Kenneth Gysing: Därför behöver vi minnas Kristian Gidlund
Kristian finns inte mer, men i böckerna lever han kvar, I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början och I kroppen – Vägsjäl, som kom ut efter hans död. Kristians blogg finns också kvar att läsa, där han gjorde sitt sista inlägg söndagen den 8 september 2013.
”Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä.”
Jag kommer att tänka på Kristian när jag för några dagar sedan tittade på SVT:s nya underhållningsprogram Muren, där en av deltagarna berättade om ett möte han haft med Dalai Lama under ett besök i Sverige. Han hade fått ställa en fråga till Dalai Lama, och frågan han ställde var: ”vad är det för mening med döden?”
Den det var en fråga Kristian funderade över i bloggen I kroppen min som han började skriva när han blev diagnosticerad med cancer i magsäcken 2011, ett besked som tog honom med total överraskning. Första reaktionen var att läkaren skämtade, för en ung man, 27 år gammal, fullt uppe i livet, framgångsrik frilansjournalist och med i ett rockband, Sugarplum Fairy, fanns inga tankar på att kunna drabbas av någon dödlig sjukdom.
”Älska varandra. Det var väl egentligen bara det jag ville säga.”
– Det lät för konstigt, absurt. Jag har alltid tänkt mig att jag ska bli 89. Eller dö när min ensamseglats över Atlanten går åt helvete. Inte innan jag fyllt 30 år, i cancer, berättade han i en intervju.
Bloggen blev oerhört populär, med över åtta miljoner besökare. Kristian fick cellgiftsbehandling, blev bättre, men insjuknade igen. Bloggen började han skriva för sina närmaste, som ett forum där de varje dag kunde läsa vad som hände honom. Att den skulle växa sig så stor hade han aldrig kunnat drömma om. Skrivandet var också en terapi för honom själv.
– Jag har försökt prata med en psykolog men det funkar inte. Skrivandet funkar, förklarade han.
När han blev klar över att det inte fanns något hopp om att överleva sjukdomen sörjde han allt han inte skulle hinna med i livet, upptäcka Afrika (som han drömt om sedan han var liten), kanske träffa någon igen, bli förälskad, få barn.
– Sen insåg jag att det viktigaste var att ägna mest tid åt familjen, bo nära dem i Dalarna.
Deltagaren i Muren kom inte exakt ihåg vad Dalai Lama svarade på frågan om vad som är meningen med döden, mer än att man ska ta tillvara på livet bäst det går.
Kristians svar, i bloggen, är att vi människor ska ta hand om varandra. ”Älska varandra. Det var väl egentligen bara det jag ville säga.”
En stark uppmaning att försöka leva upp till – inte minst nu – i Coronans tid!
Att läsa: Kristians blogg – den hittar du här.
Böcker: I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början (Forum).
I kroppen min - Vägsjäl (Forum).
Läs mer: