Därför får du PMS – och här är metoderna som funkar!
Låt oss börja med siffrorna. I snitt har vi kvinnor mens 400 gånger under våra fertila år. Ungefär en tredjedel av oss lider under den här perioden av besvär som nedstämdhet, oro, humörsvängningar, trötthet och minskad energi, en eller två veckor innan blödningen börjar. Räknar vi med en veckas så kallat premenstruellt syndrom, PMS, resulterar det i ett genomsnitt på 7,7 år – räknar vi två veckor blir det mer än femton år!
Tid som vi lägger på att vara någon som vi egentligen inte är. En ”någon” som snäser, skäller, skriker eller storgråter för minsta lilla. En någon som sockerknarkar, svettas, har svårt att knäppa blusen över de spända brösten och den svullna magen och som stör sig på allt och alla. Men också en någon som ofta känner ångest och skam över sitt hemska, irrationella beteende när mensen äntligen kommer och allt blir ”normalt” igen.
Varför får man PMS?
Sedan har förstås inte alla med PMS det så här besvärligt. Symtomen och hur länge de varar skiljer sig från kvinna till kvinna, vilket också gör PMS till en av de där komplicerade kvinnosjukdomarna som forskarna intresserat sig alltför lite för. Teorier om varför vi drabbas finns, och dessa kopplas ofta till det gulkroppshormon som ökar mellan ägglossning och mens. När gulkroppshormonet bryts ner bildas det restprodukter, bland annat allopregnanolon, och forskarna tror att känsligheten för dessa restprodukter avgör hur kraftig PMS vi får.
Man tror också att allopregnanolon kan sätta hjärnans så kallade GABA-system ur spel hos somliga, så att det inte fungerar så lugnande och avslappnande som det brukar. Hur känslig man är för allopregnanolon är troligtvis genetiskt betingat, men även faktorer som stress, psykisk ohälsa och bristande stöd och förståelse från omgivningen tros kunna trigga PMS-symtomen att bli värre.
Känsligast för allopregnanolon är de som har den svårare formen av PMS, den som kallas premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS. Man räknar med att ungefär 3–5 procent av Sveriges menstruerande kvinnor är drabbade av dessa allvarliga problem där depression, ångest, aggressioner och ibland till och med självmordstankar gör det svårt för dem att leva normalt veckorna före mens.
Antidepressiva läkemedel mot PMDS
Det finns även en teori om att serotoninhalten – den signalsubstans i hjärnan som får oss att må bra – sjunker under en del av menscykeln, och därmed förstärker symtom som liknar dem vid en depression. Detta är också anledningen till att PMDS ibland behandlas med antidepressiva läkemedel. Det är dock ingen botande behandling, utan en symtomlindring att ta till när man har det som jobbigast. P-piller som gör att man inte får ägglossning kan också hjälpa, liksom vätskedrivande läkemedel och så kallad medicinsk kastrering där man försätter kroppen i ett konstgjort klimakterium.
Helena Kopp Kallner är medicine doktor och gynekolog i Stockholm. Hennes främsta tips är att skaffa sig bra koll på sin menscykel för att öka chanserna till rätt diagnos.
– De flesta känner till PMS, men det finns en stor okunskap kring hur allvarligt det kan bli och hur hårt det kan drabba den enskilda och hennes familj, särskilt vid PMDS. Ofta missar man inom vården att besvären är cykliska och ställer då i stället diagnosen depression eller utmattningssyndrom.
Läs även: PMS ökar din förbränning
Våga prata om PMS
Att föra dagbok över sina symtom är ett bra första steg, tycker Helena Kopp Kallner.
– Skriv ner hur du mår varje dag, i ett par månaders tid. Ta med dagboken till din gynekolog när ni diskuterar olika behandlingsalternativ. Kartläggningen är också ett bra sätt att bli medveten om vilka symtom som återkommer och fundera över hur man kan förebygga dem.
Ett viktigt tips är att vara öppen och prata om PMS/PMDS i familjen.
– Sätt en röd flagga på kylskåpet när det är dags! Och skriv in PMS i både din och din partners kalender. På så sätt kan ni förbereda er, till exempel genom att inte boka in något krävande de här dagarna utan lägga tid på uppbyggande aktiviteter som sömn, motion och avslappning.
Man ska dock inte dra sig för att söka professionell hjälp hos gynekolog eller läkare, menar Helena Kopp Kallner.
– Att många av oss går och mår dåligt halva månaden och inte känner igen oss själva – det är inte okej. Alla kvinnor har rätt att må bra.
