Utvandrarna, vad är egentligen grejen med Wilhelm Mobergs episka romansfit, utöver att den helt garanterat har en plats i svensk kulturekanon?
Hora! Har du hora? Hora för mig! Per person!
Det var meningen att bli en trilogi, men växte. Utvandrarna gavs ut 1949, sen kom invandrarna, nybyggarna och sista brevet till Sverige.
Och alla handlar om Carl Oskar och Kristina, som tillsammans med ett litet sällskap i mitten av 1800-talet, utvandrade från Småland till Amerika för att försöka bygga sig ett nytt liv.
Utvandrarna hyllades och blev en storysäljare, och har tillsammans med Jan Truells filmatiseringar från 70-talet format hela vår bild av den här delen av Sveriges historia.
För filmatiseringen var Max von Sydow tidigt klar som Carl Oskar, men Moberg var länge skeptisk till den norska Liv Ullman som Kristina.
Eftersom Moberg också tyckte att flera andra filmatiseringar av hans romaner hade blivit förstörda av dåliga dialekter, tyckte han först också att skådespelarna skulle prata rikssvenska.
Men idag är både Max von Sydow, Liv Ullman och deras småländska ikoniska.
Det var den ditill största svenska filmsatsningen någonsin, och utvandrarna och nybyggarna sågs av hundratusentals svenskar.
Men kritiken här hemma var ljummen, men i USA älskades de och nominerades till flera Golden Globes och Oscars.
Så småningom kom fler varianter, och i dramatikern Faina Zarbabi's nytolkning av utvandrarna så handlar det om nyanländas liv i Sverige.
I Björn Ulvaeus och Benny Anderssons älskade musikal Kristina på en duvemåla så låg fokus på Kristina.
Det gjorde det också i den helt överskottningsbara filmatiseringen Utvandrarna som kom 2021.
Ska man då läsa de här böckerna och se de här andra filmerna?
Ja, utan tvekan.
Karl Oscars och Kristinas liv och relation, bilderna och deras ansikten i filmerna, och Kristinas relation med medresenärer Ulrika är något av det bästa vi har i det här landet.