Matilda fick aggressiv cancer som nybliven mamma: ”Klart att jag tänker det värsta ibland”

Hon rör sig hemtamt i kulvertarna och prången, hälsar på damerna i luckan och visar runt. När Kulturhuset Spira i Jönköping stod klart för nästan precis tio år sen var hon och Ola Salo två av artisterna som sjöng på invigningen.

Ingenstans och ingen gång känner sig Matilda Ambré, 35, så levande som på scen.

– Det är som att hitta hem när jag får sjunga och agera. På scen glömmer jag allt annat. Det kräver ju total närvaro att sjunga exempelvis Du måste finnas för fullsatt salong, säger hon och tillägger att det i och för sig var lite annorlunda när hon gjorde Spelman på taket senast.

Hon var gravid de sista föreställningarna och berättar med ett skratt att hon var så trött att hon fick sätta sig bakom scen och blunda.

Hon visste inte vad trötthet var då.

I höst ska Matilda vara en del av ensemblen igen när Spira sätter upp West End-klassikern She Loves me. I slutet av juli börjar repetitionerna och hon har redan fått sina peruker uppsydda.

Det är därför vi är här nu. De passar inte längre.

Samma morgon, strax efter nio; blicken över munskyddet är aningen jagad när Matilda passerar dörrarna till Ryhovs sjukhus. Hon är i desperat behov av kaffe. Bebisen var en ”liten terrorist” under natten, berättar hon och kilar in i kiosken för en cappuccino på havremjölk.

Men hon är ändå tacksam över att slippa åka till Linköping, där hon annars får sin behandling fyra av sju dagar i veckan. I dag ska hon bara ta några prover för att se att immunförsvaret är fortsatt tillräckligt starkt för en ny omgång cellgifter.

"Kanske ska bli influencer"

Sköterskan börjar fylla de fem rören genom katetern i armen och Matilda grinar illa när en skölj koksalt träffar svalget.

– Alla de här smakerna och dofterna jag kommer att associera med den här tiden när det är över. Urinen får en speciell lukt av cellgifterna och koksalt i munnen är ingen höjdare precis, säger hon och tar en klunk ur pappmuggen.

Hon ler i kameran och säger att hon kanske skulle passa på att bli influencer:

– This cancer is sponsored by Seven Eleven.

Hon får en nytt omslag och tänker att det är lite konstigt att rören med blod inte läggs i en sån där vippmaskin.

Blir Kristina från Duvemåla

I maj 2011 går Matilda Ambré från Jönköping ut musikallinjen vid Balettakademien i Göteborg och redan året efter får hon en drömroll i Kristina från Duvemåla när succémusikalen sätts upp för första gången utanför Sverige, på Svenska Teatern i Helsingfors. Hon blir castad till ensemblen och som inhoppare för huvudrollen, och får spela Kristina över 30 gånger.

– Jag hade varit i Royal Albert Hall i London och sett Helen Sjöholm som Kristina och var helt tagen. Att få kliva in i denna fantastiska kvinnoroll, typ den största man kan göra i musikalsammanhang, var enormt, säger Matilda och berättar att hon sjöng fel under sin audition framför Björn och Benny.

Hon tror att hon har bränt sin chans men får jobbet och är överlycklig.

I ett och ett halvt år pendlar hon till Finland från Stockholm, för 200 föreställningar av Kristina från Duvemåla. Hon har lägenhet på Kungsholmen och jobbar extra i en kakelbutik när hon på ett bröllop hemma i Jönköping en helg möter Oscar.

Oscar Sundh, ishockeyproffs från Knivsta, som blivit hjälte i hennes hembygd efter alla framgångar med Hv71.

På självaste julafton 2015 flyttar de ihop hemma i Jönköping.

Matilda har aldrig identifierat sig som ”hockeyfru”. Tvärtom, alltid haft sin egen karriär och sytt sina egna drömmar. Men de har alltid stöttat varandra helhjärtat, varit ett starkt vi och ett självklart team i varandras matcher och rolltolkningar.

Trots att han inte älskar att vimla, är Oscar på premiären av Spelman på taket i november 2019 och hyllar sin flickvän framför fotograferna på Spira - och när Oscar i mars 2020 hyllas av förening och fans efter 500 matcher i Hv-tröjan, står Matilda stolt som en tupp på läktaren och applåderar. Med växande mage.

Barnet som de båda tror är en flicka som ska heta Misha, visar sig i september vara en Nikolai med knallblåa ögon.

De är överlyckliga och ser fram emot att bygga sin lilla familj.

Så kommer Smällen.

Oscar Sundh tacklades medvetslös

Matilda berättar att hon satt och såg matchen på tv och skrek rakt ut: ”Stäng av, jag tänker inte se på när han dör!”

