Silvia – vägen från okänd till Sveriges mest populära drottning

Det finns en klassisk scen, som återberättats många gånger. Kanske för att den säger mer om drottningen än alla bilder på henne i galaklänning och garnityr gör.

Den utspelar sig på Kungliga slottet. Silvia, tidigare Sommerlath, är nybliven drottning av Sverige. Hon är 32 år gammal och behärskar fem språk: tyska, engelska, franska, spanska och portugisiska, utöver den svenska som hon legat i för att lära sig sedan det allra första mötet med kung Carl XVI Gustaf, då kronprins, under de olympiska spelen i München 1972.

Drottningen är van att arbeta, van att hugga i. Förutom att hon varit utbildningsansvarig för OS-värdinnorna vid de olympiska spelen har hon också agerat biträdande protokollchef i organisationskommittén för olympiska spelen i Innsbruck i Österrike, 1976. I grunden har hon en fyraårig tolkutbildning.

Men, åter till Kungliga slottet. Då, 1976, hade Sverige inte haft en drottning på 11 år. Över ett decennium hade passerat sedan drottning Louise, hustru till den tidigare kungen Gustaf Adolf, somnade in. Det svenska hovet var, minst sagt, en smula mansdominerat.

Silvia var unik, dels eftersom hon var den första kvinnan av icke kunglig eller adlig börd att gifta in sig i det svenska hovet på 400 år, dels eftersom hon verkligen ville arbeta. Kungens kontor var väl utbyggt, drottningens inte alls. Då bad Silvia om en skrivmaskin, en önskan som mötte raljanta repliker. ”Jaha? En skrivmaskin? Ska drottningen skriva sina memoarer”, ska det ha viskats i slottets korridorer, enligt historikern Herman Lindqvist.

–Man frågade nästan aldrig drottningen om någonting. Man bestämde över huvudet på henne, och man tog inte den hänsyn som jag anser att man skulle ta till en fru och till en drottning. Det var inte så lätt, berättade den numera framlidna överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister i TV4-dokumentären Familjen Bernadotte från 2010.

Herman Lindqvist har bekräftat hennes ord.

–Så var det. Det var de gamla farbröderna, som var utsedda av den tidigare kungen Gustaf VI Adolf, som bestämde. Genom åren har det varit en del intern kritik mot Silvia, som ständigt skulle ändra på saker och ting och uppfattades som alltför bestämd.

I regeringsformen stod inget om gemålens uppgifter, och trots den första skepsisen fick drottningen sin skrivmaskin. Värt att poängtera är också att drottningen inte bara var ny i rollen som drottning, hon befann sig också i ett nytt land. Hon hade heller ingen annan kvinna vid hovet att fråga om råd. Prinsessan Sibylla hade gått bort. Visst fanns kungens systrar där, speciellt prinsessan Christina, och nog kunde hon ringa till Danmark och fråga drottning Ingrid om ledsagning om det knep. Men på det stora hela var drottningen tvungen att hitta en egen väg, via en egenritad karta. Hur?

Allt började med den där skrivmaskinen, och bit för bit byggde drottningen upp sitt kontor, sin hovstat. Men vem skulle hon välja som hovdam? Alltså den person som, förutom kungen, står närmast drottningen i arbetet. Ett slags högra hand, en alltiallo.

–Jag kände inte så många i Sverige. Då slog det mig att det finns en yrkeskategori som alla tycker att det är spännande att prata med: sjuksköterskor. De första åren var därför alla mina hovdamer sjuksköterskor: kunniga, duktiga, hade båda fötterna på jorden. Där fick jag mycket stöd. De kunde också berätta om alla familjeförhållanden i Sverige: vem som var gift med vem, om dessa personer hade gemensamma barn och så vidare. Det är inte så lätt att hålla ordning på allt och alla, har drottningen berättat i en intervju med Expressen.

Drottningen började alltså att arbeta och har inte slutat sedan dess. Nu fyller hon 80 år och har passerat pensionsåldern med 15 år. Men någon pension är det inte tal om. Tvärtom.

På drottningens arbetsrum finns en broderad kudde med texten ”It ain’t easy being queen”. Ibland poserar hon med den på foton. Hon har humor, drottningen. Det kan alla som mött henne vittna om. Humor – och glimten i ögat. Det öppnar många dörrar. I kombination med skicklighet och stor kunskap gör det att många som möter Silvia vittnar om att de känner sig sedda och välkomnade av henne, ett faktum som inte är helt ovidkommande när människor möter en kunglighet. Trots att situationen på många plan kan vara styltig, ovanlig och kanske till och med en smula skrämmande bidrar drottningen med en värme som gör att många känner sig mer bekväma. Men med det sagt: drottningen är också envis och har en enorm viljestyrka.

I ett års tid har journalisten Ingrid Thörnqvist följt drottningen i vardagen, vilket resulterat i boken Yrke: drottning. Boken kan kanske närmast beskrivas som en personlig reportagebok. Genom intervjuer med nyckelpersoner får läsaren på nära håll följa Silvias arbete – ända in i de slutna styrelserummen, dit ingen journalist tidigare fått tillträde.

