Ekonomi

Efter att ha jobbat sex år som konsult på McKinsey och hållit i flera olika omställningar för företag som blivit olönsamma och hjälpt dem gå med vinst igen, så bestämde sig Karin Lindahl, nu 37, att hon skulle vilja jobba i ett bolag i stället. Konsultprojekten var givande men för korta, och hon ville grotta ner sig i arbetet i stället för att hoppa mellan projekt. När Karin fick höra att Indiska skulle göra om i sin ledningsgrupp tog hon därför kontakt med dem.

Resan för att bli både vd och ägare för Indiska gick i flera etapper – först jobbade Karin med förändringsprojekt mot den gamla ledningsgruppen, innan hon var försäljningschef under en kort period. På sommaren 2017 fick hon frågan om att bli vd och tackade genast ja, och när det några månader senare stod klart att det skulle göras ett ägarbyte slog hon och familjen till.

– Det var ett jättestort beslut. Jag hade bara varit där i nio månader, och det är mycket man upptäcker efter det.

Ett av Karins krav för att göra ägarbytet var att hon kunde genomföra en rekonstruktion och börja om.

– Det var en förutsättning att få känna att man började med rent blad. En rekonstruktion är inget man hamnar i för att man har otur, utan man har gjort fel under längre tid, och många saker som har blivit fel tar också lång tid att ändra på, som hur kunden tänker om varumärket. Med en rekonstruktion får man ett andrum, men sen måste man snabbt fixa till allt.

Karin Lindahl tvingades stänga butiker och sparka anställda

Efter att ha tagit över som vd och ägare ställdes Karin Lindahl inför många svåra beslut. För att vända den nedåtgående kurvan fick hon stänga 42 butiker, och många anställda förlorade jobbet.

– Det är så himla tråkigt, och man får känslan av att man ger upp. Det var mycket personal som hade jobbat väldigt länge, och gett en stor del av sina yrkesverksamma liv åt Indiska, som vi nu inte kunde erbjuda en annan tjänst. Det känns aldrig roligt.

I dag finns det 50 Indiska-butiker, och Karin tror att det är där omkring de ska ligga – mellan 40 och 60 fysiska butiker. I stället satsar de allt mer på näthandel, och har bland annat påbörjat ett framgångsrikt samarbete med Zalando, vilket var med och vände siffrorna före pandemin. Men det har varit hårt arbete.

– Indiskas långa historia är både en blessing och en curse, för det kommer förväntningar med vad vi gör och inte gör, det är det svåraste. Vi har försökt hitta balansen mellan att behålla arvet, och att anpassa färg och mönster för att passa en skandinavisk kund.

Karin Lindahl

Ålder: 37 år.

Familj: Man Rikard, son William, 2 år.

Gör: Indiskas vd och ägare

Bor: Stockholm

Vd:ns graviditet provocerade

Mitt i projektet att rädda Indiska så blev Karin Lindahl gravid med sin son William, som föddes ett år efter ägarskiftet. Medan hon själv tog det nya livskapitlet med ro så märkte hon att det var många som reagerade på tajmingen, och undrade hur det skulle gå att kombinera vd-rollen med den nya som mamma.

– Jag fick så otroligt mycket frågor. Jag var 34, en normal ålder att bli gravid, men fick höra att ”det var det sjukaste”. Jag upplevde det som att bara för att jag avlagt vissa yrkesmässiga löften, så skulle jag ha helt andra behov. Många undrade hur jag hade tänkt, både bekanta och folk jag inte ens känner. När blev det förbjudet att vara vd och mamma? Det kändes så extremt förlegat och stötande.

Karin Lindahl överbevisade skeptikerna, och efter att ha varit mammaledig i fyra månader började hon pussla med maken och familjemedlemmar för att hinna med jobbet också.

– När han väl kom så märkte jag det inte alls. Nu går han på förskola och vi har hjälp några eftermiddagar i veckan. Vi delar upp det väldigt mycket, jag och min man. Jag har försökt göra det på mitt sätt, och han har mått bra och varit frisk, så det har funkat att ha med honom och amma på möten.

Framtiden då? Det tuffa pandemiåret till trots, så finns det en försiktig optimism för framtiden. Planen är fortfarande att Indiska ska lanseras digitalt i 10 europeiska länder till, och även i Kina och Indien.

– Det har varit en jätteutmaning och är det fortfarande. Vi hade kört på i två år när det slog till, och såg en tendens på en positiv vändning med tre-fyra månader med bra siffror. Det kändes orättvist när vi kämpat så hårt. Det är nog första gången i mitt liv som jag har känt mig bitter, när man kämpat så otroligt hårt, men så händer saker man inte kan kontrollera.

Nu väntar Karin, precis som alla andra, in slutet på pandemin. Samtidigt är hon kritisk mot hur regeringens inställning har varit mot företag som går på knäna sedan 2020.

– Jag tycker inte det är fel att man har hållit relativt öppet, hade man haft en annan situation i äldrevården så hade statistiken varit en helt annan. Men det är skandal att det tar så lång tid att få ut stödpengarna, och att man i sin kommunikation inte förmår sig att säga ett förstående ord mot företagare. Det är retoriskt otroligt tråkigt att man inte kan säga något vänligt och förstående till de som sliter.

Vd:ns tips – så lyckas man som kvinna i näringslivet

1. Don't leave before you leave. Föräldraskap är något många tänker på under lång tid. Jag vet folk som redan när de var 22 år undrade hur det skulle bli när de får barn, då kunde man känna ”du kommer inte vara kvar på det här företaget då, du behöver inte ens oroa dig”. Många kvinnor tänker sig in i den bilden väldigt tidigt och tar därför beslut baserat på vad som ska hända långt fram. Fatta i stället beslut här och nu, och när du kommer till den punkten att är gravid, då får du fundera på hur du ska lägga upp det. Man ska leva på i yrkeslivet, och när man sen skaffar familj får man anpassa efter det då.

2. Berätta för din chef vad du vill. Jag tycker man ska berätta tydligt upp till sin chef vad man vill och hur man vill utvecklas. Jag vet att jag många gånger har tänkt att ”det där fattar väl min chef”, men nu när jag har personal själv märker jag att det är svårt att gissa vad folk motiveras av.

3. Ta hjälp. Det här gäller både på jobbet och i privatlivet. Här tycker jag det finns en tendens att kvinnor tar på sig massa ansvar och gör allting själva, medan de manliga kollegerna säger ”jag tar gärna den uppgiften, men då behöver jag x och y”. Kvinnor ställer inte samma motkrav. Det gäller även kompromisser man får göra i sitt privatliv. Man får inse att man ibland får välja och inte kan vara överallt.