Maria Leissner förlorade sambon i svåra bilolyckan – vändningen i sorgen
Den 24 februari 1996 körde hon familjen upp till Sälen när de var med om en svår bilolycka – och hennes sambo dog i hennes famn.
– Jag känner på hans puls, och den finns inte. Och så sitter vi där, kanske i timmar, innan någon skär loss mig, berättar hon i P1:s Söndagsintervjun.
Maria Leissner blev Folkpartiets, numera Liberalernas, första kvinnliga partiordförande 1995. Stödd av sin sambo, fysikern Hans Holmgren, satsade hon hårt på den politiska karriären, och fick det svåra uppdraget att vända partiets opinionssiffror efter det misslyckade valet 1994.
Men Maria hann bara sitta på posten i ett år innan allt förändrades. Den 24 februari 1996 är hon, sambon Hans och deras dotter på väg upp till Sälen för att fira sportlov. De kör upp från Stockholm i en gammal Mercedes, och Maria sitter bakom ratten.
– Vi hade stannat någon halvtimme innan, och min sambo frågade om jag var trött och ville byta, men nej jag är pigg. Jag har ofta tänkt att om jag inte hade sagt det, så kanske han hade levt, säger hon i P1:s Söndagsintervjun.
Maria Leissners bil sladdar på vägen – och sambon dör
För en stund efter att de har kört ut på de slaskiga vägarna igen, får bilen sladd, och Maria lyckas inte stoppa den hur hon än försöker. Katastrofen är ett faktum.
– Det var en liten sladd som växte till en stor sladd, och så kanade vi över vägen, och så kom det en bil emot oss och krossade på höger sida, där Hans satt. Om vi hade bytt hade Hans levt, och kanske också jag, han hade kanske kunnat häva sladden, säger hon i Sveriges Radio.
Dottern i baksätet och Maria på förarplatsen klarar sig utan livshotande skador, även om Maria bryter flera ben. Men sambon mister livet där i bilen.
– Han slungas i mitt knä, och jag ser hur hans näsa blir vitare. Jag känner på hans puls, och den finns inte. Och så sitter vi där, kanske i timmar, innan någon skär loss mig, berättar Maria Leissner i P1.
Leissner sitter kvar i Folkpartiet för kärlekens skull
Efter olyckan undrar Marias partikolleger om hon inte ska kliva ner från partiledarrollen, och fokusera på sin dotter i stället, men Maria väljer att sitta kvar i ett år innan hon lämnar. Hon berättar att sambon hade haft som dröm att en kvinnlig partiledare skulle leda Folkpartiet – något som var viktigt för henne att uppnå för hans skull.
– Hans död får inte leda till att hans vision kraschar. Det var av respekt för honom jag satt kvar.
Men 1997 lämnar hon som partiledare och partipolitiken i stort, för att först jobba för Sida och sedan bli ambassadör i Guatemala.
– Jag var lite av ett tomt skal. Världen blev svartvit, det fanns ingen färg i den. Solen gick upp på morgonen och jag gjorde frukost till vår dotter, men det fanns inget liv. När jag slutade med politiken ett år senare så blev jag så småningom diplomat och fick erbjudande om att bli ambassadör i Guatemala. Det var som att födas på nytt, säger hon.
