Psykologen: Du kan inte "vila upp dig" från en utbrändhet

”ÅH NEJ, ännu en artikel om kvinnlig utbrändhet. Vi vet väl vad som gäller?” tänker du kanske. Att vi måste undvika långvarig negativ stress, ta hand om vår återhämtning, träna och äta sunt, planera bättre och acceptera dammråttorna. Känna att vi mäktar med, att vi duger. Nu går vi vidare.

Nej, tyvärr. För trots att vi vet så mycket så tumlar allt er kvinnor ner i kaninhålet, som en hjälplöst fäktande Alice, i en värld som är så föränderlig att vi knappt minns vad vi åt till frukost och med en tickande klocka som en hånfull påminnelse om allt vi inte hinner göra. Och även om det inte är en kanin i kavaj vi jagar så är det andra lika vansinniga mål.

Kaninhålet är förstås bara en metafor för mer utslitna fraser. Vi kan också ”gå in i väggen” eller ”bränna vårt ljus i båda ändar”. Resultatet blir detsamma: loppet är över och hela världen stannar upp.

Den stora gruppen ”Alicar” är kring 40-plus, i livets mest hektiska fas. Men de senaste åren är det dessutom allt er som är i sagofigurens rätta ålder.

– Både gymnasister, högstadieelever och även yngre barn mår allt sämre. Hur ska de kunna bli välmående vuxna när de far illa av stress så tidigt i livet? säger Kerstin Jeding, leg psykolog och programansvarig på Stressmottagningen i Stockholm.

ORSAKERNA FINNS I både arbete och privatliv, i samhällets krav och våra egna. Och alla klarar olika mycket tyngd på axlarna. Eftersom stressrelaterad ohälsa kommer i så många former (till exempel utmattningssyndrom och depression) finns det heller ingen entydig lösning för att bromsa utvecklingen.

– Det är ju inte människan som art som förändrats, utan samhället. Och vi har inte anpassat oss ännu. Vi är tekniskt överstimulerade, kollar mejl när vi kissar och nyheter när vi lagar mat, har inget utrymme för dagdrömmar. Vi ska vara mer effektiva och prestera massor för att känna oss värdefulla.

Kerstin Jeding pekar också på det faktum att vi svenskar blivit så självständiga. Vi har på gans­ka kort tid gått från en tro på både Gud och det svenska folkhemmet till att vara ett av världens mest ensamma, trolösa folk.

– Det har lämnat ett tomrum efter sig som vi inte har fyllt med något annat. Tanken att vi är ”vår egen lyckas smed” för vi vidare till våra barn, säger att allt är möjligt bara man kämpar tillräckligt hårt. Men det kan bli kluvet för en tonåring att höra sina föräldrar prata om hur stressade de är och hur dåligt de mår, och sedan se hur de utåt biter ihop och låtsas att ”allt är bara bra” …

KERSTIN JEDING FÅR medhåll från Åsa Kruse, leg psykolog och psykoterapeut och författare till nya boken Tillbaka till jobbet (Natur & Kul­ tur) som behandlar tiden efter en psykisk krasch.

– Det gäller att försöka vara en bra förebild kring stress och prestationer inför sina barn, det spelar ingen roll vad du säger om du själv gör tvärtemot. Beröm inte bara deras duktighet när de gjort bra ifrån sig, utan prata mer om deras andra kvaliteter och framför allt: fråga hur ditt barn mår, säger hon.

Väggen (eller kaninhålet) kommer ju oftast inte från ingenstans. Kroppen brukar snällt antyda när det är något som inte stämmer, genom till exempel sömnproblem, huvudvärk, orolig mage eller ovanligt seg trötthet. Allmängiltiga symptom som man kan ignorera under ganska lång tid med hjälp av receptfria tabletter.

MEN SEDAN KANSKE det smyger sig på fler tecken, som att du börjar gråta till Bregott­-reklamen eller känner dig oförklarligt irriterad på kollegans smaskande. Så irriterad att du vill vräka kaffet över hen och gå hem. Eller en käns­la av att varje nytt projekt tornar upp sig som ett Mount Everest. Bara att bestämma vad det ska bli till kvällsmat drar omotiverat mycket energi. Och så kommer du hem från jobbet en dag och står och blinkar framför larmet i hallen utan en susning om vilken koden är och ett tu tre tjuter det och det känns som att hela huvudet ska sprängas.