Det var den 21 november förra året och Oskarshamn, SHL-laget där Oscar Sundh fortsatt sin hockeykarriär, mötte Örebro på bortaplan när Oscar tacklas så illa att han blir liggande på isen medvetslös. Hjärnskakningen är så kraftig och sviterna så ihållande att Matilda, när Oscar så småningom får lämna sjukhuset, har två killar att ta hand om.

Hon projektleder allt kring hem och bebis och vårdar sambon som har ont i huvudet, mår illa och inte blir bra.

Morfar Rolf som är pensionär rycker in och vaggar, byter blöjor, går promenader på dygnets tidiga timmar så Matilda kan hämta hem lite sömn.

– Det är svårt att förstå innan man får barn själv hur jobbigt det är att aldrig få sova. Nikolai vaknande 30 gånger per natt. Innan olyckan delade vi nätterna i skift, men när Oscar blev dålig behövde han all sömn han kunde få. Hans rehabilitering betydde allt, säger Matilda Ambré och berättar att de hade åkt till hennes föräldrars sommarstuga i Tranås för att ha det så lugnt som möjligt.

När hon en dag kände som en klump över livmodern.

– Det var hårt när jag tryckte. Jag trodde att jag hade blivit förstoppad och proppade i mig katrinplommon. Det var ganska långt till en vårdcentral och Oscar hade sin hjärnskakning. Det var inte riktigt prio med den där klumpen, så jag tänkte att jag ger det några veckor.

"Sen den dagen jag fyllde 25 och en kursare hittade mitt första gråa hårstrå, har jag oroat mig för att jag skulle vara helt gråhårig tio år senare. Idag fyller jag 35 och är istället snart helt utan hår. Om två ord bäst kan beskriva mina senaste 20 dagar så är det själslig våldtäkt”.

När Matilda Ambré postar sitt gripande inlägg på Facebook den 26 april är det många som inte vet. Hon gör det för att slippa alla chockade miner över hennes kala huvud och för berätta att hon startat en insamling till förmån för Cancerfonden.

Men också för att försöka formulera de senaste surrealistiska månaderna för sig själv.

Beskedet: aggressiv och elakartad cancer

Det som började med Oscars svåra smäll på isen och fortsatte med ett läkarbesked som skulle visa sig betydligt allvarligare än det först lät.

Det hårda i Matildas mage ska på ett ultraljud visa sig vara en cysta på äggstocken, stor som ett foster i tredje månaden och med en liten cysta inuti. Förr sa man tvillingcysta, det är vanligt och oftast helt ofarligt. 99,5 procent är godartade.

Det är också det Matilda får höra när hon i början av mars opereras och den lilla cystan skickas på analys. Istället för fem dagar som tillämpas vid brådskande ärenden, sätts analystiden till fem veckor.

Hon tror att de ska titta till snittet bara när hon åker till sjukhuset den 7 april.

– Det var ett inplanerat återbesök. Jag hade sminkat mig och kände mig jättelivfull. Jag var helt oförberedd och hade inte någon med mig när läkaren plötsligt säger att de har fått mina provsvar och fortsätter: ”I den lilla cystan hittade man elakt”.

Det är på en onsdag. Måndagen därpå skrivs hon in på universitetssjukhuset i Linköping för sin första cellgiftsbehandling.

– Jag var så chockad och fattade inte alls vad som hände. Jag var nybliven mamma, förlossningen var jättetuff, det var traumat med Oscar och jag hade inte fått bära min bebis på flera veckor efter operationen. Jag var ganska skör i det läget.

Efter allt trevande är det plötsligt brutalt tydligt besked: Matilda Ambré hade drabbats av en extremt ovanlig, elakartad och väldigt aggressiv äggstockscancer.

Utsikten över Vättern är vidunderlig och den kommer de att sakna. Men annars känns allt bara lustfyllt och spännande, konstaterar Matilda och breder ut prospekt och ritningar över köksbordet. Fyra dagar före cancerbeskedet i april fick de nycklarna till huset och renoveringen och planeringen inför flytten till den del av stan där hon är uppväxt, är i full gång.

– Det känns precis lagom för oss, säger hon.

Framförallt är det skönt i allt det tunga att behöva ta ställning till om en vägg ska vara vit eller grön, inte livsavgörande saker.

Nikolai har slagit upp sina knallblå och bränner av ett milliondollarsmajl med en enda tand när hans pappa lyfter upp honom i knäet.

– Det är personlighet givetvis, men på grund av att Oscar har varit hemma så mycket har vår son varit med oss båda varje dag sedan han var två månader. Jag tror att det har gjort honom trygg. Han vet att vi är här hela tiden och att vi kommer tillbaka. Hur jobbigt och tråkigt det än har varit med Oscars smäll har Nikolai fått väldigt mycket tid med sin pappa, mot om du hade spelat, säger Matilda mot sin fästman och försöka låta positiv.

