Bråket bakom Märta Tikkanen-biografin: ”Hotade att inte släppa boken”
Bråket gällde flera ändringar som Susanna Ginman menar att hennes mamma önskat, men som Johanna Holmström inte kände sig bekväm med. Till saken hör att Märta Tikkanen, nu 85 år gammal, har fått problem med minnet – och det är också därför hon har en intressebevakare.
Vår systersajt Baaam har pratat med Johanna Holmström och Susanna Ginman om det infekterade bråket.
Holmström menar att Märta Tikkanen knappt hade några invändningar alls med utkastet när hon läste det, men att dottern Susanna verkar ha känt annorlunda.
– Den enda ändringen Märta själv ville att jag skulle göra var att ändra namnet på den som jag kallar Storfångaren i boken. Jag visste vem det var och ville skriva ut namnet, men det ville inte Märta för hon hade lovat den här personen att det aldrig skulle komma ut. Och det gick jag genast med på.
Var det verkligen det enda Märta ville ändra?
– Ja. Vi diskuterade även andra namn, till exempel en svensk poet som Märta hade haft ett förhållande med, men det namnet kunde stå kvar tyckte hon.
Susanna Ginman säger att det stämmer att det var den enda ändringen som Märta önskade – vid den första läsningen. Men när hon sedan läste igen kom hon på fler saker som behövde ändras.
Så efter en tid började fler ändringsförslag komma in, genom Tikkanens dotter, vilket fick Johanna Holmström att reagera.
– När Susanna läste manuset var det plötsligt stopp på alla namn. Alla namn skulle bort. Det gick till och med så långt att jag skojade och frågade om jag fick ha med Märtas namn, för folk kunde ju tro att det var en bok om henne! Och jag kände att den här onödiga försiktigheten nog inte riktigt kom från Märta. För det var inte den Märta som jag hade lärt känna, säger Johanna Holmström.
Förutom namnen ska ändringarna ha handlat om meningsuppbyggnader och språk, och det var då som bråket blossade upp på riktigt.
– Jag försökte hålla på mina egna rättigheter, men Susanna ville göra om boken efter hennes egen smak och hon hotade med att boken inte skulle ges ut. Det handlade om kommatecken och punkter, det blev helt absurt.
Men att ändringarna skulle komma från någon annan än Märta Tikkanen vänder sig Susanna Ginman emot.
– Märta är gammal och mår inte så bra, men det är helt och hållet hennes ändringar. Jag agerar i kraft av Märtas intressebevakare och jag har skickat över synpunkterna via mejl och skött kontakten, men det var inte ett enda ändringsförslag som bara var mitt, säger hon.
"Ledsamt och sorgligt"
Susanna Ginman berättar att Märta Tikkanen fick extremt kort tid på sig att läsa utkasten, och hon menar att ansvaret ligger hos Förlaget M.
I avtalet som slöts kring boken bestämdes att det fanns två parter som delade på upphovrätten, Märta Tikkanen och Johanna Holmström. Men på grund av förlagets agerande har Märta inte fått tillräckligt med tid att göra den bedömning av boken som hon haft laga rätt till.
– Förlaget har ett etiskt och juridiskt ansvar här, och det har inte skötts på ett korrekt sätt. Så här får det bara inte gå till, säger Susanna Ginman och fortsätter:
– Det är bara väldigt ledsamt. Inget förlag har någonsin behandlat Märta så illa som Förlaget M har gjort under den här processen.
Den 16 oktober släpptes Tikkanen-biografin Borde hålla käft, med alla ändringar som efterfrågats.
Hur känner du och Märta kring boken som nu har kommit ut?
– Till slut gjordes ändringarna och det är vi förstås glada över, men det har varit en väldigt tråkig process. Märta har gett ut många böcker och samarbetat med den här förlagsredaktören förut, och det är ledsamt och sorgligt att det blir så här runt den sista boken hon medverkar i.
Johanna Holmström kände å sin sida att ändringarna var orimliga, men menar att hon till slut tvingades göra dem ändå.
– Det kanske inte gjordes med hänsyn till bokens läsbarhet, men jag var bara tvungen att säga ja till slut. Annars hade boken inte getts ut. Men jag kände att det inte var riktigt rimligt, säger hon.
Har du pratat med Märta om det här?
– Ja, och det får mig ännu mer att undra varifrån ändringarna egentligen kom. Jag ringde henne för några veckor sedan och sa att jag hade hört att hon var missnöjd med boken nu och att hon inte ville att den skulle ges ut. Och hon reagerade med: ”Va? Inte har jag förstått att det är något problem. Jag ville ju bara att Storfångarens namn skulle tas bort och det gick du ju med på."
Hur känner du kring slutprodukten?
– Boken blev ändå till 99 procent som jag hade tänkt mig, den ger en fin och fullständig bild av Märta. Och den är en hyllning till Märta – ingen ska tro något annat.
