När jag var två år gammal, eller två år ung, då gick min mamma bort i cancer.
Min pappa var aldrig närvarande, han flyttade utomlands.
Och jag stod där helt själv.
Och min mormor öppnade sina armar och sa
Du är mitt barn, barn som barn, barn. Jag tar hand om dig.
Tack vare min mormor så blev jag inte placerad på ett HVB-hem,
SOS-hem, familjehem eller vad man nu kallar det.
Jag fick ett kärleksfullt, tryggt hem tack vare min mormor.
Men, som ung kille i förorten så står man för utmaningar.
Man går i tuffa miljöer i skolan, utanför skolan.
Ska man hänga i centrum? Ska man vara på idrottsplan?
På fotbollsplanet, det var dit jag ville.
Och min mormor såg det här.
Hon sa att jag gör allt jag kan. Jag fixar dubbla jobb.
Vi ska få råd med mat, kläder till dig.
Och att du ska få spela din fotboll.
Självklart Emil, du ska få spela din fotboll.
Håll dig på rätt band i livet, tro på dig själv.
Det är det hon har sagt, bygg dig stark.
Skapa dig själv Emil, du kan göra allt.