Josefine levde som ”Kristi bruds” slav i 25 år – nu orkar hon berätta

I januari 2004 sker ett mord och ett mordförsök i samhället Knutby utanför Uppsala, och under en period är Knutbypastorn Helge Fossmo, Kristi brud och ”barnflickan” det enda man pratar om i Sverige. Men det som skrivs i tidningarna är bara en bråkdel av allt som försiggår under ytan i den sektliknande församlingen.

Under två decennier levde Josefine Frankner som Åsa Waldaus närmaste tjänarinna. Efter att Josefine lämnade Åsa och församlingen för gott 2016 har hon ägnat många timmar åt terapi och att få ner sina minnen och erfarenheter på papper. I boken Kristi bruds slav berättar hon nu om de fruktansvärda missförhållandena hon och hennes familj levde under, i skuggan av Knutbydramat.

Boken har blivit till med hjälp av medförfattaren Cecilia Gustavsson, som Josefine menar har varit till stor hjälp under processen att gå igenom alla tuffa minnen.

– Jag hade aldrig orkat skriva boken utan henne. Att boken kommer nu beror på att det behövde ta den här tiden. Jag har mycket kvar att bearbeta, men i dag är jag på en annan plats. Det var jag som var närmast Åsa under alla år, det känns viktigt att få berätta min berättelse.

Åsa Waldau tar Josefine under sina vingar

Josefine Frankner är bara 14 år när hon träffade Åsa Waldau, då 26, för första gången. Tonåringen har precis flyttat till Uppsala med sin familj på midsommar 1991, och söker sig till stadens pingstkyrka, som hon varit aktiv inom även i sin tidigare hemstad. Åsa Waldau är barnpastor, och det dröjer inte länge innan hon plockade upp Josefine.

– Hon tog upp mig väldigt snabbt som medledare, och jag fick hjälpa till. Jag var helt ny i stan och hon fick mig att känna mig viktig genom att hjälpa i verksamheten. Hon tar mig nära sig väldigt snabbt.

Åsa berättar hur de andra ledarna inte tycker om Josefine, och isolerar henne från dem.

– Hon säger att: ”Jossan, de andra tycker du är dryg, att du tror du är nåt”. Jag hade otroligt bra självförtroende då, och var verkligen en trygg tonåring på den tiden. För någon månad sedan ringde jag ledarna, och de har ju aldrig sagt så.

Sommaren innan gymnasiet lär Josefine känna jämngamla Samuel – de förenas i sin gudstro och blir ett kärlekspar. Men i stället för att Josefine gör slag i sina stora planer om att studera utomlands och bli advokat så lyckas Åsa övertala henne om att hoppa av gymnasiet, lämna familjen i Uppsala och tillsammans med Samuel flytta ut till Knutby med henne, som hennes lärljunge.

– En lärljunge offrar allt, man ger upp sig själv helt. Samuel och jag offrade allt för Åsa.

Josefine och Samuel bygger ett liv i Knutby kring Åsa

Josefine och Samuel flyttar till ett litet hus i Knutby med närhet till Åsa, och tränas för att bli de perfekta lärljungarna. De får lära sig att vara sociala, hur de ska prata och föra sig, och vikten av att de alltid tar hand om andra och inte sig själva. Samtidigt börjar Josefine resa med Åsa när hon predikar runt om i landet, och får ta allt mer ansvar för pastorns barn och logistik. Även hemma i Knutby står det snabbt klart att Åsa förväntar sig konstant hjälp av Josefine.

Josefine avskärmas från sina föräldrar, och efter att i början ha sagt ifrån mot pastorns ledarstil, för att mötas av utskällningar, så lär sig Josefine snabbt att vara tyst och lyda. Eftersom Åsa Waldau hävdade att hon var Kristi brud, Jesus närmaste kvinna på jorden, så hade hon ett enormt inflytande i församlingen.

– Den totala makten Åsa hade var inte bara som auktoritär ledare, utan också som en som är närmast gud. Hon sa rakt ut till mig att jag skulle ha det skönare om jag inte servade henne, men ”om du går så vet du vad som händer”. Det var ett hot om bestraffning och andlig död.

1997 föder Josefine sitt och Samuels första barn, en dotter som i boken Kristi bruds slav benämns som Ester, men som egentligen heter något annat.

– I backspegeln ser jag hur det blev en krock. Nu hade jag ett barn som tar min uppmärksamhet från Åsa. Eftersom vi var tjänstefamiljen så skulle vår dotter bara vara i bakgrunden. Barnen skulle aldrig hindra det vi gjorde.

Förändringarna för Josefine efter Knutbymordet

När Helge Fossmos fru – och tillika Åsa Waldaus syster – Alexandra skjuts ihjäl den 10 januari 2004, har Josefine varit förskjuten från församlingen i över ett år. I samband med att Josefine föder sitt och Samuels andra barn 2002, en son, så blir de med tiden utfrysta från gemenskapen, och får inte ta hand om sina egna barn längre. Det skandalösa mordet, och mordförsöket på en annan församlingsmedlem, gör dock att Åsa Waldau väljer att knyta Josefine nära sig igen.

