Helena hade sömnproblem: "Jag sov inte på fyra dygn"
Helena Linnerborg
ÅLDER: 52 år.
FAMILJ: Maken Anders, en son, 23, och en dotter, 25 år.
BOR: Malmö.
GÖR: Driver egna företaget Personlig mental tränare Helena Linnerborg.
VÄXJÖ 1997. Helena Linnerborg
och maken Anders befinner sig
mitt i en småbarnsvardag som rymmer mycket glädje över att
vara en familj, men också en hel del praktiskt som har slukat energi. Anders har inlett sin karriär som advokat, Helena har börjat läsa kurser i juridik. De har flyttat flera gånger och fått sina två barn med bara ett par års mellanrum. Helt naturligt känner Helena hur orken börjar tryta.
Och då, plötsligt, får deras 5-åriga dotter diabetes typ 1. Tio oroliga dygn på sjukhus följs
av en tillvaro som i stor utsträckning styrs av blodsockerkontroller, strikta matscheman och insulinsprutor. Helena och Anders delar på ansvaret, men när Anders är ute och reser är det Helena som får ställa väckarklockan för att mäta dotterns blodsocker. Och någonstans där tror hon själv att hennes sömnproblem började.
– Det var jättejobbigt att behöva stiga upp mitt i natten. Och tankarna snurrade. Min dotter hade en allvarlig sjukdom. Vad skulle den innebära för henne och för oss? Jag kände mig nere och grät mycket, berättar Helena.
YTTERLIGARE NÅGRA år går. Helena utbildar sig och startar eget som fastighetsmäklare. Det är roligt och spännande till en början, men tröttheten tar snart överhand. På kvällarna somnar hon förvisso oftast gott – men vaknar redan efter några timmar utan att kunna somna om. Hon kontaktar vårdcentralen, men proverna som tas visar inget onormalt.
Hur ska jag orka leva ända fram tills jag dör?
Helena börjar läsa allt hon kommer över om hälsa i allmänhet och sömn i synnerhet, tar kosttillskott och försöker ”sova ikapp”. Men även om sömnen periodvis blir bättre känner sig Helena aldrig utvilad. Dagar av extrem trötthet varvas med stunder då kroppen är väldigt uppe i varv. Nya prover tas och visar att Helena har sköldkörtelsjukdomen hypertyreos. Hon får medicin, men sover återigen dåligt.
MALMÖ 2015. Helena deltar i en sömngrupp på vårdcentralen. Ingen av de andra deltagarna sover så dåligt som hon gör. Hon har minnesluckor, svårt att artikulera och har haft svåra panikångestattacker på grund av felaktig sömnmedicinering.
– Det var fruktansvärt. Vid det laget hade jag sovit dåligt i flera år. När det var som värst var jag vaken fyra dygn i sträck. Jag kände mig panikslagen över att jag inte visste vad det var som hände med mig och var livrädd för att min hjärna skulle ta skada. Jag låg på soffan och tänkte: ”Hur ska jag orka leva ända fram tills jag dör?”
Helena hade provat det mesta. Hård träning. Yoga. Djupandning. Massage och energiterapi.
En kurs i mental träning och samtal med sömnterapeut och kbt-psykolog. Men även om hon ofta mött förståelse, och stundtals känt sig hoppfull, hade sömnen inte blivit bättre. För samtidigt låg stressen och oron hela tiden latent i kroppen. Oron för barnen som vuxit upp, stressen över att inte ha hittat riktigt rätt i yrkeslivet, och pressen i att få ihop alla bitar till ett lyckat – och lyckligt – pussel.
ANDERS ARBETADE mycket, samtidigt som han drog ett stort lass hemma då Helena knappt orkade med det mest grundläggande. Helst satt hon och skrev eller låg på soffan och läste, vilket till slut var de enda sätten att få hjärnan att fokusera på något annat än den uteblivna sömnen. Situationen tärde givetvis på hela familjen, som gjorde allt för att stötta Helena. Hon var också väldigt öppen med sina problem gentemot vänner och bekanta.
– Det var tvunget, eftersom det syntes så tydligt på mig att allt inte stod rätt till. Men ska man se något positivt i det här så är det att det ofta blev väldigt fina samtal när jag berättade, samtal som fick andra att öppna sig.
ÄNGELHOLM 2016. Helena har skrivit in sig på en privat sömnklinik. Framför henne sitter en man som säger att hon nu ska sluta oroa sig för sin sömn. Han kommer nämligen att kunna hjälpa henne, om hon är tillräckligt motiverad.
– På vägen dit hade jag inte känt mig så optimistisk, men väl där kände jag genast ett stort förtroende. Att någon sa sig vilja hjälpa mig på riktigt kändes fantastiskt, menar Helena.
Mannen var Gaby Badre, läkaren och sömnforskaren som efter 26 år på Sahlgrenska universitetssjukhuset öppnade SDS-kliniken med specialistinriktning mot sömnstörningar, först i Göteborg, sedan i Ängelholm och Stockholm. För honom får Helena berätta om sin bakgrund, vilka problem hon stött på och vilka besvär hon lider av, och efter ett par månaders väntetid får hon påbörja det två veckor långa rehabiliteringsprogrammet.
Jag fick även rådet att se en film precis före läggdags, vilket många andra sömnexperter avråder från
Djupgående samtal med Gaby varvas med psykologträffar, och Helena får lära sig mycket om stresshantering. En stor del av dagen ägnas åt motion – pulshöjande pass på förmiddagen och sedan mjukare rörelse, som yoga och promenader, på eftermiddagen.
