Småbarnsmamman Matildas ärliga bild av ett år med cancer

Maj 2021

Hon rör sig hemtamt i prången, hälsar på damerna i luckan och visar runt.
När Kulturhuset Spira i Jönköping stod klart för tio år sen var hon och Ola Salo två av artisterna som sjöng på invigningen. Ingenstans känner sig Matilda Ambré, 35, så levande som på scen.

– Det är som att hitta hem. Det kräver total närvaro att sjunga till exempel Du måste finnas för fullsatt salong, säger hon och tillägger att det var lite annorlunda när hon gjorde Spelman på taket senast. Hon var gravid då och så trött att hon fick sätta sig och blunda när hon inte behövdes på scen.

Om fem månader är tanken att Matilda ska vara en del av ensemblen igen när Spira sätter upp Broadway-klassikern She Loves me. Hon har redan fått sina peruker uppsydda, men det är därför vi är här nu.
De passar inte längre.

Tidigare samma morgon

Blicken är aningen jagad när Matilda passerar dörrarna till Ryhovs sjukhus. Bebisen ”levde rövare” under natten, berättar hon och kilar in i kiosken för en kaffe. I dag ska hon bara ta några prover och rengöra sin piccline, den infart hon får cellgifterna i. Sköterskan fyller fem rör från armen och Matilda grinar illa när en skölj träffar svalget.
– Alla de här smakerna och dofterna jag kommer att associera med den här tiden sen. Urinen får en speciell lukt av cellgifterna och koksalt i munnen är ingen höjdare, säger hon och tar en klunk ur pappmuggen. Hon ler i kameran och säger att hon kanske skulle passa på att bli influencer:

– This cancer is sponsored by Seven Eleven.

Matilda Ambré hade precis gått ut musikallinjen vid Balettakademien i Göteborg när hon på våren 2012 fick en drömroll i Kristina från Duvemåla när succémusikalen sattes upp på Svenska Teatern i Helsingfors. Hon blev castad till ensemblen och som inhoppare till huvudrollen och fick spela Kristina över 30 gånger.

– Att få kliva in i denna ikoniska kvinnoroll var enormt, säger Matilda som pendlade till Finland från Stockholm för 200 föreställningar av Duvemåla när hon en helg tillbaka i Jönköping mötte sitt livs kärlek i ishockeyspelaren Oscar Sundh, som blivit hjälte i hennes hembygd med laget Hv71.

De flyttade ihop i Jönköping och i mars 2020 när Oscar hyllades efter 500 matcher i Hv-tröjan, stod Matilda stolt på läktaren med växande mage.

Barnet de båda trodde var en flicka som skulle heta Misha, visade sig i september vara en Nikolai med knallblåa ögon. De var överlyckliga och såg fram emot att bygga sin lilla familj.

Men så kommer smällen, den första.

November 2020

Matilda såg matchen på tv och skrek rakt ut: ”Stäng av, jag tänker inte se på när han dör!” Det var den 21 november förra året och Oscar tacklas så illa under en match att han blir liggande på isen medvetslös. Sviterna efter hjärnskakningarna är så kraftiga och ihållande att Matilda får två killar att ta hand om. Hon projektleder hem och bebis och vårdar sambon som har ont i huvudet och inte blir bra, när hon en dag känner som en klump över livmodern.

– Det var hårt när jag tryckte. Jag trodde att jag hade blivit förstoppad och proppade i mig katrinplommon. Vi var i sommarstugan på landet och det var ganska långt till närmaste vårdcentral, så jag tänkte att jag ger det några veckor.

April 2021

"Sen den dagen jag fyllde 25 och en kursare hittade mitt första gråa hårstrå, har jag oroat mig för att jag skulle vara helt gråhårig tio år senare. Idag fyller jag 35 och är istället snart helt utan hår. Om två ord bäst kan beskriva mina senaste 20 dagar så är det själslig våldtäkt”.

När Matilda Ambré i samband med sin nystartade insamling för Cancerfonden i april postar ett gripande inlägg på Facebook, gör hon det för att slippa alla frågor och alla rykten.

Men också för att försöka formulera de senaste surrealistiska månaderna för sig själv. Den hårda klumpen i magen visar sig vara en cysta på äggstocken, stor som ett foster i tredje månaden och av typen teratom, där 99,5 procent är godartade.