– Jag trodde på fullaste allvar att jag var borta för alltid, men så fick jag komma och vara den som skulle skydda Åsa och betyda något. Det skapades en gemensam fiende i Helge, och allting projicerades på honom. Om vi hade jobbat hårt innan, så fick vi jobba skiten ur oss nu.

Åsa Waldau skriver bok, släpper en skiva och öppnar ett spa, och är samtidigt hårt bevakad av media som intensivt följde och bevakade dramat i Knutby. Pressen på Kristi brud gör också att hennes våldsamma tendenser, som varit närvarande sedan hon 1998 tyckte att barnens olydnad skull ”slås bort”, tar sig allt större uttryck.

– Det börjar med nyp i armen, örfilar och att det är borstar som flyger. Jag kan inte veta omfattningen av hur mycket hon har slagit mig, det var svårt att reda ut i polisförhöret.

Övervägde självmord – för att rädda Åsa

I Kristi bruds slav berättar Josefine om hur hon med tiden blev allt svårare misshandlad av Åsa. Under en resa till Australien blir hon sparkad hårt i magen, och vid ett annat tillfälle biter hon Josefine i ansiktet så att ögat svullnar upp. Hon blir också huggen i handen med en gaffel.

Efter alla åren i Kristi bruds grepp är Josefine så nedbruten att hon börjar fundera över om det inte vore bättre om hon inte levde längre – för Åsas skull.

– Jag tänkte inte att jag ville ta livet av mig för att jag mår så dåligt, utan för att jag inte ville att hon skulle må dåligt. Jag ville rädda henne från mig. Jag mådde så fruktansvärt dåligt, och kände att jag offrar allt och inget är tillräckligt. Men det som höll mig kvar var mina barn. Jag kände ”jag kan inte gå utan dem”.

Det är också barnen som gör att Josefine tillsammans med maken till slut klarar av att slita sig från Åsas grepp. 2016 kommer det fram att dottern utsatts för sexuella övergrepp av en annan pastor i församlingen, Urban Fält. Det är när den då 17-åriga dottern berättar för sina föräldrar som bollen sätts i rullning för att lämna Knutby för gott.

– Jag och min man var så djupt hjärntvättade att det tog ett halvår innan hela familjen kom loss.

När Åsa åker till Kanada en vecka på hösten ser Josefine och Samuel till att Urban erkänner vad han har gjort mot deras dotter, och när Åsa kommer tillbaka bryter Josefine till sist upp och sätter ner foten en gång för alla. Sedan lämnar hon Åsas hem, och söker hjälp både för dottern och för sig själv.

– Det blev som en explosion inom mig, och det är mitt sista nära fysiska möte med henne. Sedan var jag mer eller mindre på resande fot i flera månader, och var inte i Knutby så länge Åsa var kvar.

Familjen får hyra ett radhus i centrala Knutby där de bor temporärt medan sonen går klart sin skoltermin, innan de sommaren 2017 flyttar från samhället för att aldrig återvända.

Rättegången satte punkt för livet i Knutby

Efter år av polisutredning och förundersökning så ställs Åsa Waldau, Urban Fält och en till pastor från församlingen, Peter Gembäck, inför rätta. Urban döms för utnyttjandet av Josefines dotter, och Åsa för åtta fall av misshandel mot bland annat Josefine. I rättegången ser Josefine Waldau för sista gången.

– Rättegången var som en begravning, jag klädde mig medvetet i svart, och kände att nu begraver jag det här livet. I dag är jag inte rädd för Åsa, det hände något när jag satte ner foten. Men den guden som hon gjorde sig till, den var jag livrädd för. Men det är klart att jag varje dag fortfarande märker av effekter efter alla år.

– Jag var med Åsa i 25 år. Jag var faktiskt bara 14 år när vi träffades, och jag tror att åren i början var avgörande, det var så hon satte fast mig. Jag var med henne i stort sett varje dag – det var allt eller inget och jag skulle vara där hon var. Det var så fruktansvärt intensivt.

I dag bor familjen i en mellanstor svensk stad, och får professionell hjälp med terapi för att bearbeta vad de har varit med om. Josefine, nu 44 år, studerar beteendevetenskap, har fått ett extrajobb som lagerarbetare och hoppas kunna jobba med att föreläsa om sina livserfarenheter i framtiden.

– När hela mitt liv rasade och jag inte hade någon utbildning undrade jag vad jag skulle ta mig till. Men jag insåg att jag kan faktiskt jobba med det här, och använda det som styrka.

Efter uppbrottet från Åsa Waldau, som under många år krävde att Josefine och Samuel inte hade någon intim kontakt trots att de var gifta, så har paret fått en liten sladdis – ett kärleksbarn som fyller fyra i sommar, och som blev till efter att familjen flyttat från sekten.

– Vi har tagit mycket tid tillsammans för att bygga upp familjen, och för att bli hela som familj. Vi har mycket att ta igen med våra stora barn. I terapin får vi verktyg för hur vi ska bli starkare, men vi är en hel familj i dag och har en fantastisk relation.