Sveriges främsta författare: Denna bok ska du läsa innan du dör

Lite som när man hos frisören frågar vilket (mirakel-)schampo man ska använda till sina torra testar och vet att man kommer få namnet på en produkt från hyllan i salongen, men egentligen vill veta vad frisören själv använder.

Hon eller han, som är experten, yrkesmannen.

Lika spännande som det är att titta in i medicinskåpet hos en läkare, är det att få en inblick i professionella skribenters litterära värld (lite mer om du frågar mig).

Vad har de själva hemma i bokhyllan, vad är viktigast för dem när de avgör om en bok är god eller inte, och så den eviga:
Vilken bok borde man läsa innan man dör?

Femina tog chansen och ställde frågorna till några av landets mest namnkunniga och hyllade författare.

Agneta Pleijel

Vad ser du fram emot läsa just nu?
– Åh, det är mycket, men jag har haft en sommar av att läsa klassiker. Jag har läst Geoffrey Chaucers Canterbury Tales, det var en stor upplevelse.

Vad ur din egen imponerande produktion är du själv mest stolt över?
– Jag känner mig mest nära Vindspejare som var min debutroman. Av det som har kommit till senare skulle jag säga Lord Nevermore. Kanske framförallt för att båda två var väldigt roliga att skriva.

Vad utgör en bra bok för dig?
– Jag tror att det är att kunna formulera saker i vår samtid som är angelägna för mig. Det är det som är skönlitteraturens uppgift och ibland lyckas det och då blir man väldigt glad.

Vilken bok borde man läsa innan man dör?
– Homeros Iliaden. Det är en reseskildring och vi är alla upptagna av resan på ett eller annat sätt.

Jan Guillou

Jan Guillou, vad är ett absolut måste för att en bok ska kvala in som bra för dig?
– Jag vill att det ska handla om någonting viktigt, helst viktigare än författarens egna själsliv. Och det ska vara bra berättat.

Vilken av dina 55 utgivna böcker är du själv mest nöjd med?
– Brobyggarna. Den är en mer än noggrant utförd 1800-talsepik än någonting annat jag har skrivit. Det var en pillig och ordentlig bok med ett mycket stort berättarperspektiv som är svårt att hålla ihop. Brobyggarna är bästa hantverket.

Vilken bok bör man ha läst innan man dör?
– Bibeln. Särskilt om det är den sista samlade läsningen före döden, då är Bibeln bra. Det är därför den brukar ligga vid dödsbädden.

Vad ser du fram emot att läsa härnäst?
– Ingvar Carlsons lilla fina tankebok I sällskap med döden ligger högt upp på min läsarlista.

Lydia Sandgren

Vilken bok tycker du att man ha läst innan man dör?

– Olika böcker har olika effekt på olika personer men en bok som har följt mig genom åren är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Har man inte läst den så kan man gott göra det. Det kommer inte att vara förlorad tid, särskilt om man är i ett skede av livet där det står och darrar, man är osäker och det råder gråskalor.
– Förr eller senare hamnar vi alla där oundvikligen och då är den Den allvarsamma leken en bra kompanjon att ha vid sin sida.

För dig personligen, vad utmärker en bra bok?
– Att den hjälper en att få syn på något som man tidigare inte tänkt, känt eller kunnat identifiera. Att den öppnar en dörr mot något okänt litet hörn av världen. Det behöver inte rent ämnesmässigt vara något väsenskilt men gärna ett nytt perspektiv eller en ny stämning eller aspekt.

Din debut blev en mäktig framgång, hur gör du för att trumfa Samlade verk?
– Framförallt har jag läst. När jag höll på med Samlade verk och ett bra tag efteråt hade jag inte tid att läsa och det var tråkigt. Nu är det snart fyra år sen Samlade verk kom och jag har läst så mycket jag har kunnat sedan dess. Att ge sig in i någon annans värld och ord tycker jag är det bästa botemedlet mot självupptagenhet, vilket det är att ens tänka ”hur ska jag trumfa detta?”

Kan du ge en hint om vad din nästa bok handlar om?
– Det kommer bli mer Göteborg och så blir det musik den här gången. Jag är gammal musiker, så det blir 70-tals Göteborg den här gången.

Vad vill du läsa nu?
– Jag har Jonas Hassen Khemiris nya bok Systrarna hemma på bordet. Jag kände redan efter de tre första sidorna ”fy, fan vad härligt”. Nu längtar jag efter att läsa vidare.

Jonas Hassen Khemiri

Vad ur din egna digra produktion av litteratur och drama är du själv mest nöjd med?
– Den senaste boken är den jag är mest nöjd med nu. Så har det alltid varit, att den senaste har varit den jag tyckt mest om. Systrarna är också den bok som känns mest lik min första bok Ett öga rött som kom för 20 år sedan. När jag skrev första boken om Halim, var det som att Halim var tredimensionell i mig. Det var som att jag gick runt och hade honom som kompis, och ibland fiende när han var för aggressiv. Det är liknande med de här systrarna. Det är levande i mig och det känns som att jag har fått privilegiet att hänga med dem.

Innebär det att det blir en sorg att släppa dem när boken kommer ut?
– Ja, det är därför jag har skrev den på engelska, sen svenska och därefter engelska igen. Det är mitt försök att få hänga lite mer med dem. Det var en väldigt njutningsfull process. Som när jag var ung och läste långa böcker där jag levde mig in i världarna, så kändes det att skriva den.

