I över 30 år var My Skarsgård tillsammans med den folkkära skådespelaren Stellan Skarsgård. Tillsammans har de sex barn och utåt sett var deras liv perfekt. Men My bar på en mörk hemlighet – hon var alkoholist. Hon har tidigare berättat för Hemmets att hon började dricka alltmer 1998, efter att ha fått diagnosen livmoderhalscancer.

Ångesten och oron tog över och hon tyckte att alkohol var det enda som lindrade.

– Men genom att dricka bearbetade jag ju inte min kris över huvud taget, sa hon till Hemmets i en intervju 2013.

Till slut drack My Skarsgård så mycket att alkoholen hade blivit det viktigaste i hennes liv. Hon drack när barnen var i skolan och överallt i huset hade hon flaskor gömda. Att hon skulle bli alkoholist var det sista hon själv hade trott när hon växte upp. Hennes föräldrar hade ofta stora fester där alkoholen flödade, berättar hon i en intervju med Expressen.

Som ung gick hon med i en nykterhetsförening. När hon blev tillsammans med Stellan Skarsgård i 18-årsåldern och började umgås med hans vänner, började hon dricka litegrann.

”Alldeles kall inombords”

Till en början var det inga stora mängder, utan det var först när hon fick cancerdiagnosen som hon på allvar började använda alkohol som ett sätt att döva smärta och ångest.

– Jag minns att jag satt på Stellans mammas balkong och hon räckte mig ett glas vin. Det var i slutet av maj men jag kunde varken njuta av solen eller höra fåglarna kvittra. Jag var i chock och alldeles iskall inombords. När jag drack vinet slappnade jag av. Jag minns att jag tänkte ”Gud vad det här var skönt. Det här är lösningen”. Iskylan som jag hade känt försvann helt, säger hon till Expressen.

Inför varje läkarbesök drack hon. Hon blev deprimerad och fortsatte dricka, oftast i smyg.

– Jag började bli tvungen att dricka mer för att hålla en viss berusningsnivå och få samma effekt. Jag var slav under alkoholen och visste samtidigt att jag skulle dö om jag fortsatte. Jag levde med en väldig skam och kände att jag till varje pris måste dölja mitt beteende, har hon sagt till Hemmets.

Stellan ville skiljas

My besökte en psykiater, som gjorde bedömningen att alkoholen inte var hennes största problem. Hon blev lugn och tog det som en ursäkt att fortsätta dricka. För Expressen berättar hon att hon drack en flaska vodka om dagen när det var som värst.

Så en dag 2006 slog bomben ner: Stellan ville skiljas. Utan att hon hade insett det själv, hade hon valt alkoholen före sitt äktenskap.

– Jag tänkte ”Nu går jag under”. Jag visste inte vem jag var utan honom och jag ville inte leva längre, säger hon till Expressen.

My Skarsgård fortsatte att dricka. Vändningen kom i december samma år, då hon vaknade av en fruktansvärd ångest och en känsla av att hon skulle dö. Hon smög uppför trappan och tog sig in till sin bror som bodde ovanför, skriver Expressen. I hans barskåp hittade hon en flaska punsch. Precis när hon skulle börja dricka, hörde hon ljud och gömde sig snabbt i en garderob. Sekunder senare öppnades dörren. Utanför stod hennes bror. Han tittade på henne och sa ”du behöver hjälp”.

Skammen släppte

Och hjälp fick hon. My åkte på avgiftning och behandling, och började förstå att alkoholen – som hon drack för att hon trodde att den fick henne att må bättre – i själva verket var anledningen att hon mådde så dåligt.

– Det var magiskt när skammen släppte och jag förstod att jag inte var ensam om mitt elände. Jag fick ett nytt liv! Jag arbetar fortfarande varje dag för att aldrig glömma bort hur eländigt livet var när jag drack, och numera är jag aldrig sugen på alkohol. Känslan att jag är fri från något som jag var fastkedjad vid är fantastisk, har hon sagt till Hemmets.

I dag arbetar My Skarsgård med att hjälpa andra som har alkoholproblem. Hon är själv nykter sedan elva år, och är utbildad alkoholterapeut.

”Öppen för kärlek”

Hon leder förebyggande kurser i alkoholkunskap ute i grosshandlarvillan Myggebo i Stockholms skärgård som hon och Stellan en gång köpte ihop. Hit kommer både människor som har alkoholproblem, liksom anhöriga och medberoende. My säger att hon stortrivs med sitt arbete.

– Det är aldrig för sent – det går alltid att få ett bra liv. Jag vill bidra till att öka kunskapen och utmana de många fördomar som finns, som till exempel att man inte är beroende om man klarar av att hålla upp, säger hon till Expressen.

Hon är singel sedan många år, och trivs med det.

–  Jag trodde inte att det gick att leva själv och var rädd att jag skulle känna mig halv, men jag trivs jättebra. Det är klart att jag är öppen för kärlek, men jag känner ingen stress, säger hon till Expressen.

Artikeln publicerades först på Året Runt.

Läs även:

Sofies mamma var alkoholist: ”Min barndom är dränkt i sprit och rök”

Så vet du om ditt semesterdrickande gått för långt