– Men att vi skulle sitta här som nyblivna föräldrar, sjukskrivna båda två, trodde vi ju inte. Det var inte planen men vi får bara försöka att ta oss igenom det.

Hon konstaterar att de har en arsenal av krigare som hjälper dem, mamma som har tagit ut sin semester, svägerskan som gått ner i tid, farmor och farfar som reser från Uppsala när Matilda är inlagd på sjukhus. Moster och morbror som rycker in och släcker bränder.

Allt för att avlasta och hjälpa, och se till att de klarar att sätta en fot framför den andra.

Oscar instämmer och börjar mata den lille.

Matildas sambo vet inte om det blir mer ishockey

Hv71:s mångårige trotjänare och forward har inte haft en enda symptomfri dag sedan tacklingen i november och när han egentligen inte orkar, måste han orka för sin fästmö också.

Matilda som är inlagd på universitetssjukhuset i Linköping under veckorna då hon får sin cytostatikabehandling och som är så trött och groggy när hon kommer hem att hon måste ha en fot i golvet för att inte känna sig full när hon ligger ned, önskar att Oscar kunde få tänka mer på sin rehabilitering.

"Den är lika viktig för att vi ska vara en fungerande familj”, som hon uttrycker det.

Medan Oscar Sundh konstaterar:

– Nu är det viktigaste att Matilda blir frisk.

Matildas sambo som i dag inte vet när eller ens om han kan återvända till ishockeyn igen, beskriver hur smärtattackerna kommer och går och berättar att han försöker rehabilitera ”när tillfälle ges”.

– Jag försöker vila när Nikolai vilar och fokusera på alla praktiska saker som att han ska sova två gånger om dagen och få mellanmål. Det är mer andra grejer, som att man glömmer att deklarera, säger Oscar Sundh och upprepar.

Det är inte hans match som är viktigast nu.

Matilda kom hem med sin mamma

Oscar beskriver Matildas cancerbesked som totalt chockerande.

– Jag tyckte att hon hade varit borta länge och började undra om hon hade fastnat någonstans på väg från sjukhuset. Efter två timmar hörde jag av mig och frågade ”Är du på G eller ska vi bli oroliga?”. När Matilda kom hem hade hon sin mamma med sig. Jag såg att hon var ledsen och så berättade hon. Sedan kom besked efter besked efter besked, säger Oscar Sundh och hinner precis fånga den livlige Nikolai som är på väg nerför soffan med huvudet före.

– Även om han är helt omedveten om det så drar han sitt strå till stacken i det här. Han är aktiv och vill bli underhållen men han är alltid glad och är tack och lov lätt att förstå, säger Oscar med ett leende och plockar upp miniklubban med Penguins emblem från leksakshögen.

– Han tycker det är kul när man dribblar lite.

Matilda ropar från hallen att han gärna får hänga påslakanen om han orkar och packar hemlagad torsklåda med ramslök till Nikolai och träningskläder till sig själv.

Don't run back inside Darling, you know just what I'm here for So you're scared, and you're thinking That maybe we ain't that young anymore Show a little faith, there's magic in the night You ain't a beauty, but, hey, you're alright

Dragen i roddmaskinen är kraftfulla och går i takt med Springsteen i högtalarna. Matilda Ambré älskar att vara i studion hos Rebecca, för att hennes PT ser människor och för att det känns som hemma. Hon tränade fram till veckan innan hon blev mamma och var taggad efter förlossning på att få komma tillbaka till så som hon trivs med sig själv.

– Jag har ingen press på hur andra ser ut och kände mig jättefin efter graviditeten med min bulliga mjuka mage, men både jag och Oscar har alltid använt våra kroppar som redskap i våra jobb. Jag är van vid att se ut på ett visst sätt på scen och att kunna använda min kropp fullt ut.

– Jag längtade efter att träna. Under passet känner jag mig inte sjuk och bara det är en positiv effekt.

Men det är en balansakt. Matilda berättar att hon blir vägd varje dag i Linköping och att läkarna vill att hon ska ha ska ha lite att ”ta av” om hon skulle åka på en infektion eller må så illa av cytostatikan att hon inte kan äta.

Håret föll efter tolv dagar

Efter två av fyra planerade cellgiftsbehandlingar konstaterar musikalartisten att hon inte längre går och väntar på att ett tv-team ska dundra in och tjoa ”Your on candid camera”. Hon vet att hon har en allvarlig diagnos och att det är totalt värdsligt i sammanhanget att ens reflektera över extrakilon, kortisonsvullnad, operationsärr på magen och håret som föll, men det spelar ingen roll.

