det var så dåligt gjort att ta sitt liv när han hade tre barn. Var vi inte värda att leva för? Men när jag gjorde serien fick jag faktiskt en helt ny syn på det. Man väljer liksom inte att ta sitt liv, utan man upplever det som att man inte har något val. Smärtan är så stark att man gör vad som helst för att den ska försvinna.

Innan hon gjorde serien var Anne Lundberg rädd att den psykiska ohälsan var något som skulle gå i arv, inte minst då hennes farfar också tog sitt eget liv.

– Jag har gått i terapi i några olika omgångar, men inte primärt för detta. Jag tror att det är väldigt nyttigt att gå i terapi. Jag har gått i perioder när jag själv inte har mått så bra eller känt mig ensam. Jag tror att man ska ta den hjälp som finns, i stället för att självmedicinera.

Fick hjälp av Sverker Olofsson

Anne Lundberg har ett svårslaget cv – få svenska mediepersonligheter har varit inblandade i lika många folkkära och omtyckta produktioner som hon. Men karriären hade kanske sett annorlunda ut om hon inte hade hamnat på SVT Umeå under högskolepraktiken, och plockats upp av ikonen Sverker Olofsson.

– Sverker hade precis startat Plus och jag var där och praktiserade. Han blev väldigt förtjust i mig, så efter högskolan fick jag jobb där – och sen dess har jag inte lämnat SVT.

Efter en tid i Umeå flyttade Anne till Stockholm som reporter på Rapport, och i närmare tio år arbetade hon med nyhets- och samhällsjournalistik. När jobbet som programledare i Antikrundan blev ledigt valde hon till en början att kombinera det med arbetet på nystartade Uppdrag Granskning.

– Jag gjorde båda i några år, men sen slutade jag på Uppdrag Granskning, jag kände att det inte gick att göra på deltid.

Annes telefon ringer och hon ursäktar sig innan hon tar samtalet – det är Ernst Billgren, som hon har sökt för att boka till en intervju i kulturprogrammet Sverige, där hon gör en del jobb som reporter. Anne konstaterar att hon alltid vill ha ett ben kvar i samhällsjournalistiken.

– Det är där jag kommer ifrån, jag är väldigt nyhets- och samhällsintresserad. Jag tycker att det berikar varandra att både göra det som är angeläget och viktigt, men också det som är lättsamt och lustfyllt. Jag brinner för public service, och Husdrömmar har ett väldigt public service-perspektiv. Antikrundan är konsumentupplysande och folkbildande. Det är helt fritt från kommersiella intressen.

Hyllar Månsson Colts gråa hår

Med 35 år på SVT har Anne Lundberg tillbringat större delen av sitt vuxenliv framför kameran. I dag har hon fyllt 58 år, och ser fördelarna med att åldras.

– Åldern sätter sina spår, men det finns ju något väldigt fint i det. För jag menar, vad är alternativet till att inte bli äldre? Det är ju att... inte bli äldre. Det är inte ett bättre alternativ. Man vill få vara med länge, få vara med och se sina barn växa upp, och se sina barn gifta sig och skaffa egna barn. Åldrande är ju ingenting jag kan göra någonting åt. Det är som det är. Och i mitt jobb som journalist så blir jag ju bara mer erfaren och mer kunnig.

Hon konstaterar krasst att det går bra att arbeta bakom kameran också, om tittarna skulle tröttna på att se henne framför den.

– Om folk inte vill ha mig i rutan längre, då kan jag väl jobba bakom kameran. Det var också där jag började.

Trots att hon hela sitt yrkesliv verkat i en bransch där kvinnors utseende ofta står i fokus och kommenteras har Anne Lundberg aldrig känt ett behov av att göra botox eller andra skönhetsingrepp, något som alla blir allt vanligare.

– Jag färgar ju håret. Men sen ser jag Pernilla Månsson Colt med grått hår, och det är supersnyggt. Hon har en väldigt snygg färg.

Börjar du bli sugen på att omfamna det gråa håret och sluta färga?

– Absolut. Problemet är bara utväxten, att vara mittemellan. Jag vill liksom inte ha halva grått och halva färgat, den där transformationen är ganska komplicerad. Men Pernilla har ju visat att det är möjligt.

Anne Lundbergs pensionsplaner

Efter intervjun gör vi en kortare videoinspelning, där Anne Lundberg visar att hon är en av branschens proffsigaste genom att bara behöva en tagning. I entrén har säkerhetsvakten fått pli på tekniken, rapporterar han, och utanför byggnaden blåser de starka Malmö-vindarna. När Sverige är grått kan Anne dock trösta sig med huset i Italien, som hon köpt och nu renoverar tillsammans med maken.

Paret, som gifte sig 2019 i Grekland, har varit tillsammans i sju år, men har känt varandra mycket längre än så.

– Hans storebror är granne med mig, vi är gamla kompisar och har umgåtts jättemycket under årens lopp. De är ganska många syskon, så Stefan har varit en av alla bröder som varit och hälsat på. Vi har setts på håll och alltid haft ett gott öga till varandra, men har aldrig varit singlar samtidigt.

Med ett decennium kvar till SVT:s obligatoriska pensionsgräns konstaterar Anne att hon inte har börjat fundera kring livet som glad pensionär än. Men redan nu är det viktigt för henne att ha ett mångfacetterat liv.

– Livet är mer än bara jobbet och man ska vara noga med att ha många ägg i sin korg. Jobbet är viktigt, för man tillbringar en ganska stor del av sin vakna tid där, men fritiden är minst lika viktig, vännerna är lika viktiga, och familjen viktigast av allt. Är man smart så lägger man kanske lite större del av sin tid på de andra äggen i korgen, ju mer man närmar sig pensionen. Jag har ju tio år kvar.