Som läsare, vilka ingredienser ska en bok ha för att den ska tilltala sig?
– Jag är en läsare som tycker väldigt mycket om att bli överraskad. Jag är ganska otålig och tycker om när jag ibland behöver gå vilse och sen hittar rätt igen.

Vad vill du läsa nu?
– Just nu håller jag på med en biografi om den brasilianska författaren, Clarice Lispector. Den längtar jag efter att läsa vidare i. Mellan projekt brukar jag alltid läsa författarbiografier för att rensa hjärnan lite och det är det jag gör nu.

Till sist: vilken bok bör man ha läst innan man dör?
– Krig och fred av Leo Tolstoj. För att han är ojämn och håller på att lära sig att skriva samtidigt som han skriver boken, och det gör att vi påminns om att personlighet är viktigare än smarthet.

Diamant Salihu

Diamant Salihu, vilken bok ska man ha läst innan man dör?

– Åh, jag skulle säga Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. När jag läste den kände jag att man måste ta vara på sin tid och visa kärlek till dem som står en närmaste, oftast ens familj. Man ska ta vara på sina relationer, det minns jag att jag lärde mig.

Dina två böcker nu, vilken är du själv mest nöjd över?

– När ingen lyssnar, eftersom jag i den senaste boken har försökt att skildra en väldigt komplex situation i Sverige med många olika förgreningar i nätverken, samtidigt som jag har försökt att göra det genom att få access till eller tillgång till poliser som har jobbat nära. Jag har också intervjuat gängkriminella i olika roller. Jag har varit i Turkiet och försökt att leta reda på en person som nu har blivit väldigt tongivande i den våldsvåg vi upplever. Jag är den enda som har intervjuat honom och hans mamma och andra runt honom. Det känns som att det verkligen är en skildring som förklarar den situation vi har idag och därför känner jag mig mer stolt över den här boken.
– Första boken var koncentrerad till ett område och en grupp individer, i den andra var det fler gäng, fler konflikter, mycket mer människor, fler städer och mer materia som skulle knytas ihop och göras begripligt.

Vad är en "bra bok" för dig?

– Jag gillar fackböcker som är samhällsskildrande och inte har en uppläxande ton där man sitter på svaren. Det ska finnas en vilja att förstå någonting, man kanske inte kommer till ett svar alla gånger men man blir lite klokare och har fått följa med på en resa.

Vad står på din att läsa-lista just nu?
– Jag ser fram emot att läsa boken Bror av pseudonymen Alex Khourie. För att jag vet vem som är pseudonymen, en person som verkligen kan den här miljön på nära håll och som insiktsfullt har skildrat den här miljön.

Lena Andersson

Vilken av dina egna böcker är du mest nöjd med?
– Jag är väldigt nöjd med min senaste bok, och min näst senaste, Koryféerna. Det var längesen jag hade en bok där jag har tänkt att jag borde skrivit på ett annat sätt, förrförra decenniet.

Vad kännetecknar en god bok för dig?
– Att den är genomarbetad, att den är det den ska vara, och inte råkar har blivit bara. Att den utifrån sina egna premisser är genomförd och färdig. Den ska gärna handla om något som har substans och ha estetiska kvaliteter, men om jag ska säga en sak så är det att författaren behärskar sin bok. Jag tycker om att läsa böcker där jag inte behöver vara redaktör.

Vill du det ofta när du läser, ändra?

– Ja, tyvärr.

Hur mottaglig är du själv för inspel utifrån i ditt skrivande?
– I skrivprocessen bollar jag inte med någon, när det är klart lyssnar jag om det till exempel kommer förslag på ett stycke som ”känns segt” eller får frågor som ”har du tänkt på det här?”. Men det är verkligen precis i slutfasen.

I din senaste roman Studie i mänskligt beteende får man följa 15 kvinnor, är de kvar i ditt huvud även efter att boken är klar?

– Ja, de är nästan mer inne i mitt huvud nu än när jag började skriva, för nu finns de ju, de är framskrivna och har ett liv. Tanken är att läsarna ska vara intresserade av att träffa dem allihopa. Jag har ingen favorit.

Vilken bok ser du fram emot att läsa härnäst?
– Idéhistorikern Svante Nordins bok Världsandens partisaner, som inte har fått en enda recension. Om tre filosofer som har varit väldigt inflytelserika under 1900-talet. Ärligt talat så har jag redan kommit långt i den, men jag är nyfiken på att bli klar med den.

Så, hur lyder din recension?

– Väldigt bra, han lyckas på ett mycket elegant sätt att frilägga det här svåra stoffet om varför vår idé- och samhällsdebatt är som den är, var rötterna är någonstans. Det visar han.

Det är något du själv har erfarenhet av från din roll som krönikör på Svenska Dagbladet, hur tacklar du reaktionerna?

– Det får jag göra jag hela tiden, men man får ducka lite grann. Förhålla sig stoiskt. Det är inte mycket att tackla, det är bara att leva med på något sätt.

Till sist 10 000-kronorfrågan: Vilken bok ska man ha läst innan man dör?
– Jag har generellt svårt att säga en bok, då är vi inne på Bibel-idén, att det räcker med en. Jag är för att man läser många böcker innan man dör.

Älskar du också böcker och litteratur, film, tv-serier och teater?
Missa inte att sajna upp för Feminas nya nyhetsbrev där du varje vecka får de bästa tipsen från kulturens värld från Ninna Prage.