Därför ska du läsa Peter Stormares självbiografi
Peter Stormare har blivit med självbiografi, Pojken från Arbrå. Det är mycket rolig läsning, och alldeles häpnadsväckande, om en skådespelarkarriär som tog sin början i lilla bonnhålan Arbrå i Hälsingland (Stormare såg som nittonåring Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap på tv och fick en uppenbarelse, han skulle bli skådespelare) och via Stockholm och Dramaten så småningom landade i Hollywood och Los Angeles.
”Är det Storm på Blåsgatan?”
”Ja”.
”Håll i hatten då”.
Så kunde man roa sig i lilla Arbrå när Peter Stormare växte upp på sextiotalet. Då heter han Storm i efternamn, det utökades till Stormare först då han kommit in på scenskolan i Stockholm och där fanns ytterligare en Peter Storm (från Göteborg). Denne var ett år yngre än Peter från Arbrå, men gick i en klass över så det var Peter från Arbrå som uppmanades byta efternamn. Två Peter Storm i skådespelarbranschen var en för mycket (Peter Storm från Göteborg dock en gång glatt överraskad då han fick honorar från Radioteatern från en pjäs som Peter från Arbrå varit med i).
Detta om efternamnet.
Ibland busringde man också till familjen Krig i grannorten Vallsta.
”Är det krig i Vallsta?”
”Ja”.
”Ta skydd då, för i helvete”.
Sedan var det slut på det roliga i Arbrå.
Har förmågan att se döda
I självbiografin Pojken från Arbrå beskriver Peter Stormare sig som en alldeles vanlig grabb från Arbrå, förutom att han alltid har hört en röst inom sig som styrt honom genom livet, och att han tidigt upptäckte att han hade förmågan att se döda. Tvillingbrodern Mikael följer honom flera år på vägen till skolan, detta trots att Mikael dog redan i mammans mage. En dag bestämer de sig dock för att gå skilda vägar, och Mikael försvinner ur Peters liv.
Det är en hejdundrande livsresa Peter Stormare bjuder på, om tiden på Dramaten, där han under flera år arbetar som ”attributör” bakom scenen samtidigt som han försöker komma in på scenskolan (det gick efter det tredje försöket) parallellt med ett yvigt amoröst liv med kvinnliga skådespelare som i Stormare finner en snäll och känslig ”hunk” (om han får säga det själv), inte minst med Birgitta Andersson. Stormares mamma hemma i Arbrå är ganska begiven på kändisar, en gång har hon stött på Claes af Geijerstam som discjockey i någon folkpark, ett stort ögonblick i hennes liv, men när sonen Peter berättar att han dejtar Teskedsgumman, då svimmar hon av.
Peter Stormares liv i Hollywood
Med tiden hamnar han under Ingmar Bergmans beskydd, får spela stora roller i olika dramer av Shakespeare, där rollen som Kung Lear står ut lite extra. ”För mig är kung Lear ständigt förknippad med smärta. Min vänstra testikel rök tyvärr.” Han far till Hollywood, hamnar i slagsmål med Luke Skywalker och får med tiden spela rysk kosmonaut mot Bruce Willis i filmen Armageddon, och blir den kanske mest övernaturligt utvalda birollsskådisen i Hollywood – det är hela tiden Rösten som leder honom rätt.
– Jag var en idiot som tackade ja till att skriva boken, säger Peter Stormare i en intervju, tveksam till att blicka tillbaka på det som varit. Dock med tillägget, ”men har jag tagit någon i hand så ror jag båten i land”.
Som läsare tackar man och tar emot, vid fyllda sjuttio år har Peter Stormare levt om mer än de flesta, bjuder på många alldeles underbara anekdoter. Kanske är det lite pladdrigt ibland, men det är ändå (nästan) 500 sidor som tar en med storm (!).
