Vladimir Petrosyan riskerar att hamna i fängelse eller utsättas för hat och hot om han utvisas till Armenien. Foto: Privat

Första gången Vladimir Petrosyan fick chansen att gå Prideparaden var efter flykten från Belarus till Sverige.

Äntligen fick han visa vem han var fullt ut.

– Det var stort. Jag såg alla regnbågsflaggor, hur polisen deltog och dansade med alla, hur kyrkan och militären också gick med… Wow! Det är inte något som kommer hända i Belarus på ett bra tag.

I landet han hade lämnat såg han det inte som ett alternativ att vara öppet homosexuell.

– Jag vågade aldrig gå Pride där. Paraden är väldigt liten och folk runtomkring kastar stenar. Sedan kommer polisen. Men i Sverige är allt annorlunda.

Vlad berättar att är stolt över att ha lärt sig svenska och skapat sig ett liv i Sverige. Foto: Privat

När Vlad var fem år gammal flyttade familjen från Armenien till Belarus där han växte upp. Under gymnasiet började han att jobba med ett projekt med fokus på demokrati och miljö för Olof Palmes Internationella Center i Minsk.

Snart kontaktades han av landets underrättelsetjänst.

– De ville att jag skulle samarbeta med dem och spionera på mitt jobb. Jag tackade nej, men de tar ju inte ett nej som ett svar. I stället tvingades jag att fly.

Fick avslag

Året var 2016 och Vlad 17 år gammal. Han lämnade sin familj och sina vänner i Belarus och tog sig till Sverige, närmare bestämt Linköping, och ansökte om uppehållstillstånd. Genom Migrationsverket fick han boende och kunde börja studera på gymnasiet.

I Stockholm har Vlad arbetat som bland annat telefonförsäljare, inom IT-support och med personlig assistans. Foto: Privat

Första tiden beskriver Vlad som svår.

– Jag kände ingen och förstod inte svenska. Från början var jag inte jätteglad över att vara här, men efter ett år älskade jag Sverige.

2017 fick han avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och fick därför inte längre bo kvar på boendet. Dessutom hade Belarus dragit tillbaka hans permanenta uppehållstillstånd och relationen till familjen försämrats efter att han hade berättat för dem om sin sexuella läggning.

– Åh herregud, det var hemskt. Jag fick panik när jag fick beskedet om att jag inte fick stanna. Vad skulle jag göra nu? Jag började söka alla jobb jag kunde hitta.

Träffade sin bästa vän

Efter att ha överklagat Migrationsverkets beslut om utvisning fick Vlad en tjänst som telefonförsäljare i Stockholm, och flyttade ensam 20 mil norrut för att försöka skapa sig en framtid i landet han hade flytt till.

På nyårsafton ett halvår senare träffade han personen som skulle bli en av de viktigaste människorna i hans liv.

Under natten till det nya året lärde han känna Laura Ekemar, 23, utanför klubben Patricia på Södermälarstrand i Stockholm. De klickade direkt och började under månaderna som följde att umgås intensivt – träna tillsammans, dricka öl, spela spel, ta spontana nattbad, gå i Prideparaden ihop och skriksjunga till Lady Marmalade från filmen Moulin Rouge.

Vlad och Laura har firat Pride ihop flera gånger. Foto: Privat

Snart blev han som en del av hennes familj.

– Jag ser honom som en lillebrorsa. Haha, han kan vara väldigt irriterande ibland, men ifall någon ger sig på honom är jag otroligt beskyddande. Jag tycker att vi har väldigt mycket av en syskonrelation idag. Och min mamma älskar honom, hon ser honom som en bonusson, säger Laura.

Homosexualitet anses vara en sjukdom

I dag pratar Vlad flytande svenska och arbetar som personlig assistent.

Hela hans liv finns i Sverige – men trots det kommer han inte att få stanna i landet.

I år togs nämligen Vlads fall upp i migrationsöverdomstolen, som valde att inte ta ärendet vidare.

Fredagen den 16 juli fick han sitt slutgiltiga besked. Han ska utvisas till Armenien – ett land han inte varit i sedan han var fem år gammal och vars språk han inte talar.

Dessutom är situationen för hbtq-personer i landet mycket svår.

I en studie från 2017 av Pew Research Centre ansåg 98 procent av tillfrågade armenier att homosexualitet var moraliskt fel och 97 procent ansåg att homosexualitet inte ska accepteras av samhället.

I Migrationsverkets beslut, som Femina har tagit del av, beskriver man hur homosexuella män som är öppna med sin sexuella läggning är särskilt utsatta för tortyr inom armén och riskerar att utsättas för psykisk och fysisk misshandel – inklusive sexuellt våld.