– På så sätt sjunker temperaturen i kroppen
som den ska, berättar Helena, som fick stöd av
en fysioterapeut och personlig tränare under rehabiliteringen.
ATT HITTA RÄTT dygnsrytm var också en viktig del av behandlingen.
– Jag skulle stiga upp klockan fem och inleda dagen med 45 minuter framför en dagsljuslampa, detta för att kroppen skulle sluta producera melatonin.
Klockan 23 var det läggdags, varken förr eller senare.
– Jag fick också lära mig att det bästa var att ligga kvar i sängen, även om jag inte kunde sova. Att gå upp och börja göra något annat, för att på så sätt bli trött, var inte bra. Det sände helt fel signaler till hjärnan. Stannade jag i sängen fick i alla fall kroppen vila, även om jag inte sov.
Detta – att stiga upp och göra något annat –
var en av flera ”myter” som Helena fick avlivade under behandlingen.
– Jag fick även rådet att se en film precis före läggdags, vilket många andra sömnexperter avråder från. Tricket var att jag sedan skulle ”stanna i handlingen” när jag gick och la mig, och därmed inte låta tankarna vandra iväg till sådant som oroade, skapade stresshormoner och gjorde det svårt att somna. Och för mig funkar det jättebra. Ibland läser jag en bok i stället, eller väljer ett speciellt ämne att tänka på.
ATT SLÄCKA NER rejält och hålla sig till mysbelysning på kvällarna var heller inget som
hon rekommenderades.
– För mig var det bäst med stark belysning fram till läggdags. Därefter ska det vara helt mörkt, säger Helena.
Redan den första rehabiliteringsnatten sov Helena två och en halv timme – och när hon skrevs ut var hon uppe i fem.
– Det var helt fantastiskt. Men framför allt var det jätteskönt att få insikt i vad det var som orsakade insomnin. I mitt fall fanns många olika faktorer, där stress spelade en avgörande roll. Jag har alltid varit väldigt känslig som person, och när utmaningarna blev för många fick jag svårt att hantera vardagen.
Så här i efterhand kan Helena tycka att det var synd att hon inte sökte upp kliniken tidigare.
– Samtidigt hade jag ju provat allt annat –
och att ge varje sak en rättvis chans tar tid.
MALMÖ 2018. Helena visar stolt upp sitt arbetsrum. På väggen hänger diplom från de utbildningar hon gått i personlig mental träning och mindfulness det senaste året. Här tar hon emot och vägleder personer i konsten att hitta och göra det de innerst inne vill för att bli friskare, gladare och mer tillfreds med sig
själva. Och för att kunna sova gott.
– Jag har gjort en lång resa, samlat på mig massor av erfarenheter och kunskap. Min förhoppning är att kunna hjälpa andra på samma sätt som jag blev hjälpt. Det känns helt otroligt att ha kommit så här långt på så kort tid.
Jag känner mig trygg med att jag aldrig kommer att få så svåra problem som jag hade tidigare.
Än så länge jobbar Helena deltid med företaget. Önskan är att kunna kombinera jobbet som personlig mental tränare med eget kreativt skrivande. Bland annat ligger en psykologisk thriller och väntar på redigering i datorn.
– Men jag känner ingen stress, jag har blivit bra på att avgöra vad som är viktigast just nu.
Jag märker att jag blir mer och mer kreativ, och det är ett tecken på att jag mår bra.
EFTER BEHANDLINGEN på sömnkliniken har Helena successivt sovit bättre, men också haft nätter med sämre sömn.
– Kurvan går stadigt uppåt, men med svackor då och då. Och det är okej, jag känner mig trygg med att jag aldrig kommer att få så svåra problem som jag hade tidigare.
I så stor utsträckning hon kan följer hon de råd hon fick på sömnkliniken, framför allt vad gäller regelbundna tider, mycket dagsljus och motion.
– Och så försöker jag undvika sådant som stressar mig. Är det något som inte känns bra, till exempel i en konflikt, försöker jag reda ut det på en gång. Efter de här åren är det jätteviktigt för mig att ta hand om mig själv, såväl mentalt som fysiskt.
SATSA PÅ DIN SÖMN
De här verktygen har hjälpt Helena:
• Begränsa stress så mycket det går och ge dig ofta tid att slappna av.
• Stig upp och lägg dig vid samma tid varje dag.
• Begränsa tiden i sängen. Börja
med sex timmar.
• Stanna i sängen och låt kroppen vila även om du inte kan sova.
• Förstora inte upp en dålig natt. Tänk i stället att nästa blir bättre.
• Tänk på ett specifikt, ”ofarligt”
ämne när du lagt dig. Eller se en film innan, som du kan låta tankarna fastna i.
• Se till att få mycket ljus under dagen.
• Träna. Pulshöjande på morgonen eller förmiddagen, mjukare på eftermiddagen.
• Låt lamporna vara tända tills du går och lägger dig. Ha mörkt i sovrummet.
• Prova gärna mental träning, ett bra sätt att sortera och fokusera tankarna och skapa meningsfulla livsmål. Och prioritera vänskap
och umgänge!
AV LINDA UNNHEM
FOTO HELÉNE LINSJÖ
Denna artikel publicerades först i Femina nr 03/2018.