Amelia smärtsamma cancerbehandling – ilskan mot ålderismen

Matilda blev livshotande hjärtsjuk – vårdades av barndomsvännen

Den första oktober i år stod magasinsikonen Amelia Adamo hos TV4-profilen Fredrik på hans Eklaholm, och höll tal om rosa bandet, som hon och tidningen Amelia var initiativtagare till en gång i tiden. Dagen därpå fick hon ett besked ingen vill ha: Hon hade drabbats av bröstcancer.

Eftersom Amelia är 78 år gammal, och man bara kallas till mammografi upp till 74 års ålder, var det en slump att henne cancertumör upptäcktes. Amelia lider av lungfibros och fick på grund av det sina lungor röntgade. När läkaren ringde och sa att de hade hittat ett bifynd på röntgen och att Amelia genast behövde göra mammografi förstod hon vilket besked hon skulle få.

– Sen gick det väldigt fort, säger Amelia Adamo till Femina.

Hon är kritisk mot bestämmelserna kring var åldersgränsen för mammografi ligger nu, något Cancerfonden också har lyft som ett problem. En 74-åring i dag är yngre i kroppen än en 74-åring var när gränsen sattes, något som påverkar hur snabbt cancer kan spridas. Dessutom upptäcks så mycket som vart fjärde fall av bröstcancer hos kvinnor som passerat 75 år.

– De som ska påverkas är Socialstyrelsen, det är där stoppet ligger. Det beror på att de har tyckt att det finns evidens för att cancer hos gamla inte växer så fort. Men de har inte tagit hänsyn till att vi i dag är tio år yngre, så man kanske måste ompröva sådant. Min gick ju i raketfart.

Amelia drabbades av smärtsamma biverkningar

Hur bröstcancer behandlar varierar från fall till fall, men för Amelia som hade en väldigt aggressiv och stor tumör krävs både 24 cellgiftsbehandlingar och operation.

– Jag har 18 stycken kvar och kan inte säga att jag ser fram emot det. Men å andra sidan har tumören krympt rejält, den svarar väldigt bra på behandlingen.

Just nu har cellgiftsbehandlingen pausats för att Amelia fått så kraftiga biverkningar.

– I början tänkte jag ”det här kommer gå bra”. Sen kom alla konstiga biverkningar. Allt från svullna fötter till att huden kändes brännskadad. Då blev det plötsligt väldigt jobbigt.

Det är speciellt en biverkning som varit smärtsam och gjort det jobbigt att äta.

– Det låter inte så hemskt men det är hemskt – jag har fått väldigt mycket blåsor i munnen och på tungan och i gommen. Jag bedövar mig och tar alvedon, men man kan ju inte smörja blåsor på tungan precis. Bara att öppna munnen blir bekymmersamt, och det är svårt att prata. Nu när jag pratar så nuddar tungan ibland tänderna.

Amelia hyllar läkarvården hon får från Bröstcentrum på Karolinska Institutet, och ASIH – avancerad sjukvård i hemmet. Genom det får hon besök av sjukvårdspersonal varje vecka som tar prover och kollar hur Amelias njurar mår inför varje ny cellgiftsomgång, utan att hon behöver åka in till sjukhuset för jämnan.

Tappade håret

Cellgiftsbehandling bryter ju tyvärr inte bara ner cancern, utan även resten av kroppen, och gör att du får sämre immunförsvar. Amelia har dock inte valt att isolera sig, utan vill leva på så normalt hon kan.

– Jag tillhörde de som inte ens fick covid, så jag inbillar mig att jag har väldigt bra immunförsvar. Jag har inte gjort några begränsningar. Onkologen jag har är ett under av mänsklighet, han tycker att det här är ett maratonlopp och förstår att mitt vanliga liv också måste fungera under tiden. Sen kan jag ju dra egna slutsatser om att inte pussa och krama kreti och pleti, det gör jag ju inte. Men jag åker tunnelbana.

Att tappa hår på grund av behandlingen är så klart inte roligt, men Amelia är själv förvånad över att det inte känts jobbigare.

– Det var mycket lättare än jag trodde, för mitt hår har varit en stor del av mig. Först kom tussarna, och då vande man sig vid att ”nu ryker håret”. Sen kom nästa steg, som jag var obekant med – det gjorde så jävla ont i hårbotten. Jag kunde inte vrida på huvudet. Det var jag helt oförberedd på.

Amelia ringde till sin frisör för att snagga av sig håret hon hade kvar.

– Då föll mitt hår där, i hans spegel. Då grät jag faktiskt en skvätt, men sen var det över.

Till sin förvåning märkte Amelia snart att hon hade en huvudform som lämpade sig perfekt för att inte ha hår. Via vården har hon nu fått en peruk – en blond page – som hon använder ibland, men ofta väljer hon att gå utan den.

Sorgen efter sambon

I början av 2024 förlorade Amelia sin livspartner Lucio Benvenuto i cancer, och vart fortfarande mitt uppe i sorgearbetet när hon själv drabbades av cancer. Sjukdomen har dock ändrat hennes inställning till sitt hem.

– Mitt liv förändrades först när min sambo Lucio dog för 1,5 år sedan. Det blev så dystert och mörkt, och jag såg ingen framtid. Det var inte roligt att komma hem. Sen kom cancern och helt plötsligt börjar jag tända ljus och flytta kuddar, jag börjar älska mitt hem. Det är väl något som händer i en när man inte har något val.

Amelia Adamo konstaterar att hon inte är rädd för att dö av sin cancer, utan tror att hon kommer höra till majoriteten, som överlever bröstcancer.

– Men det är klart att det är jobbigt och ledsamt, man kan inte vara hur hurtig som helst, säger hon och fortsätter:

– Jag bryter inte ihop så ofta, men jag gör det ibland. När jag går förbi Lucios porträtt, då tänker jag: ”Varför är du inte här nu när jag behöver dig?”. Nu gråter jag automatiskt för att jag säger det här. Jag kan känna mig fruktansvärt ensam. Men annars lyfter jag telefonen, ringer till någon av väninnorna eller barnen, och än så länge orkar de höra på mig.