Carina Bergfeldt: ”Det hade varit värre om jag gjort något dumt på riktigt”

Hon var på allas läppar under förra året.

Carina Bergfeldt fick en egen talkshow i SVT, utsågs till årets kvinnliga programledare på Kristallen, gjorde en hyllad Utøya-dokumentär – och hamnade mitt i ett drev efter att ha uppmanat sina Instagramföljare att skänka pengar till Svenska Afghanistankommittén.

– Det har varit intressant, det har varit frustrerande, det har ibland varit jättejobbigt och jag har varit ledsen. Men om man ska hamna i skit för någonting så är det väl okej att hamna i skit för att man vill hjälpa barn. Det hade ju varit värre om jag hade gjort något dumt på riktigt, säger hon.

Allt slutade med ett straff som innebär att hon inte får bevaka Afghanistan samtidigt som hon fick massiv kritik, både från SVT-kollegor och i andra medier.

Carina Bergfeldt jämförs med Metoo-män

– Det var en person som jämförde mig och en annan kvinnlig journalist med Metoo-männen. Den texten är bland den sämsta skit jag har läst i hela mitt liv. Det stod att de här männen ”använder sin makt” och att jag och den andra kvinnliga journalisten ”missbrukar vår makt”. Så män som tafsar och förgriper sig på människor, de använder sin makt, och två kvinnor som fokuserar på utsatta barn missbrukar sin makt, säger Carina Bergfeldt.

– Jag gjorde ett inlägg som jag inte skulle ha gjort, men där min intention var att flickor i Afghanistan skulle få gå i skola, och för det ”brottet” jämförs jag med Metoo-män som förgriper sig på kvinnor. Det gör ju att jag tänker att folk inte är kloka. Det har jag tänkt ganska många gånger de senaste månaderna.

Carina Bergfeldt har flera gånger, inte minst i sitt uppmärksammade Sommar i P1, berättat om sin pappa och den destruktiva miljö han skapade. En miljö med våld och hot som hon tvingades växa upp i.

Nu tyckte hon att det var intressant att se att den lösning som hon och hennes chefer kom fram till, utan bråk och drama, inte dög i andras ögon.

– Det dög inte för Medierna i P1, det dög inte för mina kollegor på SVT som gick ut och skrev öppna brev på Facebook. Det var som att vi inte får vara vuxna människor som löser en konflikt på ett vuxet sätt utan det måste vara mer hets och drama än vad det var, säger hon.

– När man själv är i det har man svårt att se att det destruktiva sättet med skrik och hot skulle vara bättre. Jag har ju försökt fly från det hela mitt liv. Nu har jag relationer, även jobbrelationer, där jag kan hantera saker på ett bra sätt och så duger inte det. Det tyckte jag var skitkonstigt och det får en väl att reflektera över alla gånger man själv har drevat mot någon och bara ”det här är jätteviktigt”.

Vann Stora Journalistpriset för Utøya-bevakningen

Innan hon började på Sveriges Television jobbade Carina Bergfeldt i tio år på Aftonbladet. För tidningen bevakade hon bland annat terrorattacken i Oslo och på Utøya 2011 och den efterföljande rättegången – något hon belönades för med Stora Journalistpriset i kategorin årets berättare.

Att jobba med tv hade hon egentligen inga planer på förrän hon 2016 blev uppringd av SVT:s utrikeschef som undrade om hon ville ha det åtråvärda jobbet som USA-korrespondent.

– Jag tittar ju väldigt lite på tv. När jag fick jobb som korrespondent på SVT hade jag typ aldrig sett Aktuellt i hela mitt liv. För mig har alltid nyheterna varit lite svåra och det har jag försökt ta med mig in där, när jag står i två minuter och förklarar någonting ska varenda kotte förstå, säger Carina Bergfeldt.

– Min grej har alltid varit att det ska vara lättillgängligt. Men det är väldigt svårt att förklara lätt. Det första jag gjorde i USA var att jag gick och köpte barnböcker om amerikanska presidenter, om konstitutionen och riksrätt och sedan använde jag dem för att på ett enkelt sätt kunna förklara. Hur går det till när man ska tillsätta en domare i Högsta domstolen? Jag går till mina barnböcker, de är jättebra!

