Trendar: SjälvkänslaPsykisk ohälsaKärlekRelationsrådVänskap

Ewa, 41, kollapsade i sovrummet – fyra dygn senare mindes hon inte sin ålder

03 jul, 2020 
AvAlexandra Andersson
Ewa Sandborgs liv förändrades drastiskt den där söndagen i december. Foto: Privat

Ewa Sandborg kommer inte ihåg någonting från dagen som skulle komma att förändra hennes liv.

Först ett halvår efter anfallet sjönk insikten om vad som egentligen hade hänt in på riktigt.

– Jag blev panikslagen, säger hon.

Annons

Något stod inte rätt till. Det la Ewa Sandborgs mamma genast märke till när hon kom hem till sin dotter den där söndagen i december 2018. Ewa var frånvarande och klagade på yrsel – något hon själv har fått återberättat då hon inte har något minne av den dagen.

När mamman befann sig i köket hörde hon plötsligt en hög smäll från sovrummet där Ewa befann sig för att byta om. Hon sprang dit och hittade sin dotter raklång på golvet, okontaktbar och drabbad av ett kraftigt epileptiskt anfall.

Ewa fördes med ambulans till sjukhuset och blev där nersövd under fyra dygn.

Hon minns tydligt sina första tankar från uppvaknandet:

– Jag undrade var jag bodde och hur gammal jag egentligen var, berättar Ewa och tillägger:

– Men jag tänkte att det var bäst att jag inte sa något så att ingen skulle bli orolig.

Totalt tillbringade Ewa elva dygn på medicinavdelningen på Piteå Älvdals-sjukhus. I samband med epilepsianfallet hade hon nämligen drabbats av en stroke med en större blödning på höger hjärnhalva och en mindre på vänster sida.

Annons

– Jag ramlade raklång ner i golvet. Det fanns inget som dämpade fallet och jag landade så hårt att hjärnan slog i pannbenet. Min läkare sa att jag hade haft tur som överlevde, säger hon.

Hjärnblödningen har förändrat minnet

Efter att Ewa skrivits ut från sjukhuset flyttade hon hem till sina föräldrar. Månaderna som följde var djupt förvirrande.

– Det var väldigt, väldigt svårt att ta in vad som hade hänt. Jag förstod det inte rent emotionellt. Jag hade inte heller någon att prata med som varit med om samma sak, säger hon.

– Jag fick ta en dag i taget. Från att ha varit en tuff och aktiv tjej som klarar allt var jag oerhört trött och orkade ingenting. Det var en väldigt tung period.

Innan sin stroke var Ewa van vid att ha mycket att göra med många olika projekt i luften. Foto: Privat

Efter hjärnblödningen fick Ewa ärrbildning på höger hjärnhalva, och snart började hon lägga märke till hur saker hon tidigare tagit för givet hade förändrats.

Annons

– Nuförtiden tappar jag ord när jag pratar. Jag hittar inte längre på vägar jag tidigare kunde utantill. Min balans är försämrad och jag vinglar ibland när jag går. Jag får inte ens cykla. Jag försökte förra sommaren. Det slutade med att jag fick sy sju stygn i hakan, berättar hon.

– Mitt minne har varit enormt bra hela mitt liv, men nu har både korttidsminnet och sifferminnet blivit betydligt sämre. Däremot har jag hittat nya sätt för att kunna memorera, som till exempel att skriva ner saker för hand och inte digitalt.

Lyckligtvis har Ewas stroke inte påverkat hennes talförmåga.

– Jag har inte heller blivit personlighetsförändrad. Däremot blir man förvirrad känslomässigt, man känner inte igen sig själv riktigt.

Epilepsianfallet var inte det sista

Ewa har alltid varit van vid att ha ett aktivt liv. Hon har arbetat som projektledare, kommunikatör och som skribent i Piteå-Tidningen. Har gett ut en receptbok tillsammans med några vänner. Ägnat sig mycket åt olika typer av hantverk.

Annons

Men sedan sin stroke är hon långtidssjukskriven för första gången någonsin och förväntas nu inte jobba alls.

– Många tror att då man blir långtidssjukskriven är man ”en sån” som ofta är hemma från jobb eller skola. Jag vill understryka att det verkligen kan hända vem som helst, säger hon.

– Det känns jättekonstigt. Men jag mår betydligt bättre nu än för ett år sedan. Då var det hemskt.

Förra sommaren hamnade Ewa nämligen i en djup kris. Då hade det passerat ett halvår sedan kollapsen och insikten om vad som egentligen hade hänt började sjunka in på riktigt.

–Jag fick nästan panik när jag till slut började förstå. Jag blev mer och mer ledsen och rädd, fick ångest och kunde inte sova om nätterna, berättar Ewa.

– Jag var inte suicidal, men jag funderade mycket över varför jag fanns. Vad var meningen med allt? Jag kände mig väldigt ensam.