Vi får följa arbetet med organisationen Childhood, mot sexuella övergrepp mot barn, Silviahemmets stora utbildningsinsats om demenssjukdomar inom hela vårdsektorn och den brännande aktuella frågan som hennes organisation Mentor driver: stöd och vuxna förebilder för ungdomar.

Boken ger en unik inblick i ett mycket ovanligt uppdrag. Det är kopplat till äktenskap, tradition och plikt – men det finns också stora möjligheter att påverka. Hur driver drottningen sina hjärtefrågor om sexuella övergrepp mot barn, om demensvården, om vikten av vuxna förebilder för ungdomar – egentligen? Vad har hon åstadkommit – och hur kommer hon att beskrivas i historieböckerna?

–Jag skrev boken eftersom jag tyckte att det fattades en bild av vad drottningen gör med sin tid. Man kanske vet, lite vagt, vad hon gör, att hon sysslar med barnrättsfrågor kanske, men inte i detalj. Jag valde att fokusera på hennes arbete utöver de kungliga plikterna. Man är van att se drottningen med bukett och hatt, men hur är hon i styrelserummen? Det ville jag ta reda på, berättar Ingrid Thörnqvist för Femina.

Hon fortsätter:

–Jag märkte ganska snabbt att hon är väldigt aktiv. Hon är med på alla styrelsemöten, är oerhört påläst och ja, det är hon som bestämmer. Hon visar riktningen och organisationen gör ingenting utan att hon verkligen är med på tåget. Då tonade en väldigt intressant bild fram. En bild av en viljestark person som verkligen bestämt sig för att använda sin roll för att aktivt förändra världen i viktiga samhällsfrågor. ”Man kan om man vill, och man måste om man har möjlighet”, lär vara hennes inofficiella valspråk.

Vad har överraskat dig mest under arbetet med boken?

–Hennes aktiva roll. Att hon är så målmedveten och också arbetar på just det sättet, målmedvetet, i aktuella samhällsfrågor. Det var slående, och intressant! Det förvånade mig att det inte var mer allmänt känt och att hovet kanske inte heller kommunicerar det. Jag funderade kring det och jag tror att det beror på att det är ganska aktuella politiska frågor, och kungahuset ska ju hålla sig borta från politiken. Men faktum är att drottningen verkligen arbetar med frågor som rör den aktuella samhällsdebatten.

Varifrån kommer drottningens drivkraft?

–Jag tror att hon är väldigt engagerad, i grunden. Jag försökte komma fram till hur och när det började. Många ville ju, där i början, att hon skulle vara med på olika ställen, och därtill skulle hon lära sig svenska språket och föda fram tronarvingar… Jag intervjuade prinsessan Christina som berättade att hon och drottningen ganska tidigt talade om vad Silvia skulle kunna göra, utöver sin drottningroll. Christina föreslog att drottningen skulle gå in i en trovärdig organisation men då sa drottningen att ”nej, jag vill ha mina egna organisationer”. Det är ju ett tecken på att viljan fanns där, redan tidigt, även om exempelvis Childhood, Silviahemmet och Mentor bildades först på 1990-talet.

Vad har hon haft för förebilder?

–Under åren har hon ju träffat oerhört många personer, inte minst andra drottningar, kungligheter, premiärministrar, presidenter och presidentfruar. Hon har ett stort kontaktnät. Jag försökte fråga om den svenska drottninghistorien. Josefina av Leuchtenberg exempelvis, vars porträtt ju hänger på drottningens kontor, var väldigt viljestark och drev sina frågor, samhällsfrågor, målmedvetet och till sist erkände drottningen att ja, Josefina var en förebild. Hon har också döpt sin dotter efter henne, Madeleine heter ju Josephine i mellannamn.

Hur är drottningen som chef?

–Den uppfattningen jag har fått är att hon är ganska krävande. Krävande och engagerad! Hon vill ha kontroll och veta att allt är rätt och som det ska. Drottningen är noggrann, och det betyder att hennes medarbetare också måste vara det. Tydligen kan hon vara ganska spontan, och vill ha sina idéer genomförda. Det kräver ju snabbfotade medarbetare.

Men, har drottningen någonsin funderat på att inte arbeta? Nja. Att åka ifrån barnen när de var små var svårt, har hon berättat. ”Det var inte lätt att lämna gråtande barn. Självklart känner vi, som så många andra med en hektisk tillvaro, att vi inte har varit tillräckligt mycket med våra barn”, har Silvia sagt, i Kungliga magasinet. Prinsessan Madeleine har också berättat, i programmet Skavlan, hur jobbigt hon tyckte det var att föräldrarna var så frånvarande då hon var liten.

–Jag tror att alla mammor vet hur jobbigt det är att åka bort när barnen gråter. Den erfarenheten är jag inte ensam om. Men i kungens och mitt fall hände det kanske lite väl ofta. Jag försökte kompensera det genom att vara extra mycket med barnen på somrarna, men barn kan inte vänta så länge. Barn kan inte föreställa sig vad det betyder om mamma säger ”ja, men sedan ses vi och sedan kommer jag tillbaka” eller ”senare läser jag saga”. Tyvärr är jag inte ensam om den här situationen.