Har blivit en folkkär reporter

Hon tycker att nyheterna ofta haft ett von oben-perspektiv. Det har hon gjort allt för att förändra under sina år på SVT – det är en av orsakerna till att hon blivit något så ovanligt som en folkkär reporter.

– Folk säger att de tycker om att jag pratar så att de begriper. När de tittar på mig ska jag använda ord som de förstår och när jag är färdig ska de ha lärt sig något. Sedan finns det sådana som är högutbildade som blir irriterade på mig för att de tycker att jag pratar för lätt. Men jag tänker att jag skiter i dem, de får sin information någon annanstans. Jag vänder mig till de vanliga människorna som tittar på Rapport 19.30 och vill lära sig något. De är min målgrupp och det är de som sedan röstar fram mig till den som de helst vill äta julbord med i någon undersökning.

Under åren som USA-korrespondent märkte Carina Bergfeldt hur hon blev mer och mer igenkänd för varje semester hemma i Sverige.

– Det kommer en konstig brytpunkt när du börjar märka att folk tittar på dig lite längre än vad som är normalt och du börjar förstå att ”okej, nu är det någon som känner igen mig”. Men det har aldrig varit dåligt för mig, sedan jag flyttade hem för snart två år sedan har det nog kommit fram någon i snitt varannan dag och alla har varit snälla, säger hon.

Samtidigt har hon fått finna sig i att allt hon gör kan resultera i en artikel någonstans.

– Jag gick in på Aftonbladet en gång och så var det en rubrik i stil med ”Carina Bergfeldts stora sorg” och jag bara ”vad är jag ledsen för nu” och så är det en artikel som är rakt av tagen från mitt Instagraminlägg om att jag har förlorat en budgivning på ett hus. De har inte ringt mig, de har bara tagit mitt inlägg och gjort det till min stora sorg och jag satt där och bara ”vad farao, så intressant är jag inte”.

Har du börjat tänka dig för kring vad du lägger ut?

– Jag vill ju inte göra det. Min tanke med Instagram har hela tiden varit att lägga ut sådant som jag tycker är roligt. Jag har bara kört på som om jag hade 178 följare i stället för 178 000. Nu när typ allt har blivit artiklar har jag funderat på det, men det vill jag egentligen inte göra. Jag tycker snarare att man inte ska skriva artiklar om skitsaker.

Som besiktningsprotokollet för din sommarstuga?

– Ja, typ. ”Carina Bergfeldts dödsfara.” Man bara ”va?".

Carina Bergfeldts öppenhet är också en av nycklarna till hennes popularitet. Hennes följare tycker att de känner henne och hon beskriver dem som hjälpsamma, snälla och peppande.

De flesta är snälla på sociala medier

Men det finns också baksidor – även om hon uppskattar att bara fyra procent av dem som kommenterar är mästrande eller dumma.

– Sociala medier uppmuntrar ju till att varenda människa ska tycka om saker hela tiden. Det är ju det som är poängen. In och tyck! Skriv något! Berätta! Dela! Och det har ju gått till att folk känner att det är någon form av mänsklig plikt att berätta vad de tycker om mina kläder, mitt utseende, mitt föräldraskap och allt möjligt, säger Carina Bergfeldt.

– ”Du som är så härligt rultig, varför har du den där fula blusen?”, ”Din röv är så bred att den inte får plats på min storbilds-tv”, ”Det märks att din pojkvän är och hälsar på dig för nu ser du riktigt nöjd och tillfredsställd ut i rutan” – alla de mejlen har jag fått. Jag kan garantera dig att jag fick mer kommentarer om mina kläder på en säsong av talkshowen än vad Skavlan fått på 25 säsonger. Det är fortfarande en bransch där kvinnor blir väldigt bedöma för sitt utseende.

Vad kan man göra åt det?

– Man får bara skita i det.

På Instagram har hon, till följarnas glädje, också delat med sig mycket av av sonen Hamilton och maken Jesper Zølck – också känd som ”dansken”. De träffades av en slump i Washington DC efter en middag där Carinas danska kompis kände igen ett gäng danska tv-journalister som satt vid ett bord.

Carina tyckte att Jesper var så snygg att han måste vara tråkig men när de började prata upplevde hon ett slags magnetism hon aldrig tidigare känt. Några dagar senare hörde han av sig och frågade om hon ville ta en drink.

