Skönlitteratur är bättre för hälsan än självhjälpsböcker

En favoritfåtölj i en rofylld läshörna som blev en fredad zon: den gjorde skillnad. Läraren Sofia Oldin Ceder­wall kom tillbaka från en utmattningsdepression bland annat med hjälp av böcker och promenader. Hon ägnade en stund varje förmiddag åt en kanna te och en bok, ibland blev det en halvtimme, ibland två timmar. När handlingen i en bok grep tag i hen­ne­ orkade hjärnan fokusera. När ingenting annat än boken fick uppmärksamhet slappnade alla muskler av. Efteråt infann sig ett lugn.

Exemplet med Sofia är bara ett av många på läsningens stora betydelse för att bli frisk och må bra till kropp och själ.

– Studier som jag har gjort visar att läsning av skönlitteratur leder till avslappning och återhämtning, säger Cecilia Pettersson, lektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Den där egna tiden i soffan med favorit­boken visade sig betala sig flerfalt för många av dem som jag har intervjuat. För några medförde den att de orkade ta tag i vardagen på ett annat sätt än tidigare, för andra gav den en chans att för ögonblicket glömma en svår livssituation, exempelvis präglad av sjukdom.

Ända sedan antikens dagar har skönlitteraturens betydelse för människors välbefinnande varit en brännande fråga. Aristoteles var en av dem som betraktade litteraturen som läkemedel för själen. I dag råder det ingen tvekan om ­kulturens positiva effekter på hälsan. Och de gynnsamma resultaten kommer man förstås inte bara åt genom läsning utan egentligen all sorts kultur.

Just Göteborgs universitet, där Cecilia Pettersson är verksam, har profilerat sig inom ämnet. Här finns Centrum för kultur och hälsa, som samlar forskning från olika discipliner. Under hösten publicerades härifrån antologin Kultur och hälsa i praktiken som visar hur kultur på­verkar såväl det fysiska, mentala, sociala och existentiella hos människor. Forskningen omfattade allt från musik, film och litteratur till trädgårdsterapi, fotografi, arkitektur och drama.

BEGREPPET BIBLIOTERAPI har på senare tid dykt upp allt oftare i medier och samhällsdebatt. Numera finns ordet även med i Nationalencyklopedin – och sedan flera år har SVT:s litte­raturprogram Babel ett stående inslag som de ­kallar just biblioterapi. Det går ut på att de ­inbjudna författargästerna ger boktips utifrån brev där tittarna beskriver ett problem som de vill komma till rätta med.

– Det finns alltså redan en mängd sammanhang i Sverige där litteraturen används som den gör inom biblioterapin, för att förbättra människors mående, utan att det kallas för biblioterapi, säger Cecilia Pettersson.

– Det kan också handla om litteraturcirklar på bibliotek, riktade till människor som är sjukskrivna eller mår psykiskt dåligt. På Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg använder man sig bland annat av högläsning för små barn som ett sätt att minska smärta och oro.

Att betona läsningens betydelse är i mångt och mycket att sjunga långsamhetens lov, och kravlöshetens. För läsning av skönlitteratur fungerar betydligt bättre än så kallade självhjälpsböcker, visar forskning som Cecilia Pettersson gjort tillsammans med Lena Mårtensson, fil dr och arbetsterapeut.

– Självhjälpslitteraturen ger ofta en mängd råd som läsaren förväntas ta till sig och rätta sig efter, och då upplevs kraven för stora. Skönlitteraturen erbjuder däremot en berättelse att associera fritt utifrån, eller en karaktär eller situation att spegla sig i. Jag tror att det är i den skönlitterära be­rättelsens fria förhållande till verkligheten som mycket av den terapeutiska potentialen ligger.

Hur kan intresset för kulturens och hälsans samverkan utvecklas i Sverige?

– Jag tror att vi kommer att få se fler varianter av kultur på recept framöver. Att biblioterapi och andra konstterapier i högre utsträckning blir ett komplement till medicinsk behandling. Och jag hoppas att fler inom vården kommer att inse vad just skönlitteraturen kan bidra med i dessa sammanhang.

Böcker som vi på redaktionen blivit fullständigt uppslukade av:

ELIN PERSSON, SKRIBENT:

Uppgång och fall, Liv Strömquist (Galago)

– Att få bli uppslukad av något, skratta och tänka, är på alla sätt befriande. Min husgud Liv Strömquist har i sitt senaste serie­­album tagit sig an den globala kapitalismen: den extrema rikedomen och orättvisorna där omkring. Bortom de många skratten är det en läsupplevelse som väcker stark frustration. Men jag tänker att granne med ilskan bor handlingskraften – och den om någon bär på ett hopp. Att bli arg och ledsen över orättvisor är inte farligt. Det läskigaste av allt måste väl ändå vara att inte känna någonting alls?

CAROLIN NORDMARK, REDAKTIONSCHEF:

Konsten att höra hjärtslag, Jan-Philipp Sendker (Forum)

– Den här historien är som en korsning mellan ­roman och saga, en ovanlig berättelse om kärlekens kraft. Vi möter Julia som bor i New York och vars pappa plötsligt försvinner. Kort därefter hittar hon ett gammalt kärleksbrev som hennes far skrivit till   en kvinna i Burma. Julia beslutar sig för att försöka hitta kvinnan i brevet… Det är en väldigt varm och vacker bok att förlora sig helt i – och som man inte vill ska ta slut!

CAROLINE LÖFGREN, LAYOUT:

Mr Vertigo, Paul Auster (Faber Faber)

– Jag var 20 år när jag snubblade över Paul Austers författarskap. Mr Vertigo var inte lik något annat jag läst och jag var helt tagen redan vid bokens öppningsmening: ”Jag var tolv år när jag gick på vattnet för första gången.” Sedan dess har Auster följt mig och jag har läst de flesta av hans verk och även upptäckt hans fru Siri Hustvedt.

Av Elin Persson

Läs även

Dags för nytt läsår – vi har valt ut 5 böcker att ha koll på!

Därför är böcker bättre än telefoner innan läggdags