Att förstå vad som egentligen hade hänt henne och hur det påverkat hennes hjärna har varit en lång process för Ewa. Foto: Privat

Epilepsiattacken i december 2018 var inte heller den sista Ewa fick. Under månaderna som följde drabbades hon av återkommande anfall och berättar att hon slog sig blodig flera gånger.

Annons

Sist Ewa fick en epilepsiattack var på sin födelsedag i april tidigare år. Då befann hon sig i mataffären för ett snabbt ärende samtidigt som hennes mamma väntade i bilen utanför.

– Hon såg hur ambulansen kom och förstod direkt vad som hade hänt. Det känns som att jag har fått klippkort till akuten, säger Ewa.

– Det är väldigt obehagligt och svårt med uppmärksamheten jag får i samband med mina anfall. Däremot får man se hur fina människor kan vara mot en trots att man inte känner varandra.

Accepterat att hon behöver hjälp

Sedan ett par månader tillbaka har Ewa börjat på en ny epilepsimedicin som hittills verkar fungera då hon inte har drabbats av några fler anfall.

I samband med sin kris förra sommaren fick hon även det emotionella och psykiska stöd som hon har behövt för att kunna börja se framåt igen.

För varje dag som går anpassar hon sig allt mer till sin nya verklighet.

– Jag har accepterat att jag är beroende av sjukvården och anhöriga. Jag är inte en sämre människa bara för att mina förutsättningar är annorlunda än andras. Jag ska inte ställa höga krav på mig själv. Jag ska inte skämmas, säger Ewa.

Annons

– Det är okej att be om hjälp och få hjälp. Det är okej att inte klara av allting själv. Det är okej att vara svag.

Under de varma månaderna tillbringar Ewa mycket tid i sommarstugan tillsammans med sin mamma. Fixar och donar, tar sin tid. Ägnar sig åt hantverk igen. I framtiden vill hon föreläsa om stroke för att sprida kunskap om hjärnskador, och förhoppningsvis kunna stötta andra som också har drabbats – framför allt yngre kvinnor.

– Livet kanske inte blir likadant, men det kanske kan bli helt okej ändå. Jag har kvar mycket. Och att jag avser med all säkerhet att jag bestämt mig för att jobba full tid igen. Det har tänts ett litet hopp inombords.

LÄS ÄVEN:

Stroke

Stroke är ett samlingsnamn för sjukdomar som orsakas av en blodpropp eller en blödning i hjärnan. En stroke leder till syrebrist i hjärnan som gör att du plötsligt förlorar olika funktioner som tal, rörelser, känsel och syn. Det kan vara livshotande och kräver omedelbar vård på sjukhus. Ring genast 112 om du själv eller någon i närheten har symtom som kan bero på stroke.

Symtomen på stroke kommer plötsligt. Vilka symtom du får beror på vilken del av hjärnan som är skadad. Det är vanligt med ett eller flera av följande symtom:

  • Du får domningar eller förlamningar i ansiktet, armarna och benen, oftast i ena kroppshalvan.
  • Du får svårt att prata och förstå.
  • Du blir förvirrad.
  • Du får synstörningar på ena ögat eller båda ögonen.
  • Du blir yr och få svindel.
  • Du får försämrad balans och få svårt att gå.
  • Du får kraftig huvudvärk utan tydlig orsak.

Källa: 1177

Epilepsi

Epilepsi kan orsakas av bland annat medfödda skador och sjukdomar, skallskador, hjärntumörer eller att du tidigare har haft en stroke.

För ungefär hälften av alla som får epilepsi kan läkarna inte hitta någon orsak. Även om sjukdomen till viss del kan vara ärftlig är risken att du ska föra den vidare till dina barn i de allra flesta fall mycket liten.

Det går vanligtvis inte att själv påverka risken för få epilepsi.

Epilepsi kan komma när som helst, men risken är störst under det första levnadsåret och efter 70 års ålder.

Du som har epilepsi har bara besvär under den tiden då anfallet pågår och en stund efteråt. Du har inte besvär mellan anfallen.

Anfallen kommer plötsligt och är vanligtvis kortvariga, från några sekunder upp till några minuter. Anfallen kan vara mycket olika för olika personer, men hos en och samma individ är de oftast liknande varje gång.

Du som närstående kan minska risken för att personen som får epilepsianfall skadas under anfallet genom några enkla åtgärder:

  • Lossa kläder som sitter tätt i halsen.
  • Lägg något mjukt under huvudet om den som fått ett anfall ligger på hårt underlag.
  • Lägg personen i stabilt sidoläge när kramperna är över för att underlätta andningen.
  • Stanna kvar tills anfallet är över så att den som har epilepsi kan berätta hur hen vill bli hjälpt.
  • Titta på klockan så att du vet hur länge anfallet varat.

Källa: 1177

Annons