Smärtan och tankarna över vad cancern tar i sin väg, kommer ändå.

– Mitt kloka jag vet att det är helt oviktigt hur jag ser ut nu men jag kan känna att det blir lite mycket ny kropp att hantera och jag får vara lite ledsen över det. Jag var naiv och tänkte att jag kanske är en av dem som inte tappar håret, men det tog bara tolv dagar efter första cellgifterna.

– Jag stod och målade i huset när jag såg en tuss på bröstet. När jag drog handen genom slutade det inte att trilla. Det är klart att det gör ont.

Förtröstan.

Hon säger det högt för sig själv när träningspasset avbryts av ett telefonsamtal från sjukhuset. Morgonens prover måste tas om eftersom blodet koagulerat och inte kunnat analyseras.

– Jag tyckte väl att det var konstigt att de inte lade rören i en sån där vippmaskin! Men det är bara att gilla läget, hennes öde ligger i guds, medicinens och vetenskapens händer, konstaterar Matilda Ambré. Även om hennes cancerform är ovanlig och synnerligen aggressiv har behandlingen visat sig effektiv.

– De kan såklart inte lova något men säger ”Vi ska hjälpa dig igenom det här, Matilda”, och jag måste bara lita på att de ska göra det. Min enda inställning är att det ska gå bra, men även jag tänker det värsta ibland. Jag kan fundera på om jag borde börja skriva brev till Nikolai, ett för varje födelsedag jag eventuellt kommer att missa, ett för studenten, ett för när han är olyckligt kär och ett när han ska bli pappa. Men jag har inte kommit dit än. Jag är ödmjuk inför detta och skulle aldrig säga ”cancern har ingen chans mot mig, jag fixar allt”, det vågar jag inte. Jag är rädd att få en knäpp på näsan om jag tar det för givet, säger 35-åringen och citerar den bästa ishockeyspelaren hon vet.

– Som Oscar säger också: Man har en gard uppe hela tiden nu.

Nikolai som nöjt krupit runt bland hantlar och pilatesbollar är hungrig och trött och signalerar med hela sin röstkapacitet att det räcker med träning.

Matilda ber sin PT läsa högt ur Sofia Sivertsdotters bok Ord för dagen och Rebecca Ekström läser från den 17 maj:

”Påminn mig om att jag har en ledare inom mig och en vision som jag kan vända mig till för att få kraft. Låt mig ta befälet i mitt liv”.

Matilda Ambré ligger raklång på golvet. Hon gråter så kroppen skakar.

Repetionerna till She loves me börjar i juli

Tillbaka från sjukhuset för andra gången denna dag.

Tillbaka i perukverkstaden på Kulturhuset Spira för första gången sedan livet vändes upp och ner. Det känns märkligt, konstaterar Matilda, när maskören Nina W-Larsson, som brukade få stå länge och rulla upp hennes långa tjocka hår, börjar måtta hur mycket hon ska sy in.

– Bara dagar efter jag hade fått veta om min cancer ringde Nina sa att mina peruker vara klara och jag svarade ”Bra, de kan jag verkligen behöva nu”, berättar Matilda som ska spela tre olika karaktärer i höstens stora musikal She Loves me.

Den bruna peruken är lite rödare än hennes riktiga hår men annars ganska likt, säger Matilda som inte har planer på att skaffa peruk under sjukdomstiden.

– Jag skiter i det. Jag skulle nog känna mig utklädd. Jag kör med sjal eller mössa någon gång istället, säger hon och hänger peruken över Nikolais huvud.

– Det är roligt att tänka på att han kan vara med här, lite växa upp på teatern. Jag tror jag ska sätta en balettstång i lekrummet i huset - som konkurrent till hockeymålet som redan står där, säger hon och kramar sin älskade lille pojke.
Han som gjorde henne till mamma. Den största gåvan och viktigaste rollen, hur man än räknar.

Vill gifta sig med Oscar

Den 19 juni, lördagen före midsommar, får hon om allt går som det ska, sin sista cancerbehandling. Efter det väntar operation.

Sista veckan i juli börjar repetitionerna på teatern och då vill hon vara med.

– Förhoppningsvis ska jag ha hunnit återhämta mig så pass mycket, det är min tanke och min målbild, säger Matilda Ambré och tillägger att hon förresten har tre:

– Jag vill komma tillbaka till scenen, jag vill vara mammaledig på riktigt och så vill jag gifta mig. Oscar friade förrförra sommaren och efter allt vi tvingas gå igenom nu känns det ännu finare och större. Inte för klänningar, möhippor och allt runt omkring, men för kärleken. Jag älskar Oscar så mycket och allt han gör för oss varje dag.