De anklagas även ofta för att ha en sjukdom.

Den psykiska misshandeln består ofta av hot och skrämsel samt mobbning från både jämlikar och högre uppsatt personal.

I beslutet hänvisar man även till rapporter från FN:s tortyrkommitté och FN:s människorättsråd i vilka armeniska myndigheter kritiseras för att värnpliktiga har utsatts för skada eller avlidit under tjänstgöring – utan att åtgärder har vidtagits för att skydda dem.

Ändå menar Migrationsverket att det inte går att dra slutsatsen att förhållandena för homosexuella i den armeniska militären är så allvarliga att de nåt upp till kravet på vad som "i asylrättslig mening kan anses utgöra förföljelse".

I ett mejl till Femina skriver Iréne Sokolow, pressperson på Migrationsverket, att myndigheten anser att det är möjligt för Vlad att söka skydd hos polis och åklagare – ifall han skulle bli utsatt för brott under militärtjänstgöring.

– Jag vill först och främst understryka att jag förstår att Vladimir Petrosyan befinner sig i en tung situation. Asylprövningen går till så att vi efter att ha tagit ställning till den del som rör förhållandena inom armén, gör en bedömning av hur skyddet hos myndigheterna ser ut, dvs om det i Armenien finns ett godtagbart rättsskydd för den som riskerar att utsättas för övergrepp. Och det anser vi att det finns, skriver hon.

Människor dör och lever i förföljelse

Men enligt Deidre Palacious, förbundsordförande för RFSL, är Migrationsverkets slutsats motsägelsefull.

– Beslutet är jättekonstigt. Det är väldigt tydligt att situationen för hbtqi-personer i Armenien är väldigt svår. Det finns mycket problem med hot och hatbrott, som vi kan se även kommer från makthavare i landet. Att få det till att Armenien ska kunna ge ett fullgott skydd går inte att förstå.

Laura har själv bott i Belarus under ett år och har många vänner från landet. Foto: Privat

Ända sedan Sverige 2016 införde lagen om tillfälligt uppehållstillstånd har man kunnat se att fler hbtq-personer som söker asyl i landet har fått avslag, berättar Deidre Palacious.

– Vi ser personer som faktiskt har rätt till asyl i Sverige som blir nekade. När jag får höra om Vlads fall blir jag väldigt upprörd, men inte förvånad. Det måste komma ut till allmänheten så att både politiker och vanliga personer förstår att vi faktiskt utvisar hbtqi-personer till länder där deras liv är i riskzonen. Det resulterar i att människor dör och att de lever i förföljelse.

Vill att han ska avslöja sin sexualitet

Också Migrationsdomstolen har avslagit Vlads asylansökan, men med en annan motivering än Migrationsverket.

Eftersom homosexualitet betraktas som en sjukdom i Armenien kan den som är homosexuell erbjudas ett läkarintyg som innebär att man inte behöver göra militärtjänst.

– Därför anser domstolen inte att det är sannolikt att Vladimir kommer att behöva göra militärtjänst och han riskerar därför inte heller skyddsgrundande behandling som ger honom rätt att få skydd i Sverige, skriver Iréne Sokolow på Migrationsverket till Femina.

Jag funderade på att ta mitt liv

Men enligt Vlad kommer han inte att riskera sin säkerhet genom att avslöja sin sexualitet för de armeniska myndigheterna.

– Deras förslag är verkligen dumt. De kan inte garantera att jag får frisedel och jag är säker på att homosexuella ändå hamnar i militären – eftersom det ju finns rapporter om det. Det är jättekonstigt att jag avslöjar min sexualitet för myndigheter som annars hade varit ansvariga för förföljelse på grund av min sexuella läggning, säger han.

Vlad berättar att han drömmer om utbildning och familj. Foto: Privat

– Om jag får frisedel på grund av att jag har en ”psykisk störning” innebär det dessutom att jag aldrig kommer att få ett jobb i Armenien. Jag har ingen framtid där.

Vlad berättar att han även riskerar att hamna i fängelse i upp till tre år om myndigheterna får reda på att han ännu inte har gjort sin militärtjänst. Det var i alla fall vad den armeniska ambassaden i Sverige meddelade honom när han kontaktade dem för hjälp och rådgivning.

– Jag fick ångest och panik. Jag funderade på att ta mitt liv. Jag vill inte hamna i fängelse, säger han.

– Men efter några dagar ringde ambassaden upp mig och sa att de var osäkra på vad som faktiskt kommer att hända mig när jag kommer till Armenien. De vet ingenting, deras myndigheter är trasiga. Därför är min framtid väldigt oklar.

