Elva dagar i Berlin av Håkan Nesser
Arne Murberg, boende i den lilla hålan K, har huvudrollen i Elva dagar i Berlin (Albert Bonniers förlag). En gång en liten klipsk kille dök han på en klippa i en sjö vilket gjorde hjärnan en smula långsam. På sin fars dödsbädd får han veta att modern inte drunknade under en seglats när Arne var ett år, utan i själva verket lämnade familjen för en trubadur och Berlin. Den döende fadern ger Arne i uppdrag att ta sig dit, leta upp modern och överräcka en låst ask med ett innehåll Arne inte får veta något om. Så är början, och sedan far det iväg ordentligt. Nesser leker med tid och rum, Arne får med hjälp av en hypnotisör, tillika galen vetenskapsman, fara till 1600-talet där han försöker hjälpa den fagra Beate från att brännas som häxa. Tillbaka i 2000-talets Berlin träffar han en annan Beate med mystiska kopplingar till den förra. Hon vill hjälpa honom att hitta modern och är mycket nyfiken på vad som finns i asken.
Nesser skriver underbart underhållande. Texten sprakar av filosofiska finurligheter och fantastiska skrönor, men mest av allt är det en vacker kärlekshistoria – och en kärleksförklaring till staden Berlin.
AV KENNETH GYSING