"Det kändes som dolda kameran"

Matilda får höra att hon inte ska oroa sig när hon i början av mars opereras och cystan skickas på analys. Hon tror att de ska titta till snittet bara när hon åker till sjukhuset i april fem veckor senare.

– Det var ett inplanerat återbesök. Jag hade sminkat mig och gjort mig i ordning. Jag var helt oförberedd och hade inte någon med mig när en inkastad läkaren plötsligt säger att man har ”hittat elakt”.

”Har jag cancer?” frågade Matilda.

”Nej, jag skulle säga förstadie till cancer”, svarade läkaren.

Det är på en onsdag och Matilda vilar i det beskedet, men inte ens 24 timmar senare ringer en gynekolog från Linköping, med ett helt annat besked: Matilda Ambré hade drabbats av en ovanlig, elakartad och väldigt aggressiv äggstockscancer.

– Jag fattade inte alls vad som hände. Det kändes som dolda kameran när jag stegade in på onkologen i Linköping med Oscar och Nikolai på armen. Jag kände mig fullt frisk och kunde inte ligga på sjukhus. Jag hade ju en bebis att ta hand om!

Maj 2021

Dragen i roddmaskinen är kraftfulla och i takt med Springsteen i högtalarna. Matilda Ambré älskar att vara i sin väns träningsstudio och var taggad på att komma i form efter förlossningen.

– Jag kände mig jättefin efter graviditeten med min bulliga mjuka mage, men jag har alltid använt min kropp som redskap på scenen och längtade efter att få upp pulsen igen. När jag tränar känner jag mig inte sjuk.

Men det är en balansakt. Läkarna vill att hon ska ha lite att ”ta av” om hon skulle åka på en infektion eller må så illa av cytostatikan att hon inte kan äta. Hon vet att det är totalt värdsligt med kalt huvud, extrakilon, kortisonsvullnad och operationsärr i sammanhanget. Men det spelar ingen roll. Smärtan och tankarna över vad cancern tar i sin väg, kommer ändå.

– Mitt kloka jag vet att det är helt oviktigt hur jag ser ut nu men jag kan känna att det blir lite mycket ny kropp att hantera på kort tid.

Det har börjat gå upp för henne att det är en allvarlig form av cancer hon har drabbats av, men hon vet också att behandlingen har visat sig effektiv.

– De kan såklart inte lova något men säger ”Vi ska hjälpa dig igenom det här, Matilda”. Min enda inställning är att det ska gå bra men jag är ödmjuk inför det faktum att man inte vet så mycket av om den här formen typen av cancer och jag skulle aldrig säga ”cancern har ingen chans mot mig, jag fixar allt”. Det vågar jag inte.

När de mörka dipparna kommer, säger Matilda, funderar hon på om hon borde börja skriva brev till sin lille son Nikolai.

– Ett för varje födelsedag jag eventuellt kommer att missa, ett för studenten, ett för när han är olyckligt kär och ett till när han ska bli pappa.

Så hon kan vara med honom ändå, oavsett.
Hon ligger med slutna ögon på golvet medan den lille pojken med de knallblå ögonen kryper över henne och bränner av ett smajl med sin enda tand.

Hon gråter så kroppen skakar.

Perukerna måste justeras

Senare samma dag, i perukverkstaden på Kulturhuset Spira, det är första gången Matilda är tillbaka sedan livet vändes upp och ner. Och det känns märkligt, konstaterar hon, när maskören som brukade få stå länge och rulla upp hennes långa tjocka hår, istället börjar måtta på hur mycket som ska sys in.

– Bara dagar efter jag hade fått veta om min cancer ringde de och sa att mina peruker vara klara och jag svarade ”Bra, de kan jag verkligen behöva nu”.

På lördagen innan midsommar ska hon få sin sista cancerbehandling och sista veckan i juli börjar repetitionerna inför höstens musikal She Loves me.

Juli 2021

"På grund av en en stor förändring i hjärtat måste jag genomgå en hjärtoperation i morgon. De kan inte säga säkert om det är en tumör eller en blodpropp, vi hoppas på det senare”.

