Oroar du dig för mycket? Här är metoden som hjälper!
Alla oroar vi oss till och från, men vissa gör det än andra. Att ha en viss oro hör till vår natur, den gör oss förberedda på saker som kan hända i framtiden, som att känna efter om man är sjuk. Men oron kan också bli nästan helt förlamande.
– Personer med hälsoångest oroar sig för allvarliga sjukdomar så mycket att det hindrar dem från att leva sina liv fullt ut. Det får stora konsekvenser för dem själva, men också för deras familjer och närstående, säger Erik Hedman, psykolog och forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
När forskarna sökte 140 deltagare till sin ”orostudien” var det inga problem att fylla platserna.
– Vi riktade oss till alla som upplever att de oroar sig överdrivet mycket, med eller utan diagnos. Så det var många som kände att det gällde dem, säger medförfattaren Erik Andersson, psykolog och forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Behandlingen som studerades bygger på en form av kognitiv beteendeterapi, KBT, och utgår från boken ”Sluta älta och grubbla”, av psykologen Olle Wadström. Deltagarna får under den tio veckor långa internetbaserade behandlingen läsa boken och lära sig olika tekniker för att minska sin oro.
Behandlingen går inte ut på att deltagarna ska börja ”tänka positivt”. I stället är tanken att den som oroar sig ska hålla kvar orostanken och lära sig leva med vetskapen att det faktiskt kan ”gå åt skogen ibland”. Man ska tänka mer – inte mindre – på det som oroar en.
– Precis som vid annan kognitiv beteendeterapi handlar det om att under kontrollerade former utsätta sig för det man är rädd för. En person som är hundrädd kommer inte bli av med sin rädsla om den alltid undviker hundar. Vid överdriven oro är det istället sina egna tankar som personen måste lära sig konfrontera, säger Erik Andersson.
Och även om många upplevde en ökad oro och ångest till en början, har metoden visat sig vara effektiv i längden. En ny studie visar att metoden, i jämförelse med avslappningsövningar, var mer effektiv och hade bättre effekt även ett år senare.
Erik Hedman har gjort flera behandlingsstudier kring hälsoångest med en liknande metod.
Han säger att det är meningslöst att försöka ”vinna över oron”, eftersom risken att det kan hända otrevliga saker alltid är överhängande. Varför intala sig att man inte har cancer när man någon dag faktiskt kan få det?
I stället gäller det att gå in i den, menar han.
– När en orostanke kommer, träng inte undan den utan uppmärksamma den och tänk den fullt ut, även om du till exempel sitter på en middag. Om du är rädd för en sjukdom, föreställ dig att du faktiskt blir sjuk och att det kanske till och med kommer gå så långt att du dör. Känn efter hur det känns. Sedan försöker du skifta fokus och delta i samtalet som vanligt, trots att du vet att den jobbiga tanken finns där.
Metoden har även visat sig dämpa den generella orosnivån hos personen. Sannolikt kommer den kunna användas vid behandling av andra ångestsyndrom i framtiden.
– Dessa diagnoser skiljer sig från varandra på olika sätt men de har gemensamt att man håller på med något i huvudet väldigt mycket, det är en sorts oro som pågår. Att bryta orosspiralen skulle kunna ha andra effekter än att bara minska oron, men detta behöver vi forska mer om, säger Erik Andersson.
Oavsett om oron handlar om social fobi, paniksyndrom, tvångssyndrom, GAD eller något annat är det viktigt att den inte tar över ens liv.
– Oro är en del av många ångestdiagnoser men det är också allmänmänskligt. Om man känner att man missat saker i sitt liv, att man till exempel inte kan vara riktigt närvarande med sina barn för att man är upptagen av att oroa sig, kan det vara idé att söka hjälp för att må bättre, säger Erik Andersson.
Vad är GAD (generaliserat ångestsyndrom)?
GAD är exempel på ett ångestsyndrom som visar sig relativt sent i livet – kanske när man får barn eller ens partner dör.
Många som drabbas erkänner att de varit oroliga av sig sedan barnsben, men att det på senare år blivit ett problem som hindrar dem från att leva det liv de vill.
Källa: Karolinska Institutet
Text: Mikaela Alex, MåBra
Foto: IBL