– Jag tittade på det här meddelandet och allt i mig, varenda fiber i kroppen, ville svara ja. Men jag svarade att ”tyvärr, det går inte, jag är upptagen, ha ett bra liv”. När jag hade skickat det minns jag hur jag ställde mig bredvid en lyktstolpe och bara grät för det kändes så himla fel. Sedan gick jag hem och berättade för min dåvarande pojkvän att ”han bjöd ut mig och jag ville säga ja, jag tycker att det är ett dåligt tecken för oss”. Vi stannade ihop i tre–fyra månader till men sedan gick det bara inte längre.

Jesper Zølck hjälper till med talkshowen

Ytterligare några månader senare kunde Carina Bergfeldt inte sluta tänka på den där dansken. När hon var hemma i Sverige hörde hon av sig och frågade om han fortfarande var intresserad av den där drinken – han svarade ja, hon åkte till Köpenhamn och resten är historia.

– Jag har varit ihop med män som har så svårt att hantera kvinnlig framgång. Människor som inte kan hantera att det går bättre för mig än för dem. Med Jesper har det aldrig varit några konstigheter. När vi insåg att det inte funkade med allt han hade i Danmark och allt jag hade i USA sa han bara att ”du har coolast jobb, du vinner”. Han var nyhetsankare på TV2, tjänade 80 000 danska kronor i månaden och bara sa upp sig. För mig, för oss. Det är bland det häftigaste jag varit med om.

När Carina Bergfeldt sedan fick uppdraget att göra en talkshow i SVT var Jesper Zølck med under inspelningarna av den premiärsäsongen som sändes förra våren. Hon ville ha någon på plats i studion som hon kunde lita på till hundra procent.

– Det var en ny situation som var läskig och jag hade ett team som jag inte jobbat med tidigare. Jag ville inte ha människor som tassade med silkesvantar runt mig utan jag ville veta om en intervju var dålig för att kunna göra något åt det. Därför ville jag ha Jesper där, för att han skulle säga om det var skit. Det var hans roll.

Sa han det någon gång?

– Ja, det var ett avsnitt där han bara ”äh, fy fan, den där intervjun var skit, du måste hämta upp det – det är knappt något vi kan använda i den”. Det var inte roligt men det var sant och det gör att du i nästa intervju kan försöka involvera den personen mycket mer, att du kan rädda det. Men jag kommer aldrig att säga vilken intervju det var.

Nu är hon aktuell med en ny säsong av Carina Bergfeldt och den här gången vill hon ha mer fascinationshistorier.

– Förra säsongen ville jag gärna ha med vanligt folk och det lyckades vi ganska bra med, vi hade hade väl sex–sju stycken så kallade ”vanlisar”. Nu vill jag ha folk som har gjort något coolt eller stort eller wowigt så att man sitter efteråt och bara ”shit, tänk dig att ha varit med om det”. På Aftonbladet pratade vi om ”åhfanismen”, att man ska säga ”åh fan” när man läst någonting. Det är mitt mål nu, att hitta saker som får tittarna att säga ”åh fan”.

Carina Bergfeldt vill fortsätta som reporter

Den första säsongen vikarierade Carina Bergfeldt för Skavlan – det var pappaledige Fredrik Skavlan själv som utsåg sin ersättare. I höstas sändes den sista säsongen av Skavlan och Carina Bergfeldt är uppenbarligen här för att stanna men programmet kommer inte att sändas både höst och vår som sin föregångare.

– Jag har sagt till SVT att jag inte vill bli höst- och vårprogramledare, utan jag kan fortsätta göra en säsong per år ett tag. Det är lugnt. Men för mig är det jätteviktigt att behålla journalistiken, och då menar jag inte att man inte är journalist när man gör en talkshow så ingen blir kränkt över det, men jag vill ut och berätta saker. Jag vill göra reportage och möta människor, inte bara sitta i en soffa. Jag är ju journalist, vid sidan av min man och min unge så är journalistiken min stora kärlek, säger Carina Bergfeldt.

– Jag har aldrig drömt om att bli talkshowvärd. Men så har det ju varit för mig nu. Jag sökte inte jobbet som USA-korrespondent, jag blev uppringd, och jag sökte inte jobbet som talkshowvärd, jag blev uppringd. Jag är lite så här ”Den ofrivillige golfaren”, höll jag på säga. Det bara blev så.

Den ofrivilliga tv-stjärnan?

– Ja, precis.