”Jag gillar män, jag gillar kärlek, och jag gillar sex – men jag vill ha det för mig själv”
- AvJohanne Bille
- FotografElona sjøgren, TT
✓ Pappans dödsfall när Sanne var ung.
✓ Relationen till Mats Ronander och Thomas Helmig.
✓ Blodproppen som förändrade livet.
På övervåningen i Sanne Salomonsens hem finns något som endast få är förunnade att se. Trappan dit upp finns i hörnet av vardagsrummet, och Sanne höjer ett pekfinger, pekar uppåt och säger med ett snett leende: ”De är precis där uppe”.
Hon liknar sig själv. Är det inte det bästa sättet att beskriva Sanne på?
De ikoniska kattögonen har tagit en vilodag, men den intensiva blicken och det långa, vilda håret är som det brukar. Rösten densamma. Den har blivit lite djupare med åldern, men den är fortfarande karaktäristiskt Sanne, när hon börjar berätta om det som finns precis ovanför vardagsrummet vi sitter i.
– Målningarna står där uppe. Jag äger inte skuggan av talang för att måla. Överhuvudtaget inte. Men jag målar ändå. Ingen kommer att få se dem, och jag kommer aldrig att sälja dem. Det ska inte vara en ny försörjning. Inte alls. Det är tillfredsställelsen, den kreativa processen, som är fantastisk, säger Sanne och tar en cola zero.
Vill du läsa hela artikeln?
Starta din prenumeration av Femina Plus redan i dag – just nu bara 29 kr i månaden
- Tillsvidareprenumeration utan bindningstid (säg upp enkelt när du vill)
- Läs alla artiklar på femina.se helt fritt utan begränsningar
- Tillgång till helt unikt innehåll och djupgående intervjuer, bara för dig som Plus-prenumerant