Micael Bindefeld: "Jag har en omtalad fäbless för det vackra bordet"
MIN MEST MINNESVÄRDA FEST på det professionella planet är Stockholms stads 750-årsjubileum i Stadshuset där jag gjorde om hela Blå hallen till en orgie i syrenlila. Det var över 1 200 gäster och hela kungafamiljen var på plats. En mer privat tillställning att minnas är mitt eget 50-årskalas. Jag bjöd in till ”destination okänd” och flög hela sällskapet till Mallorca och mitt fantastiska favorithotell La Residencia.
INGEN FEST UTAN en genomtänkt gästlista. Du kan bjuda på gåslever och de lyxigaste bubblor och det kan trots det bli den tråkigaste kvällen någonsin. Och omvänt kan man bjuda på spontanfest i trädgården och det kan bli ett minne för livet för alla som var där. Gästerna gör alltså festen, det handlar alltid om vem du bjuder, hur man blandar gäster och hur de placeras.
ATT FÅ GÖRA MITT EGET PORSLIN kändes så självklart när jag fick frågan. Jag har ju en omtalad fäbless för det vackra bordet. Och jag visste direkt att det skulle vara ett blåvitt porslin. I princip allt porslin jag har i mina samlingar är blåvitt, det passar min sommarstil och mitt sommarhus. Dessutom funkar det så bra att blanda och kombinera olika blåvita mönster. Min servis Aspvik är stor, bland de 24 delarna finns alltifrån tallrikar och tårtfat till barnporslin, men man kan självklart köpa valda delar eller samla över tid.
FÖR EN VACKER DUKNING, börja gärna med en duk. Många i den yngre generationen hoppar över det, men det ger direkt ett ombonat, generöst och välkomnande intryck. Dukningen behöver inte vara avancerad men det betyder så mycket att se att värden/värdinnan har ansträngt sig.
MIN BÄSTA HÖSTMAT blir självklart det som hör säsongen till. Jag älskar att plocka svamp till exempel. Och hösten betyder även vilt samt äpplen och päron. Jag gör mycket chutney och geléer eller must av frukten. Och av de sista tomaterna blir det ketchup efter eget recept.
JAG GÅR UT OCH ÄTER på Danyel Couets nya restaurang Allegrine på Kammakargatan i Stockholm.
MITT STÖRSTA INTRESSE är såklart min trädgård. Förutom allt det vackra – och ätbara – som jag odlar är jag också biodlare. Jag har 200 000 husdjur där i mina fyra kupor!
FÖR ATT MÅ BRA behöver jag min trädgård, min familj och mina katter.
NÄR JAG VAR LITEN ville jag bli trädgårdsmästare eller finansminister. Jag lärde mig växternas namn på latin, pressade dem i en växtpress och klistrade in dem i ett herbarium. Det intresset har alltid funnits där.
SOM PAPPA ÄR JAG dedikerad, snäll, konstant orolig och betydligt mer tålmodig än jag trodde att jag skulle vara. Jag höjer väldigt sällan rösten, men jag gjorde det faktiskt häromdagen. Då började Simeon gråta och jag försökte förklara varför jag blivit arg. För det är såklart okej att bli arg någon gång så länge man kan förklara varför. När vi sedan kramades om och han lade huvudet mot min hals och klappade min kind för att han förstod att han gjort mig ledsen så började jag själv att gråta!
JAG SKULLE VILJA BLI IHÅGKOMMEN FÖR min trädgård. Den är något bestående som jag har skapat och som någon förhoppningsvis fortsätter att ta hand om långt efter det att jag inte längre finns. Minst lika viktig känns min stiftelse som syftar till att föra minnet av Förintelsen vidare till kommande generationer. Se mer på www.bindefeldstiftelse.se.
AV NADJA JÖNSSON
FOTO Fredrik Wannerstedt, SHUTTERSTOCK/IBL