10 saker du inte ska säga till någon med bröstcancer
Drygt 15 procent av alla cancerdiagnoser i Sverige är bröstcancer. Så många som 20 personer insjuknar varje dag. Cancertypen delas in i fyra olika stadier där den fjärde är allvarligast och betyder att den spridit sig och bildat dottertumörer (metastaser) i andra delar av kroppen. Har cancern gått så långt som till stadie fyra är den obotlig.
Sjukdomsbeskedet är en chock trots att man kanske har misstänkt det en tid. Känslor av overklighet, oro och nedstämdhet är väldigt vanliga. Anhöriga påverkas också i hög grad och det kan vara väldigt svårt att veta vad man ska säga till någon som drabbats av en obotlig sjukdom.
Det sägs ju att man hellre ska säga något även om man inte riktigt vet exakt vad, istället för att vara tyst. Och det kan väl till viss del stämma, men om man är osäker kan det vara idé att säga just det: ”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.” Ärlighet uppskattas.
Det här en väldigt kritisk period för den drabbade och vill man ändå säga något så kan det vara idé att tänka igenom det både en och två gånger eftersom det i värsta fall kan göra mer skada än nytta. Här får du hjälp med vad du ska undvika att säga till någon som drabbats av obotlig bröstcancer.
1. ”När är behandlingen klar?”
Svaret är att den aldrig tar slut. Vid bröstcancer i stadie fyra genomgår nämligen patienten en livslång behandling. Lyckligtvis finns det idag behandlingar som förlänger livet och förbättrar livskvalitén. Men någon slutpunkt finns inte. Behandlingen fortsätter tills den slutar ge effekt eller att patientens biverkningar blir så olidliga att de inte går att stå ut med. Ofta tar den drabbade beslutet att avbryta för att gå över till stödjande vård eller läkarvård på sjukhuset.
Det kan vara superjobbigt att få den här frågan eftersom den kan trigga igång tankar på döden. Möjligen kan den drabbade tänka: ”Hmm, menar du när jag kommer att dö?”.
Fråga istället: ”Vilken behandling får du nu?” eller ”hur mår du av din behandling?” Var inte rädd för att ställa de frågorna. Människor med bröstcancer är van vid den här typen av frågor.
2. ”Det måste finnas ett botemedel.”
Det här är en vanlig kommentar då de flesta tror att metastatisk bröstcancer går att bota. Sanningen är den att hälften med diagnosen har dött efter tre år. Bara fem procent i stadie fyra lever mer är tio år. En variant som ofta dyker upp är: ”Varför fungerade inte din behandling förra gången?” eller ”min mamma hade samma stadium av bröstcancer och hon mår bra”. Problemet med att säga så här är att den drabbade lägger skulden på sig själv, att den gjorde något fel eftersom behandlingen inte gav effekt.
Säg istället: ”Jag förstår att du ibland blir rädd för vad du står inför. Du ska veta att om du behöver prata med någon så finns jag här.”
3. ”Du måste fortsätta vara positiv.”
Lika viktigt som att försöka vara positiv är det viktigt för en person med bröstcancer att också få ut negativa känslor och uttrycka ilska, rädsla och frustration. Som vän kan det ge en mer positiv känsla om du är öppen med att det är okej att vara ärlig i din närhet oavsett känsla. ”Tänka positivt”-kommentaren kan snarare bli en press och stress för din vän.
Säg istället: ”Cancer suger!” Närhelst du vill få ut dina frustrationer så finns jag här.”
4. ”Du är stark och måste besegra cancern.”
Självklart är det inget illa ment att yttra en kommentar av det här slaget och många är det som har gjort det, kanske till och med den som nu själv drabbats. Men som vi berättade om under punkt tre så är det bara fem procent som lever tio år eller mer. Vissa kan ignorera en sådan kommentar men för andra kan det kännas som ett svek om man inte orkar, inte orkar vara positiv, inte orkar hålla upp fasaden och om man inte orkar fortsätta behandlingen för att biverkningarna är så fruktansvärda.
Det finns många variationer på den här kommentaren som exempelvis ”fortsätt att slåss, ge aldrig upp”.
Säg istället: ”Du har verkligen varit en krigare genom hela den här processen.”
5. ”Har du rökt?”