I år firar kungen 50 år på tronen. Då och då väcks frågan om att han ska lämna över till Victoria. Då blir hon Sveriges nya drottning. Och nog har Victoria tagit inspiration av sina föräldrar, men kanske än mer av Silvia. Ta vinkningarna, exempelvis.

–Jag minns en gång då vi åkte över bron här borta utanför Slottet. En mamma med två barn stannade och vinkade och jag vinkade så klart tillbaka. Kronprinsessan Victoria var liten och frågade storögt varför jag vinkade. Då förklarade jag att damen vinkade till mig och att jag ville tacka henne genom att vinka tillbaka. Det gäller att tidigt uppfostra barnen in i den kommande rollen, har Silvia sagt till Expressen.

Modedrottningen

I många år har drottningen varit intresserad av mode och stil. Hon klär sig alltid korrekt men kryddar gärna med starka färger. Ett knep för att synas då man vistas i rum med många män i mörka kostymer.

Drottningen är också ett fan av hållbart mode och återanvänder gärna plagg och accessoarer år efter år. Många av hennes plagg har faktiskt 40–50 år på nacken. Drottningen förklarar att en del av hennes klassiska klänningar förvaras i ett rum på slottet, liggande i lådor med syrafritt silkespapper. Tipset kommer från modeskolan Parsons i New York.

–Klänningarna är ju väldigt känsliga för ljus. Och tyngden, alla dessa broderier, gör att vi inte kan hänga upp dem. Så vi lägger dem i lådor i ett rum på slottet. Hur de bäst ska bevaras var något jag verkligen undrade över. Hur gör man det? Och där gjorde man det på det sättet, så jag tänkte good idea! har drottningen berättat för ELLE.

Drottningen har också lånat ut flera plagg till sina döttrar. På Nobel 2018 bar Victoria exempelvis en klänning från Nina Ricci som drottningen burit över 20 år tidigare.

–Jag tycker att det är väldigt roligt att tonårsdöttrar i alla familjer har sina egna tankar och åsikter om vad som passar och säger ’ska mamma verkligen ha det där på sig?’. Och plötsligt, ett antal år senare, visar det sig att ’jaha det går tydligen jättebra att ha på sig’. Det gör mig väldigt glad! Jag tycker bara det är fint att hon delar min smak och tycker det är vackert och vill använda kläderna. Och att hon passar i dem – bara en sådan sak!

Drottning Silvia – år för år

1976 Gifter sig med kungen den 19 juni och blir Sveriges drottning.

1977 Den 14 juli föds Victoria på Karolinska sjukhuset i Solna.

1979 Carl Philip föds på Stockholms slott den 13 maj.

1981 Flyttar till Drottningholms slott.

1982 Madeleine föds på Drottningholms slott den 10 juni.

1990 Silvias pappa, Walther Sommerlath, avlider 89 år gammal.

1993 Drottningen fyller 50 år. Svenska folkets gåva är en jubileumsfond som ska stödja forskning för barn och ungdom med handikapp.

1994 Grundar stiftelsen Mentor Foundation, numera Mentor International, som arbetar för att ge ung-domar självkänsla och kraft att växa genom mentor-skap.

1996 Silviahemmet, en svensk vård- och utbildningsstiftelse, som grundats på Drottningholms slottsområde på initiativ av drottning Silvia, invigs.

1997 Modern Alice Sommerlath går bort, 90 år gammal. Hon var de sista åren av sitt liv svårt sjuk i alzheimer, vilket gjort att Silvia engagerat sig i demenssjukvård och utbildning av vårdpersonal.

1999 Drottningen grundar Childhood Foundation, vars syfte är att värna om barns rätt till en trygg barndom.

2006 Drottningens bror Jörg Sommerlath går bort. 2020 somnar också brodern Walther in.

2009 Global Child Forum, en svensk ideell stiftelse grundas av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia av Sverige för att främja barns rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter.

2010 Prinsessan Madeleine bryter sin förlovning med juristen Jonas Bergström och flyttar till New York. Kronprinsessan Victoria gifter sig med prins Daniel. Hovet bekräftar att Carl Philip har ett förhållande med Sofia Hellqvist. Boken Den motvillige monarken släpps.

2012 Drottningen blir mormor för första gången, då Estelle föds. Sedan dess har drottningen fått fler barnbarn: Prins Oscar, prins Alexander, prins Gabriel, prins Julian, samt prinsessan Leonore, prins Nicolas och prinsessan Adrienne.

2013 Prinsessan Madeleine gifter sig med Chris O’Neill. Två år senare gifter sig Carl Philip med Sofia.

I samband med drottningens 70-årsdag instiftas Drottning Silvias stiftelse – Care about the children. Den ger sitt stöd till utsatta barn i Sverige och i olika delar av världen genom att stötta etablerade hjälporganisationer i väl definierade projekt.

2023 Fyller 80 år.