Kristina Lugns verkliga relation med Allan Edwall

Den 9 maj 2020 somnade poeten, dramatikern och akademiledamoten Kristina Lugn in. Men hennes dikter lever kvar, och upptäcks ständigt av nya människor, nya generationer. Femina minns en glimrande och färgstark människa, vars texter både utmanat och tröstat.

– Hon var en helt enastående och ojämförlig person och författare. Det var alltid ett äventyr att tala med henne. Vi talade tätt och kommunicerade mycket hela tiden, även om vi inte hade känt varandra så länge, sa Mats Malm, ständig sekreterare i Svenska Akademien i samband med att Kristina gick bort.

Kristina Lugns uppväxt

Kristina Lugn föddes den 14 november 1948. Hennes mamma var läraren Brita-Stina Lugn, född Alinder, och pappa var officeren, sedermera generalmajoren, Robert Lugn. Kristina Lugn hade två yngre bröder. Kristina Lugn har berättat att det var genom att ljuda pratbubblorna i serietidningen Kalle Anka som hon lärde sig läsa.

– Undervärdera inte Kalle Anka. Jag hatar alla snobbiga människor som inte låter sina barn läsa serier. Det var förresten i Kalle Anka jag debuterade som poet – när jag var tolv, har Kristina sagt i en intervju med Vi läser.

Efter gymnasiet studerade Lugn vid Uppsala universitet där hon erhöll filosofie magisterexamen 1972. 1972 kom också hennes debutbok ut. Genombrottet dröjde dock 11 år. 1983 kom Bekantskap önskas med äldre bildad herre, och med den diktsamlingen blev Kristina ett namn att räkna med i litterära sammanhang. Under sitt liv publicerade hon totalt elva stycken böcker. Den sista Hej då, ha det så bra!, kom ut 2003.

Kristina Lugn har också varit verksam som dramatiker, och som tv-personlighet, bland annat i programmen Jacobs stege och Oförutsett. Hennes medverkan i det sistnämnda programmet ledde till att Kristina fick ta emot stora mängder hat.

– Min röst var för långsam, jag var för ful. Jag minns att jag gick på Götgatan och att en man kom emot mig, en helt vanlig direktörsman. När han passerade spottade han mig i ansiktet. Jag skulle nog ha orkat mer om folk blivit arga för vad jag skrev, men allt handlade om personen Kristina Lugn. Det är en otäck känsla att man kan väcka ett sådant hat. En ondska: att ta reda på var jag bor och kasta in en sten genom fönstret. Tre kvällar i rad. Sista gången krossade den fönstret och sedan min dotters sköldpadda, har Kristina berättat i en intervju med Dagens Nyheter.

2006 valdes Kristina in som ledamot i Svenska Akademien. Hon blev Lars Gyllenstens ersättare på stol nummer 14. Efter Kristinas bortgång blev Steve Sem-Sandberg, sin tur, ersättare för henne.

Kristina Lugns män

Kristina Lugn var gift två gånger. Först med Bror-Ivan Johansson, från 1970 till 1972, och senare med Bengt Herulf, mellan 1991 och 1994. Men det finns en annan man som också haft en särskild plats i Kristinas hjärta: skådespelaren Allan Edwall. Allan och Kristina hade en nära relation. En artikel i Hallands Nyheter menar att de var ett par. Relationen började med att han bjöd henne på bio.

”Allan Edwall hade de mest himmelsblå ögon jag någonsin mött och undvikit. Det var bland annat därför jag uthärdade att han alltid åt isterband till frukost”, har Kristina skrivit.

I flera intervjuer har Kristina berättat om Allan, och vad han betydde för henne. Allan drev Teater Brunnsgatan Fyra och det var genom honom hon kom i kontakt med teatern. Det var en avgörande stund i hennes liv. På teatern, och i dramatiken, hittade Kristina Lugn ett hem och ett lugn.

– Jag har i efterhand tänkt mycket på när det vände, när alla slutade hata mig. Det var verkligen Allan Edwall; han uppen­barade sig nästan som i en dröm och visade mig teatern. ­Allan var oerhört folkkär, jag tror till och med att du känner till honom – han spelade Emils pappa i Emil i Lönneberga. Att han hörde av sig och ville samarbeta med mig höjde min status. Det är läskigt hur snabbt människor kan vända. Det kommer jag alltid bära med mig, har Kristina berättat för DN.

I samma intervju säger hon:

– Teater är så attraktivt och fascinerande och hemskt. Allan Edwall är den största scenskådespelaren Sverige någonsin har haft – och det enda man minns nu är att han sprang med en råttfälla runt foten och ropade Emil. Det är så med teatern, den försvinner som livet. De enda som minns är de som var med. En liten stund, säger hon och kommer in på döden. Att de största namnen hon arbetat med är borta.

När Allan Edwall gick bort ska Kristina Lugn ha sagt att hon förlorat en del av sig själv. Ingen skulle någonsin mer se på henne med hans blick. Hon sa också att hon inte längre var rädd för döden.

Efter att Allan somnat in var det Kristina Lugn som tog över Teater Brunnsgatan Fyra. Och i dag är det Kristinas dotter, Martina Montelius, som axlat den rollen.

Kristina Lugns barn

1975 fick Kristina dottern Martina Montelius tillsammans med universitetslektorn Mons Montelius. Då dottern var liten lärde hon känna Carin Götblad, polischefen. Carin och Kristina var båda inbjudna till socialtjänstens samtalsgrupp för ensamma mödrar i riskzonen.

– Jag kan inte tro att det är sant att du inte finns mer, att allt är för sent, sa Carin i det tal hon höll då Kristina Lugn begravdes i Storkyrkan i juni 2020.

Talet publicerades senare i Dagens Nyheter.