Så gick det sedan för skådisarna i filmen G – som i gemenskap

I den svenska filmen G – som i gemenskap, med premiär den 25 februari 1983, samsades kända ansikten men mindre kända, musik med dialog och vackra ungdomsskildringar med svåra beskrivningar av missbruk och våld. Filmen kretsade kring vännerna Kim, Robban och Alexander och deras många öden och äventyr i ett somrigt Stockholm, efter skolavslutningen. Men hur lever skådespelarna som medverkade i G i dag?

Niclas Wahlgren spelade Kim

Kim är den unga, lite osäkra, killen som är förälskad i vännen Mia. Han känner sig också dragen till homosexuella kompisen Kristoffer (spelad av Magnus Uggla). Kim spelades av Niclas Wahlgren och G blev hans stora genombrott. Efter filmen ägnade han sig åt en musikkarriär. Mellan 1983 och 1986 släppte Niclas tre album med låtar som Svart på vitt och Het lång sommarnatt. Han har också gjort tv för barn och medverkat i Let's Dance. Niclas är son till Christina Schollin och Hans Wahlgren och är, i dag, ett känt ansikte i Wahlgrenklanen, tillsammans med småsyskonen Pernilla och Linus – bland andra. I dag är han programledare i radio.

Ulrica Örn spelade Mia

Ulrica Örn spelade tuffa Mia som åker motorcykel och bor på båt tillsammans med sin pappa, spelad av Lasse Strömstedt. Precis som Niclas Wahlgren valde Ulrika en karriär inom musiken, efter att ha medverkat i G. Hon släppte låten Can’t Get Enough (of Your Love) och blev senare sångerska i gruppen Fake. I dag har dock Ulrica sadlat om och arbetar istället på SVT, som journalist.

Sebastian Håkansson spelade Alexander

Karaktären Alexander var ett ansikte som många kände igen, i filmen G. Han hade nämligen skådespelat förr, i rollen som Abbe i filmerna om Astrid Lindgrens Madicken. Alexander var killen som var sångare i bandet Barn (med Niels Jensen) men övergav vännerna för att istället spela ihop med fascistiska bandet Nürnberg 47 (spelat av Reeperbahn med Olle Ljungström i fokus). Som många andra G-skådisar var Sebastian under många år aktiv som artist, under 1980-talet var han sångare i banden Alien Beat och Harlequin. 1997 släppte han, ihop med Glen Spove och Niclas Wahlgren, singeln Åtti.

Joakim Schröder spelade Robban

Den unga karaktären Robban var den i G som det höll på att gå mest illa för. Han hoppade av skolan, fick inget ”kneg”, ville köpa Interrailkort men hamnade snett började ta droger. Joakim Schröder, som spelade Robban, medverkade efter filmen i ännu en ungdomshit, Ingen kan älska som vi, 1988, men bestämde sig senare för att byta bana – helt. I dag arbetar han som präst, för närvarande i San Francisco. För Aftonbladet har han berättat att det var med tudelade känslor han blev känd.

– Det var inte lätt att plötsligt bli känd och så uppmärksammad. Jag blev som en ikon för många, folk ville ta på mig och få en välsignelse. Det var en jobbig roll att vara i. Jag ville bara vara en normal kille som gjorde normala grejer. Men kändisskapet höll i sig i flera år.

Men prästlivet då, hur kom han in på det?

– Jo, det är en lång historia. Men jag har alltid haft någon form av relation till andlighet, även om jag inte varit kristen. 1989 flyttade jag ned till Lund och pluggade teologi utan någon tanke på att bli präst. Det var först tio år senare jag insåg att jag ville testa det.

Övriga roller i G – som i gemenskap

Dominik Henzel spelade Sudden, filmens riktige bad guy, som åker runt på motorcykel med sitt gäng och sätter skräck i alla. Under åren har han gjort mängder av småroller i både reklamfilmer och på vita duken. Nyligen gjorde han en biroll i Solsidan. Ewa Fröling spelade Robbans oroliga mamma. Magnus Uggla gjorde en roll som Kristoffer, ägare av klubben G (som i själva verket var Kolingsborg).

Ulf Brunnberg agerade ivrig manager och Linus Wahlgren spelade Robbans lillebror. Niels Jensen, artisten, spelade Alexanders bandkamrat.

Soundtracket till filmen G – som i gemenskap

Musiken ur filmen fick stor uppmärksamhet, på soundtracket märks artister som Eva Dahlgren, Freestyle och Reeperbahn.

Bandet Nürnberg 47 skapades särskilt för filmen. De spelar bland annat låten Venus in Furs (en cover på Velvet Undergrounds megahit) och Hundarna brinner. Till en början ska den sistnämnda låten ha gått under namnet Ugnarna brinner. Olle Ljungström, sångare i bandet, berättade, i en intervju, mer:

– Det behövdes ett namn för det här nazi-bandet och jag kom på Nürnberg 47.