Ofta sprider sig bröstcancer till lungorna. Ofta kallas det felaktigt lungcancer trots att det i grunden är bröstcancer. På samma sätt är det inte levercancer om bröstcancer spridit sig till levern.
Det här kan trigga fram en rad frågor men ställ inte dessa: ”Har du rökt?”, ”ammade du dina barn?”, ”har du bröstcancer i släkten?” eller ”jag som trodde att du åt ekologiska livsmedel?”. Undvik att prata om vad som kan ha orsakat cancern. Ingen förtjänar cancer och alla kan drabbas. Du behövs som stöd, inte för att utreda varför sjukdomen drabbade just den.
Säg istället: ”Jag är imponerad över hur du tar hand om dig själv” och ”ingen förtjänar att drabbas av cancer.”
6. ”Jag läste om en behandling…” eller ”Du måste…”
Det behövs inga råd om behandling av den enkla anledningen att sjukdomstillståndet gör att det är nog med beslut som ska tas. Den behandling som sjukvården erbjuder är nog.
Fraser som inleds med ”Du borde…” eller ”du måste…” är förbjudna. Personen har nog med saker den måste göra och här måste vännerna snarare hjälpa till att beta av to do-listan än att lägga till saker.
Säg istället: ”Det verkar som att du har ett bra läkarteam som behandlar din cancer.”
7. ”Men du måste ändå vara glad att du har bröstcancer och inte någon annan typ av cancer?”
Mycket på grund av ”rosa bandet-kampanjer” får bröstcancern stor uppmärksamhet och därför är det lätt hänt att gemene man får känslan av att bröstcancern är en rätt oförarglig typ av cancer. Att den tar liv hör till det förgångna. Det här gör att de med allvarlig bröstcancer kan känna sig väldigt isolerade i ett hav av bröstcancerdiagnoser i stadie ett eller två.
Säg istället: ”Jag har hört att människor med svår bröstcancer ofta känner sig bortglömda i bröstcancerrörelsen. Du får gärna berätta hur det känns och vad jag kan göra för att hjälpa till att göra skillnad.”
8. ”Ring om du behöver mig.”
Det är verkligen inget fel att erbjuda sin hjälp. Det är snarare uttrycket ”om du behöver mig” som kan vara negativ. Det som händer är att man lägger över bördan på den drabbade, att det är den som ska höra av sig. Problemet är att cancerdrabbade ofta känner sig som en börda oavsett om de ber om hjälp eller ej. Även om de är i desperat behov av hjälp så tvekar de att höra av sig. Det allra bästa är att helt enkelt föreslå en tid när ni ska ses och vad ni ska göra, då behöver personen i fråga bara säga ja eller nej.
Säg istället: ”Kan jag komma över på fredag och dammsuga hos dig?”
9. ”Jag förstår.”
Problemet med den här kommentaren är att ingen faktiskt förstår. Även om man har samma typ och stadium av cancer, är lika gamla, bor på liknande ställe och har barn i samma åldrar kan man fortfarande inte förstå.
Istället för att berätta historier om systern eller grannen som drabbats av cancer – lyssna. Cancer är, och upplevs, olika för alla som drabbas. Ingen kan förstå, men vi kan fråga och vi kan lyssna.
Säg istället: Jag har ingen aning om vad du går igenom, men jag finns här för dig.”
10. ”Du ser inte sjuk ut.”
Det här är egentligen en väldigt fin kommentar men den det är troligt att den drabbade läser mellan raderna och börja tänka negativt om framtiden. Eftersom cancern är obotlig blir det här en påminnelse om att hen förr eller senare kommer att se sjuk ut. Metastatisk cancer ger ofta drabbade en insikt i vad som är viktigt i livet och där rasar yta i rankingen medan medkänsla och vänlighet stiger.
Vad du istället ska säga: Försök att ge komplimanger för saker som nu värderas högre än utseende. Det kan vara ord om personens ömhet, givmildhet, omtanke eller humor.
Till sist, även om du har sagt något av detta till någon i närheten av dig som drabbas av cancer ska du inte känna ånger eller ha dåligt samvete. Du är inte mer än människa och i en situation likt denna är det inte lätt att veta hur man ska bete sig. Det viktigaste är trots allt att personen ifråga vet att du finns där för den.
Källa: verywell.com, cancerfonden.se
AV CECILIA EDSTRÖM
FOTO IBL
Läs även