TV
Efter reklamen: 8 tecken som kan tyda på att din vän är psykopat
(1:13)
Jag läser manus till Christina Herrströms självbiografiska berättelse Ödeläggaren och det är gastkramande läsning. Det är som att titta på en gammal skräckfilm där någon knackar på dörren en mörk och kulen natt och en kvinna som är ensam hemma går för att öppna och man vill bara skrika ”öppna inte dörren” för man vet att det är ett monster som står där utanför och väntar. Men kvinnan öppnar förstås ändå, monstret kliver över tröskeln – och allt blir ve och fasa.
Det var vad som hände Christina, hon öppnade dörren för ett monster som ödelade hennes liv. Ödeläggaren är ett försök att berätta hur det kunde gå till.
– När Sam ringde på dörren och sa att de inte hade någonstans att ta vägen, då var jag tvungen att vara humanist. Det skulle bara vara för några veckor, sa han, tills de hittade någonting eget. Jag kunde inte slänga ut dem på gatan, det var bara därför jag hjälpte honom, jag var inte intresserad av honom på något annat sätt.
Christina Herrström – författare till böcker som Ebba & Didrik, Glappet, Leontines längtan, Denzel och Tusen gånger starkare, mångfaldigt prisbelönad och hyllad, en vuxen, livserfaren kvinna med en klar blick för komplicerade mänskliga relationer – låter en man som hon intuitivt ogillar redan första gången de träffas ta över hennes liv. Hur gick det till?
– Det har jag själv försökt förstå genom att skriva den här boken. Det hade jag inte kunnat göra om jag inte hade skrivit dagbok under hela tiden som den här mannen befann sig i mitt liv, det rör sig om en period på ungefär tre och ett halvt år. Då hade det varit som ett stort svart hål för mig, det var också dagböckerna som gjorde att jag till slut kunde ställa honom inför rätta. Då dömdes han till tre års fängelse, som han överklagade. När fallet skulle tas upp i hovrätten dök han aldrig upp, då hade han flytt utomlands. Nu är han lyst av Interpol.
"Skicklig och charmig"
Christina blev bekant med Sam i Stockholm.
– Han var skicklig och kunde vara väldigt charmig, men var samtidigt också flirtig på ett sätt som jag upplevde som billigt. Jag var inte alls attraherad av honom.
– Vid den tidpunkten hade jag ett bra liv, jag hade mina älskare, planerade resor och var i gång med flera arbetsprojekt. Det är viktigt att poängtera det, jag var ingen ensam, medelålders kvinna som längtade efter en man. Jag var stark i min livssituation, jag var inget offer. Det som hände mig kan hända vem som helst, både kvinna och man. Det finns människor som är djävulskt skickliga på att manipulera andra människor, som är ren ondska.
Sam skulle stanna en månad hos Christina, Christinas yngsta dotter Elvira hade just flyttat ut till egen lägenhet, Christina bodde ensam och hade gott om plats.
– Han kom med flyttkartonger och gjorde sig hemmastadd med sonen. Att han inte hade någonstans att bo sa han berodde på att han blivit lovad en lägenhet, men att det uppstått problem.
En månad gick, och en månad till.
– Sedan fick han en nackskada, som jag tror han lurade mig med, och så åkte han in på sjukhus hela tiden, han förklarade att han hade ett hjärtfel. Samtidigt agerade han på alla nivåer för att jag skulle tappa orienteringen. Han pratade konstant, överöste mig med information, om projekt han hade på gång, om stora finansiella projekt i Tyskland. Han störde mig, gjorde så att jag inte kunde sova. Det är svårt att förklara, han bröt upp något i mig samtidigt som han bröt ner mig, gjorde mig svag. Han lyckades på något vis komma åt något hos mig.
– Jag har i efterhand förstått att han var psykopat, det finns en lista med fyrtio punkter som kännetecknar en psykopat, och han uppfyller de flesta. Han kunde vara rolig, charmerande, men hade hela tiden en agenda. Vad kan jag få ut av den här personen?
