Charlotte Perrelli: "Det är bra för mig att träna på att ta det lugnt"
När vi ses har Charlotte fyra veckor kvar innan det är dags för ett planerat kejsarsnitt. Efter nio missfall de senaste åren har hon nu äntligen fått behålla bebisen som ska bli hennes fjärde son. Men säg den lycka som varar. Tidigt såg läkarna att bebisens navelsträng låg fel. Vasa Previa, som det kallas, drabbar en av femtusen gravida. Man tror och hoppas att allt ska gå bra, men det finns hela tiden en risk för att trycket ska bli för stort och navelsträngens blodkärl ska brista – då är det fråga om minuter.
Innan tredje barnet fick Charlotte ett ”vanligt” missfall. Därefter blev hon gravid med sonen Adrian, 5 – men sedan dess är det som att kroppen slagit bakut. Att bli gravid är inga svårigheter, men kroppen stöter bort fostret.
– Läkarna tror att immunförsvaret känner av graviditeten och att det är det som gör att jag inte fått behålla barnet. Vi har försökt om och om igen för det hade varit så mysigt, och Adrian vill så gärna ha ett syskon. Han har velat ha en lillebror länge – han har önskat av tomten och skrapat trisslotter; om han skulle vinna pengar skulle han köpa en lillebror och allt vad det är. Men till slut lade vi ner. Och då blev den här bebisen till!
Hon ser ofixad ut, men strålar, sådär som gravida ofta gör. Men visst ser man att det börjar bli tungt och det är tajts som gäller. Hon har ätit kortison sedan vecka fem för att dämpa immunförsvaret och öka chansen att få behålla barnet. Men kortisonet gör också att kroppen samlar mycket vätska. 20 kilo har hittills lagt sig på hennes annars nätta kropp.
”Det känns som en vuxen insikt att ta det lugnt före och efter förlossningen”
Hur mår du?
– Jag mår bra nu, men det har verkligen varit tufft. Fram tills augusti har jag ändå känt mig hyfsat rörlig och smidig även om jag har fått ta det lugnare än vanligt och minskat på mina åtaganden. Jag inte fått lyfta och bära, och har hållit mig nära sjukhus, om något skulle hända.
Vaginal förlossning fungerar inte vid Charlottes tillstånd, så bebisen kommer förlösas med kejsarsnitt – Charlottes första. Med de tidigare barnen har förlossningarna varit förhållandevis enkla och återhämtningen gått bra. Då har hon stått på scen mer eller mindre fram tills förlossningen och sedan gett sig ut på vägarna med bebisen. Som artist är det svårt att vara ”mammaledig”.
– Nu blir det annat, jag har inget val, men det känns ganska skönt. Jag kommer vara i princip helt ledig fram till jul. Men det är bra för mig att träna på att ta det lugnt och njuta av bebismys. Det känns som en vuxen insikt, haha!
Du har haft väldigt många missfall, hur biter man ihop och är ett ansikte utåt?
– Det går ju inte att göra något åt det, det är bara att ”gilla läget”. Det första missfallet var värst, vid andra har man ju gått igenom processen en gång. Det var också bara det första som var ett ”riktigt” missfall, som man tänker sig, med blödning och smärta. Vid de andra har det varit ”missed abortion” – man har sett vid ultraljud att hjärtat har slutat att slå bara.
En fruktansvärd känsla att uppleva om och om igen. De många missfallen har förutom att vara psykiskt påfrestande också medfört en kroppslig karusell och Charlotte har pendlat mycket i vikt de senaste åren. Något som såklart medfört att medierna flera gånger pekat ut henne som gravid, samtidigt som hon precis sörjt ännu ett förlorat barn.
Charlotte ger intrycket av att vara oerhört stark, genuin och trygg. Men det finns oväntade sprickor i den stabila fasaden. När vi pratar om utseende drar hon den stora, stickade koftan runt sig, men drar sig inte för att vara öppen.
– Jag har alltid varit hård mot mig själv utseendemässigt, jag tror aldrig jag känt mig riktigt fin i hela mitt liv. Det är inte så att jag har komplex eller tycker synd om min själv på något sätt, jag kan se på bilder och tänka ”Ja men där var jag ju jättefin” – men jag kan inte känna det i stunden, det har alltid varit något som jag vill förändra.
Charlotte har tidigare gett ut flera böcker om träning, bland annat en som handlar om träning och hälsa under och efter graviditet. Men att komma i form efter förlossningen stressar henne inte.
– Jag har inte kunnat träna sedan jag blev gravid, eftersom det har varit som det har varit, jag har dessutom haft ganska tuff foglossning. Jag längtar så efter att få tillbaka min kropp, att kunna ge mig ut och ut och springa och känna mig lätt igen! Men jag får vara lite snäll mot kroppen och låta den läka ordentligt efter snittet. Första steget blir att tappa de mest överflödiga kilona genom balanserad kost.
Sedan tidigare har hon barnen Angelo, 14, Alessio 12 (ihop med Nicola Perrelli) och Adrian, 5 (ihop med nuvarande maken Anders Jensen). Att få ihop livspusslet med både små och stora barn samtidigt som man är artist och åker på turné låter som en utmaning, men Charlotte tycker att det funkar fint.
