Amelia går med krycka – förnedrades inför bröllopet
Men när hon planerade sitt bröllop blev hon utsatt för förnedrande behandling på grund av sin funktionsnedsättning.
– Det var en jobbig påminnelse om allt jag hade förlorat, säger Amelia Peckham till The Mirror.
Amelia Peckham var 19 år gammal när hon under en semesterresa råkade ut för en svår fyrhjulingsolycka, som gjorde att hon förlamades från midjan och nedåt. Med hjälp av en riskabel operation lyckades läkarna återställa känsel och Amelia har sedan dess kunnat lära sig att gå på nytt med stöd av krycka.
I dag är Amelia 39 år, grundare av företaget Cool crutches and walking sticks, som gör just kryckor och käppar, och en engagerad förespråkare för funktionsnedsattas rättigheter i England.
– Jag är väldigt lyckligt lottad, 95 procent av gångerna går jag med bara en krycka, vilket jag aldrig trodde. Jag fick i stort sett tillbaka mellan 60 och 70 procent av mitt högra bens funktion inom sex månader av olyckan, säger Amelia Peckham i The Mirror.
Träffade kärleken
2014 träffade Amelia sin livs kärlek Andrew, och två år senare friade han till henne. Men att planera ett bröllop med nedsatt rörelseförmåga var svårare och jobbigare än vad Amelia Peckham hade räknat med. Hon ville gifta sig i sin barndoms kyrka men insåg att det var för långt att gå i en så stor kyrka.
– Att planera ett bröllop med en funktionsnedsättning är inte roligt – inget var tillgängligt. Jag ville inte ha ögonen på mig, jag kände mig så exponerad, och var rädd att jag inte skulle kunna gå nedför altargången, säger Amelia till The Mirror.
Hon minns särskilt en förnedrande upplevelse när hon skulle prova bröllopsklänningar, och personalen såg ner på hennes skadade ben.
– Att handla bröllopsklänning var den värsta upplevelsen. Ena butikbiträdet kollade mig uppifrån och ner när jag kom in och sa ”Det finns inget för dig där uppe, de har alla ånga släp, så nedervåningen är ditt enda alternativ. Är det ett problem?”, vilket var det sämsta sättet det hade kunnat börja på.
På nedervåningen insåg Amelia att det inte fanns en stol, så hon fick sitta på golvet för att få på sig klänningarna och sedan hoppa ut för att se hur hon såg ut, iakttagen av andra kunder.
– De insisterade också på att jag skulle st på en låda framför spegeln, vilket var logistiskt knepigt och helt ärligt rätt förödmjukande, säger Amelia och fortsätter:
– Vid det tillfället så kände jag att jag hellre skulle gifta mig i min pyjamas – det var en jobbig påminnelse om allt jag hade förlorat på grund av min funktionsnedsättning.
Tog revansch på bröllopsdagen
När det väl var dags för den stora dagen hade Amelia genomgått ett stenhårt träningsprogram för att bygga upp stadga i benen, och kunde gå genom kyrkan med en krycka i en vacker bröllopsklänning – en riktig revansch efter hur hon hade behandlats.
– Bröllopsbranschen har mycket de behöver komma ikapp med när det handlar om funktionsnedsättningar. För bröllopsplanerare är det inte vad de ser framför sig när de tänker en perfekt dag, och bröllopslokalerna säger inte att de är tillgängliga. Det har förändrats en del sedan min bröllopsdag, men inte tillräckligt.