Paralympics-vinnaren adopterades bort – för att hon var kortvuxen
Hon fick i stället kärleksfulla adoptivföräldrar, och i dag är hon en av Storbritanniens mest framgångsrika Paralympier.
Nu har Ellie Simmonds också kunnat återförenas med sin biologiska mamma, och försonats med henne.
Ellie Simmonds föddes 1994 i brittiska Walsall, och adopterades som bebis av föräldrarna Steve och Val Simmonds. Från tidig ålder började hon simma, och det märktes snabbt att hon hade en fallenhet för att vara i vatten. Trots att Ellie har akondroplasi, eller kortvuxenhet som det kallas i dagligt språk, kunde hon hålla jämna steg med de andra barnen som inte hade funktionsnedsättningar.
Bara 13 år gammal blev Ellie Simmons den allra yngsta medlemmen i Storbritanniens Paralymics-lag, och när Paralympics hölls 2008 i Beijing lyckades hon ta två guldmedaljer – vid 14 års ålder. Nästa Paralympics, som hölls hemma i London, vann hon ytterligare två guldmedaljer och lyckades dessutom slå världsrekord på 400 meter. Efter det har hon lyckats ta fler guld i Paralympics och slagit ytterligare ett världsrekord.
Hittade sin mamma
Ellies enormt framgångsrika simkarriär hindrade henne dock inte från att undra över sitt förflutna. Under uppväxten hade hon inte haft en aning om vilka hennes biologiska föräldrar var, och hon bestämde sig för att börja leta. I dokumentären Ellie Simmonds: Finding my secret family får Ellie veta sanningen om sin förstamamma, och vad hon möttes av under graviditeten.
Simmaren tar del av ett informationsblad som mamman fick efter att det framkommit att hon väntade ett kortvuxet barn.
”Barn med kortvuxenhet måste hantera att andra barn stirrar på dem och skrattar åt dem. Ja det är så att det finns normallånga som likställer kortvuxenhet med ondska och dumhet”, stod det i informationsbladet.
Fina återföreningen
Ellie får också veta att hennes mamma hade hoppats få missfall efter att ha fått höra att hennes barn skulle ses som elak eller korkad på grund av funktionsnedsättningen. Bara två dagar efter förlossningen bestämde hon sig för att adoptera bort Ellie.
– Två dagar är ingen lång tid för att bestämma en så stor, monumental sak. Återigen, hon var en ensamstående mamma, eller hur? Så man måste försöka sätta sig själv i hennes skor, säger Ellie i dokumentären.
Trots allt hon fått veta om sin mamma bestämmer sig Ellie för att träffa henne – och förlåter mamman för allt som hänt. Mamman vill vara anonym, så återföreningen är inte med i dokumentären, men Ellie berättar om det fina mötet.
– Det som berörde mig mest var att hon tänker på mig varje dag och alltid har sett mig som sin dotter.
Källa: Brightside.