"Föll i hans garn på allvar"
Samtidigt som Sam gör allt för att hålla sig kvar hemma hos Christina dör hennes älskade pappa, hon drabbas av djup sorg.
– Det var då jag föll i hans garn på allvar, då jag var som mest sårbar. Då hade han bott hemma hos mig i ett halvår. Han fick mig att låna ut pengar till honom, till en början mindre summor, men med tiden allt större.
– Alla de varningssignaler jag hade sett från första början hade jag på något vis förträngt. Mina känslor sa mig ju saker, jag visste intuitivt att jag hade rätt om honom, men sedan blev jag på något vis förvirrad av mitt förnuft, han bombarderade mig med massor av ord hela tiden, som jag försökte hantera och orientera mig i.
– Det är en jättefarlig fas för människor som är med om en sådan här sak, som lever i den här typen av förhållande, att man förtränger så mycket av det man egentligen vet. Man tvingas skapa en annan verklighet för att kunna hantera det, för att kunna stå ut. Det är bara nuet man kan förhålla sig till, man kan inte tänka i ett längre perspektiv.
Christina ljög för sina barn, ljög för sina vänner, kunde inte förmå sig att berätta hur dåligt hon mådde av situationen.
– De visste ingenting om de hemska lånen, då skulle de ha ryckt in direkt. Sam förbjöd mig också att berätta för någon, för då skulle de kunna ifrågasätta det och då skulle jag bli orolig och det skulle dränera honom på energi och fokus. Han behövde mig för att klara sitt liv, och är man i knipa måste man ha en människa att lita på.
Till slut brast det för Christina, det var i samband med att hon lånat pengar av en bekant som när hen inte fick tillbaka lånet stämde Christina.
– Jag kände att jag höll på att gå under, min riktiga verklighet hade nedmonterats, alla mina dörrar hade stängts yrkesmässigt, jag såg bara döden som en räddare. Det var förenat med livsfara för mig att erkänna att Sam hade lurat mig. Då ryckte mina barn, min mamma och exman och min vän Charlotta in, men det tog flera veckor för dem att dra mig ur alltihopa.
Anmälan på 40 sidor
Det var inte lätt att ställa Sam inför rätta.
–Det är ju inte olagligt att manipulera människor, det är väldigt svårt att få till ett åtal utan faktiska bevis. Men jag hade ett avtal med lånen, och jag hade mina dagboksanteckningar. Vi lyckades få ihop en anmälan som var fyrtio sidor lång.
Det visade sig också att Sam lurat andra människor.
– För mig var det som att vakna upp ur en mardröm, jag har gått i terapi efteråt. Min psykiatriker sa att jag var i gott sällskap, det är många som drabbats på samma sätt som jag.
Under rättegången gjorde Christina ett eget anförande, berättade med hjälp av dagboksanteckningarna om vad hon varit med om.
– Långt senare fick jag brev från en nämndeman som skrev att tack vare det jag berättat förstod han äntligen hur sådana här saker går till. De hade ofta haft sådana här mål, men då har det för det mesta varit förövaren som haft förklaringar på allt, medan offren inte riktigt förstått vad de varit med om. Det har varit en del av min motivation till att skriva den här boken.
– Man måste lyfta bort skammen, om man nu ska tala om skam, jag vill hellre kalla det för förtvivlan. Vem som helst kan råka ut för det, man ska inte ha skam för det. Man vill tro att alla människor innerst inne är snälla, men det Sam utsatte mig för var ren och skär ondska.
Hon fick betala ett högt pris för att hon öppnade dörren för Sam och släppte in honom i sitt liv. I dag lever Christina under existensminimum och har stora personliga skulder.
– Men det viktigaste är att jag är fri, jag skriver igen, jag kan arbeta. Jag har varit med om någonting fruktansvärt, men jag kom ur det. Och så blev det ju en bok av det, säger hon och skrattar.