Inget att skämmas över
Och ju öppnare vi är och ju mer vi pratar om problemen, desto större blir kunskapen och förståelsen. En uppfattning som delas av Ulrike Braun, psykolog och författare till PMS! Få hjälp med KBT (Lind & Co) – skriven tillsammans med psykologkollegan Susanna Johansson.
– Trots att var tredje kvinna har PMS är det fortfarande omgärdat av en massa hysch-hysch, skuld och skam. När vi läste vår psykologutbildning för några år sedan fanns inte ens PMS med i kursplanen, och när vi ville skriva en magisteruppsats i ämnet fanns det ingen handledare som hade tillräcklig kunskap.
Men Ulrike och Susanna gav sig inte. De har alltid varit intresserade av kvinnors psykiska hälsa och livsvillkor och kände starkt att detta var ett angeläget ämne.
– Vi ska inte behöva skämmas över att vi har PMS. Det är inte vårt fel, och det är inget vi kan ”ta oss samman” för att slippa. Att vi beter oss som vi gör beror på att vi är känsliga för vissa hormoner, precis som allergiker är känsliga för vissa ämnen. Och vi skulle ju aldrig säga ”kom igen, skärp dig nu!” till en pollenallergiker som sitter och snörvlar på gräsmattan! säger Ulrike.
KBT-behandling mot PMS
I sin bok har de tagit fasta på KBT, kognitiv beteendeterapi, som behandlingsform mot PMS. Här ges handfasta tips och övningar som både syftar till att lindra symtomen och att lära sig nya tankesätt och strategier.
– Hormonerna kan vi inte göra något åt, men de negativa tankarna vi ofta har om oss själva vid PMS, och vårt destruktiva beteendemönster, kan vi lära oss att ta makten över.
Läs även: Testa KBT mot PMS – så går det till!
Mottagandet av boken har bara varit väldigt positivt.
– Många hör av sig och är glada över att vi bidragit till att bryta tabut och tystnaden kring PMS. Överlag tycker jag att det pratas mer nu – i olika forum, poddar och till och med i fikarum. Och det var dit vi ville nå med boken, till känslan av att man inte är ensam med sina problem.
I boken finns också ett uppskattat anhörigkapitel, som ger kunskap och verktyg till den som lever med en partner som har PMS.
– Vi vet att förståelse och bra stöd kan minska lidandet vid PMS. Det kan till exempel handla om att man synkar sina kalendrar, ger avlastning och bekräftelse, men också att man definierar sina egna gränser vid känslomässiga utbrott. Att man är öppen och pratar om PMS med barnen kan också hjälpa till att minska känslan av skuld och skam och få dem att förstå varför mamma beter sig som hon gör, säger Ulrike Braun.
Så drabbas du
• 80–90 procent av alla kvinnor i fertil ålder har någon form av psykiska besvär före mens. Ca 30–40 procent har flera symtom samtidigt, vilket då kallas PMS, premenstruellt syndrom. Vid PMDS har man minst fem symtom av följande – nedstämdhet, irritabilitet, humörsvängningar, ångest och oro, minskat intresse för dagliga aktiviteter, koncentrationssvårigheter, trötthet och minskad energi, aptitförändringar, störd nattsömn, känsla av kontrollförlust, bröstspänning eller svullnad – varav minst ett av dem ska vara bland de fem första. Besvären ska uppkomma före mens och försvinna när mensen kommer.
• Stress och andra belastningar, som till exempel relationsproblem, kan förvärra symtomen.
• De flesta får PMS/PMDS i åldern 30–39 år och ofta efter barnafödande. Det är också till viss del ärftligt.
Också värt att testa!
Det finns i dag inget som botar PMS eller PMDS, men det finns många olika behandlingar att testa. Bland de vanligare är att försätta kroppen i ett konstgjort klimakterium, eller att ta p-piller. Vid PMDS ges ofta antidepressiva läkemedel med gott resultat.
Men i boken Har du PMS eller? En peppande bok till alla våra systrar (reklamlänk) nämns också följande alternativa behandlingar, som i många fall testats av författarna med varierat (och ofta positivt) resultat:
• Zonterapi.
• Akupunktur.
• Homeopati.
• Primalskrik.
• Healing.
• Progesteroncrème.
• Örter och tillskott, som t ex B-, D- och E-vitamin, kalcium, magnesium, krom, zink och omega-3.
• Naturpreparat, som t ex ashwagandha, bidrottninggelé, jättenattljusolja, maca och munkpeppar.
• Teer på t ex johannesört, lakritsrot, luzern och maskrosblad.
Läs även:
AV LINDA UNNHEM
FOTO IBL/SHUTTERSTOCK, MIA CARLSSON