Skandalsmycket gömdes undan i flera år – bråket bakom
I kungafamiljens ägo finns mängder av vackra smycken, smycken som bär på helt otroliga historier. Vissa av dem är dock konfliktfyllda. Historien bakom rubintiaran är just en sådan infekterad variant. Låt oss berätta.
Rubintiaran har ett fantastiskt arv. Tiaran, eller diademet som det också kallas, kom till Sverige med kungens och Hagasessornas farmor, den engelska prinsessan Margareta.
Margareta fick det vackra smycket i bröllopspresent av sin farbror kungen (som ju var självaste drottning Elizabeths farfarsfar!) när hon gifte sig med Sveriges kronprins i början av 1900-talet, närmare bestämt år 1905.
Ärvde smycket – men sålde det vidare
När kronprinsessan Margareta mycket hastigt och tragiskt gick bort år 1920 fick hennes 13 år gamla son, prins Sigvard Bernadotte ärva smycket. Sigvard berövades senare sina titlar då han gifte sig med en kvinna av folket och tvingades, på grund av ekonomiska bekymmer, pantsätta rubintiaran hos sin far, Gustav VI Adolf. Tanken var att han skulle köpa tillbaka smycket då han återigen fick råd. Och råd, det fick han. Sigvard blev senare en mycket känd, och erkänd, designer. Han har skapat mängder av klassiska svenska föremål, Margaretheskålarna i plast, exempelvis. Men! När Sigvard väl hade pengarna som behövdes var det för sent. Smycket hade redan testamenterats bort till Sigvards son Michael – som, i sin tur, sålt vidare tiaran till sin kusin, kung Carl XVI Gustaf.
Sigvard gjorde flertalet gånger klart för kungen att han tyckte att det vackra smycket fortfarande tillhörde honom. Då och då fick också Sigvards hustru, Marianne, bära diademet – ibland som tiara, ibland som halsband. Men, Sigvard fick inte helt tillbaka smycket i sin ägo. Det tillhörde i alla år, och tillhör fortfarande, kungen.
Eftersom smycket varit så omstritt har det, mer eller mindre, gömts undan. Drottning Silvia har haft på sig smycket ett fåtal gånger (1995, 2007 samt 2018) men det är kungafamiljens minst burna diadem. – på grund av konflikten.