”Svenska självbilden stämmer inte”

Laura och flera andra vänner till Vlad har kontakt med en advokatfirma som jobbar med mänskliga rättiheter och hoppas att genom en nystartad namninsamling – och i samråd med jurister – kunna driva frågan vidare.

– Vi kommer att fortsätta att ta upp frågan även om Vlad blir skickad till Armenien. Vi anser att det här är ett brott mot de mänskliga rättigheterna som Migrationsverket begår. Det ska inte hända, det ska inte hända nu och inte i framtiden. Det är otroligt viktigt att den här frågan lyfts överlag, säger Laura, och tillägger:

Vlads vänner har nu startat en namninsamling för att Vlad ska få stanna i Sverige. Foto: Privat

– Sverige är väldigt HBTQ-vänligt för oss som är svenskar – men kanske inte för de som behöver vår så kallade HBTQ-vänlighet mest av allt.

Laura får medhåll från Deidre Palacios på RFSL.

– Den svenska självbilden om att vi är ett land som är i framkant när det kommer till hbtqi-frågor är inte korrekt. Det är som att man nästan skiljer på svenska hbtqi-personer och utländska hbtqi-personer när man har den här självbilden. Sverige måste verkligen steppa upp i den här frågan, säger hen.

Rädd för framtiden

Vlad har knappt ens vågat drömma om en framtid i Sverige, men om han skulle få uppehållstillstånd vill han få en utbildning och skaffa familj.

– I Sverige är det möjligt. Jag har funderat på att studera ekonomi, som Lauras mamma, eller kanske juridik, något jag pluggade i Belarus.

Jag måste skära bort en del av mig själv och gömma den

Laura berättar att hon inte står ut med tanken på att hennes vän ska tas ifrån sitt liv i Sverige.

– Jag känner mig frustrerad, ledsen och väldigt arg. Jag vill skydda honom, jag vill bara att han ska må bra, jag vet vilken potential han sitter på, jag vet att han har en massa drömmar. Och jag älskar honom. Jag är väldigt arg på Sverige och framför allt på Migrationsverket, för man inser hur icke-fungerande den myndigheten är.

Laura och Vlad i centrala Stockholm. Foto: Privat

Att än en gång bli tvungen att dölja sin sexualitet känns väldigt tungt, berättar Vlad.

– Nu ska jag tillbaka till garderoben igen… Helvete. Jag blir rädd. Att jag måste skära bort en del av mig själv och gömma den. För min psykiska hälsa tror jag att det är jätteviktigt att kunna få vara mig själv. Till slut kommer jag att få en depression och må jättedåligt. Armenien kommer att bli mitt fängelse. Jag kommer att bli en helt annan människa som tvingas att bära en mask varje dag. Det känns verkligen jättetråkigt, säger han.

– Hoppet är det sista som lämnar en, men jag tror att risken för att jag kommer att behöva åka dit är väldigt stor – större än att jag får stanna.

LÄS MER:

Daniel Radcliffe stöttar transpersoner efter J.K Rowlings kritiserade tweet

Tina, 45, skaffade barn på egen hand: "Först var jag jätterädd"

Lagen om tillfälligt uppehållstillstånd

Den tillfälliga lagen infördes i samband med flyktingsituationen 2015 i syfte att minska asylinvandringen till Sverige. Genom de begränsningar som infördes sänktes Sveriges asylregler till den miniminivå som krävs enligt EU-rätten och internationella konventioner.

Efter att den tillfälliga lagen infördes i juli 2016 har antalet asylsökande som kommer till Sverige minskat. Under 2017 kom cirka 26 000 asylsökande till Sverige, jämfört med flyktingsituationen 2015 då knappt 163 000 personer sökte asyl.

Källa: Migrationsinfo.se

Hbtqi

Hbtqi, ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner.

Homosexuell och bisexuell handlar om sexuell läggning, alltså vem man har förmågan att bli kär i eller attraherad av.

Transperson handlar om könsidentitet, om hur man definierar och uttrycker sitt kön. Som transperson önskar man inte alls eller delvis inte identifiera sig med det kön som tilldelats vid födseln.

Queer kan röra både sexuell läggning, könsidentitet, relationer och sexuell praktik men kan också vara ett uttryck för ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer.

Intersexperson kan en person kalla sig som har en intersexvariation. Intersexvariationer är ett medfött tillstånd i vilket könskromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling är atypisk. Det går att vara intersex och man, kvinna eller något annat.

Källa: RFSL