Matilda Ambré hade sett fram emot att få fira midsommar med hela sina familj, Oscar och Nikolai såklart, men också föräldrar och syskon som varit ett så stort stöd under den tuffa perioden med hennes cancer och Oscars huvudskada.

Och det kan hon också. Men hon är trött, får anstränga sig för att vara med och är orolig. Sedan henne piccline byttes någon månad tidigare har hon haft smärta i bröstet.

– Det kändes som när man är ute och springer i kall luft. Jag hade svårt att dra riktiga andetag och blev andfådd för minsta lilla. Varken EKG eller röntgen visar något avvikande och Matilda tänker att det väl har med cellgifterna att göra.

Skrev testamente

Men i början av juli kommer beskedet som slår undan benen på henne. En fyra centimeter stor förändring i höger förmak.

– Jag såg själv på ultraljudet. Det liknande en barbapappa som kastades runt i takt med mina hjärtslag. Jag blev livrädd för metastaser och läkarna kunde inte ge lugnande besked.

Istället för repetitioner på teatern, istället för att få vara mammaledig på riktigt och istället för efterlängtad semester på Gotland, blir det blåljus till Linköping och öppen hjärtoperation.

– Det var första gången jag kände att jag inte skulle klara det, att Oscar och Nikolai skulle bli ensamma Det var en av sommarens varmaste dagar och trots att det var strikt besöksförbud på grund av pandemin fick hela hennes familj komma och hälsa på och hon tänkte ”shit, nu är det allvar”. När Oscar gick och köpte pizza, för att mysa till den kvällen de båda var rädda skulle bli deras sista tillsammans, fattade hon pennan och bad två sköterskor vidimera.

– Jag skrev ett testamente och två brev, ett till Nikolai och ett till Oscar.

Oktober 2021

Matilda kopplades ur hjärt- och lungmaskinen, vaknade ur narkosen och hjärtat slog. Fem dagar senare kom bekräftelsen på vad hennes thoraxläkare Henrik hade trott: ingen spridd eller ny cancer. En blodpropp.

Men det blev flera veckor till på sjukhus för och en omfattande bukoperation.

Hon konstaterar att det är så många hon träffat under resan gång som hon känner en enorm tacksamhet inför. Dagen innan Nikolais ettårsdag i september fick de det efterlängtade beskedet: inget nytt elakt efter biopsierna.

När vi ses igen sprakar löven i rött utanför fönstret. Matilda Ambré kan knappt ta in att hon och Oscar för ett år sedan var nyblivna föräldrar som såg fram emot att få njuta av livet med en efterlängtad bebis.

– Det är otroligt hur mycket kroppen klarar. Jag började året utan ett endaste litet ärr och nu har jag tre jättestora på framsidan. Min kropp har genomlidit såväl själsliga som fysiska trauman och ändå står jag på mina ben i dag.

Gör sång-comeback i jul

Ögonbrynen ser ut som Brooke Shields och hon känner sig starkare fysiskt men oron hänger kvar och det är mycket känslor som måste bearbetas.

Matilda beskriver det som ”cancer-baksmälla”. En sargad kropp och själ.

– För anhöriga är det nog värst när man är mitt i det, för mig är det jobbigast nu när tankarna på vad jag och vi som familj har varit med om sköljer över en. Trots att jag har haft alla mina nära vid sidan av mig, inser jag att jag varit ganska ensam genom det här. Ingen förutom Oscar fick hälsa på. Och han har haft 100 procent ansvar för vår son hela året och inte kunnat sitta och hålla min hand så mycket som vi båda nog hade velat.

Hon berättar sen om orden han viskade i hennes öra när hon rullades iväg för den kritiska hjärtoperationen.

– Oscar sa: ”älskling, när det här är över firar med bröllop”.

Hon vill gifta sig men det är inte bråttom. Det viktigaste nu är att de båda återfår kraft och energi och att de får vara familj på riktigt med allt vad ett av vardagsliv som det innebär. Lusten att börja leva livet trots ovisshet och oro finns där.

I mellandagarna framträder Matilda Ambré på en julkonsert i kyrkan hemma i Jönköping.

– Jag längtar efter att sjunga igen. Jag vill hitta på roliga saker med Oscar och gå på upptäcksfärd med min son i naturen.