– Barn behöver ju olika support i olika åldrar, men de små kan man ta med sig. Stora barn kan inte vara lediga från skolan, det är aktiviteter, prov och läxor och hela tiden – och man måste vara närvarande och kunna hjälpa dem. Men Anders har ju ett ”vanligt jobb” och han drar ett tungt lass, dessutom bor mina föräldrar precis bredvid. Jag ser till att ta ledigt mellan varven, ofta är jag kanske ute över helgerna och sedan hemma ett par dagar. Men visst blir det ett hålrum när man inte är hemma. Sedan får ju barnen gärna åka med om de kan och vill – men det är ju inte alltid de vill det när de börjar bli stora.
Varför valde du att skriva dina memoarer Flickan från Småland just nu?
– Jag har fått förfrågan så många gånger innan, och just nu passade det bra. Det svåraste med att skriva boken har varit avvägningarna; vad ska man ta med? Det här är inte den allmänna sanningen. Det är min historia, om mina känslor, om varför mitt liv blivit som det har blivit och jag vill berätta den ärligt och nyanserat, men jag har heller inte velat såra eller hänga ut någon. Alla i min närhet har fått läsa den först.
Att skriva memoarer lyfter på locket till många känslor och boken har gett Charlotte omvälvande insikter. En av dem rör hennes pappas panikångest, något som hon först under arbetet med boken insåg har präglat hela hennes uppväxt på många sätt och påverkat hennes relation till män.
”Jag har nog aldrig kunnat lita på män – på att de ska palla när det väl gäller. I efterhand tror jag faktiskt inte att de män jag har varit tillsammans med har känt att jag har behövt dem – och jag tror inte att det har varit bra. Jag menar, en man som känner sig överflödig blir sällan en bra man.”
Ur ”Flickan från Småland”.
– Det har varit som att lägga ett pussel. Små saker kan sätta starka avtryck när man är liten. Jag vill inte vara någon supermänniska som aldrig tar hjälp – men jag gillar att reda mig själv. Jag har fått lära mig att inte trycka så hårt på det, men det är sådan jag är. Under arbetet med boken fick jag faktiskt frågan ”När känner sig Anders behövd?” Jag kunde inte svara på det, så jag gick hem och frågade honom. ”Aldrig” svarade han. ”Du är självgående. Men jag kan underlätta livet för dig”.
Hur är man en bra förebild för tre söner?
– Framförallt är jag så glad att de har en så fantastiskt bra manlig förebild i Anders – han städar, tvättar och gör massor av hushållsarbete, samtidigt som han byter däck, skruvar och fixar. Han gör allt här hemma! Jag tycker det är superviktigt att de får se hur man kan vara som man. Men innan jag träffade honom såg levde jag själv i fyra år, då fick jag hugga tag i slagborren och köra åkgräsklipparen och göra andra klassiskt mansdominerade sysslor. Jag har alltid tyckt att det är roligt att prova saker jag inte kan och visa för mig själv att jag klarar av det. Det suddar ut gränserna mellan kvinnligt och manligt.
Charlotte ger ett väldigt jordnära intryck samtidigt som sinnebilden av henne på många sätt präglas av glamour. Vem är hon egentligen – en bondtjej eller en schlagerdiva?
– Det skulle inte spela roll om jag så fick en miljard på kontot – jag älskar lyx och glamour, men det får inte sitta i ens personlighet! Det gör mig så illa till mods – jag avskyyyr sådana där tanter som tror att de är finare än alla andra! Jag jobbar mycket med att ge barnen sunda värderingar och insikter om det här. Men det är en svår balans. För min ena son har det nästan slagit över – han tycker att allt är dyrt!
Vad får vi mer veta i boken?
– Det var såklart väldigt utelämnande att skriva om prövningar som skilsmässa och psykisk ohälsa. Om hur jag gick in i väggen och blev fysiskt sjuk på grund av min skilsmässa. Hur jag nästan hade klippkort på akuten och jagades av paparazzis under den här tiden – och vad det gjorde med mig, avslutar Charlotte ärligt och krasst. Sådan som hon är.
Under hösten ser vi Charlotte i Så mycket bättre. Förhoppningsvis går allt bra med graviditeten och planen är att ge sig ut på en konserthusturné över hela Sverige mellan januari och mars – när hon kommit ur bebisbubblan. Charlotte lovar en blandad repertoar och även här blir det mycket fokus på Charlottes livshistoria. Andra projekt hon drömmer om karriärmässigt är några fler musikalroller och kanske en krogshow.
Nästa år har det gått 20 år sedan Charlotte tog hem vinsten i Eurovision Song Contest med ”Take me to your heaven”, och det är inte otänkbart att vi får se Charlotte i Melodifestivalen igen, men kanske främst om hon skulle bli tillfrågad om att leda programmet eller göra mellanakter.
– Men man ska aldrig säga aldrig, det skulle vara om helt rätt låt dyker upp.