– Vi är väldigt dåliga på att lyssna på kroppens signaler. I stället för att dra i bromsen så lägger vi i en högre växel. Dessutom tar vi gärna bort saker som vi mår bra av när tiden inte räcker till. Vi hoppar över vår träning, vi tar en banan till lunch, kvällsjobbar med datorn i sängen och undviker att bjuda hem vänner till helgen, säger Åsa Kruse.

Hon betonar hur viktigt det är med just kon­ditionsträning vid stress­symptom, att aktivitet faktiskt förbränner stresshormoner. I många fall går det att vända skutan i tid, innan du hamnar i en sjukskrivning.

– Men det går inte att anstränga sig ur ett utmattningsläge, lika lite som du kan vila upp dig från det. Det handlar om energibalans, säger Kerstin Jeding.

Med energibalans menar hon att återhämt­ningen måste matcha din trötthet: är du sömnig behöver du helt enkelt sova, men är du trött i huvudet efter en krävande dag vid datorn så kan bästa återställaren vara en promenad. Och har du ansträngt dig fysiskt behöver kroppen vara i stillhet ett tag – vilket betyder att du faktiskt kan vila framför datorn.

Och så har vi det där med jämställdhet. En lite småsur citron som fortfarande kan vara en pus­selbit i det stora svaret om varför just fler kvin­nor än män känner sig psykiskt stressade.

– Ännu jobbar ju kvinnor lite mindre avlönat än män och lite mer oavlönat, alltså hemma. Vi drabbas mycket mer av ”hemstress” än de flesta män gör och vi är oftare familjens arbetsledare, ett jobb vi aldrig blir lediga ifrån. Det hjälper inte att det blir helg. Våra stresshormoner ökar när vi kommer hem, konstaterar Kerstin Jeding.

DEN SOM VÄL drabbats av ett spritt språngande utmattningssyndrom behöver hjälp – men när kraften är slut är det svårt att kämpa för sig själv och veta vilken väg som är bäst att gå. Kampen ska dessutom utspelas inom en psyksjukvård som länge varit kritiserad.

– Vården och tillgängligheten skiljer sig myck­et åt mellan olika landsting. En del tror mer på medicinering, vissa satsar på andra lösningar, som terapi i olika former. Vissa symptom går ju att medicinera, men det finns inte något läkemedel för själva utmattningssyndromet. Jag tror att det behövs fortsatt utveckling på vårdcentra­lerna, så att den här typen av ohälsa kan fångas upp tidigare – då kan en mindre insats vara till­räcklig, säger Kerstin Jeding.

MÅNGA SOM KÄNNER rädsla för situationen går kanske alldeles för länge med sina symptom, vilket inte underlättar rehabiliteringen.

– Det finns många myter om utbrändhet, att det leder till årslånga sjukskrivningar och att man aldrig kommer tillbaka igen. Men så är det inte. Forskningen visar att långa sjukskrivningar brukar förvärra läget. Det bästa är att jobba del­tid så snart man orkar efter en stressrelaterad ”kollaps”, men att se arbetsplatsen som en ”träningsarena”. Och inte tro att det bara går att vila upp sig ett tag och sedan prestera som vanligt. Det krävs förändringar – både på arbetsplatsen och hemma, säger Åsa Kruse.

Av Katarina Danielsson

Foto Shutterstock
Texten publicerades i Femina nr 11

Allt fler människor blir sjuka av stress – och kvinnor är extra utsatta. Det vill vi ändra på! Därför erbjuder Femina nu i samarbete med MåBra en praktisk webb- och mobilguide med verktyg som motverkar stress och utbrändhet.

Metoderna och råden som används har vetenskapligt bevisad effekt. De utgår från ett helhetsperspektiv – det vill säga hur vi tar hand om våra tankar, känslor och vår kropp.

”Stressa ner – lev mer” är fantastiskt bra! Jag har precis varit väldigt stressad i jobbet, men tack vare denna kurs har jag bromsat i tid, innan det gått för långt.”

– Therese Lennartsson, Helsingborg, kursdeltagare.

”Jag tycker att kursen är väldigt bra! Jag har rekommenderat den till flera av mina patienter.”

– Andy Smith, fysioterapeut på Ekeby hälsocenter, Uppsala.

Du får bland annat:

Just nu kostar kursen endast 199 kronor – läs mer här och börja direkt!