Topp-vd:n berättar om tragedin – pappa och lillebror mördades i Åmsele

Efter reklamen: 7 viktiga saker att tänka på om du står nära någon i sorg

Stefan Sjöstrands, 57, är en framgångsrik affärsman. Han är vd för Skistar, ett av de främsta bolagen inom svensk turism, och har ett fullspäckat cv från stora företag som Ikea i bagaget.

Men det många inte vet är att Stefans liv förändrades drastiskt för 37 år sedan. Sommaren 1988 blev hans halvbror, pappa och pappans fru mördade i Åmsele.

– Jag var helt förkrossad. Först berättade mamma att det var pappa som gått bort, sen kom nästa smäll, säger Stefan i Söndagsintervjun i P1 om morgonen då hans fick beskedet.

Stefans familjemedlemmar föll offren i det som skulle komma att kallas för Åmselemorden – ett av Sveriges mest uppmärksammade fall. Hans pappa, 15-åriga bror, och pappans nya fru blev mördade på en kyrkogård av de finska brottslingarna Juha Valjakkala och Marita Routalammi, som senare dömdes till livstids fängelse.

Samtidigt levde hans andra lillebror, 11-åriga Anders, fortfarande. Han hade tältat i trädgården med en kompis, och inte följt med de andra till kyrkogården.

”Jag kände att jag inte kunde gå ut”

Jakten på de två mördarna som hade flytt i en stulen bil pågick i en vecka. I media kallades de för 80-talets Bonnie och Clyde, och varje dag syntes de på nya löpsedlar.

För den 20-åriga Stefan och hans bror som precis förlorat sin familj kändes det som att mördarna blev idolförklarade, nästan hyllade.

– Vi som var drabbade av det här hemska vi sörjde och försökte blicka framåt, men media valde att hylla dem. De var på löpsedeln varje dag. Det var obehagligt. Jag kände att jag inte kunde gå ut, för var jag än gick såg jag dem, säger Stefan till radion.

Det kan du som förälder göra – och det ska du undvika.

Psykologen: 5 tecken på att ditt barn lider av psykisk ohälsa

Bara veckor efter att det fruktansvärda inträffade ryckte Stefan in i lumpen. I Söndagsintervjun berättar han att det blev som en frizon, där han kunde vara sig själv och ingen visste vem han var.

Under året i lumpen flög han också hem för att träffa sin lillebror minst en gång i måndagen – något som var viktigt för deras relation. Ganska snart valde de båda två att försöka gå vidare och se det positiva i livet, även om det inte alltid har varit lätt.

– Jag tror att man har val i livet. Antingen kan man välja att bara lägga sig ner och tycka livet är skit och göra något destruktivt. Eller så kan man försöka göra något positivt och försöka ta vara på livet. Anders och jag var eniga om att göra det ganska tidigt.