Modellens protest under Guccis visning: Mental hälsa är inte mode
Presentationen av Guccis SS20-kollektion är varumärkets första koldioxidneutrala visning, där deltagarnas koldioxidutsläpp ska kompenseras och rekvisitan som används ska återanvändas i deras butiker. Men det var inte det som hamnade i fokus i medier efter visningen.
Själva modevisningen var uppbyggd kring ett rullband där modellerna rullades fram, en del av dem var iklädda märkets tolkning av tvångströjor. En av modellerna Ayesha Tan Jones tog tillfället i akt för att visa sina åsikter om Guccis flört med tvångsjackorna, hon höll upp sina händer där hon skrivit med svarta bokstäver ”mental hälsa är inte mode”. I ett inlägg på Instagram förklarar hon mer ingående sin protest:
”Som en konstnär och modell som har genomlidit en egen kamp med mental hälsa, såväl som familjemedlemmar och personer jag älskar som är drabbade av depression, ångest, bipolär sjukdom och schizofreni, är det sårande och okänsligt av ett så stort modehus som Gucci att använda denna typer av bildskapande som ett koncept för ett flyktigt modeevent”.
I inlägget skriver hon vidare: ”Det är dålig stil av Gucci att använda bilden av en tvångströja och outfits som associerar med mentalpatienter, medan man rullas ut på ett rullband som en bit fabrikskött”.
Modellen hyllas för sin protest och inlägget har i skrivande stund fått över 14 000 likes och 600 kommentarer. ”Tack för att du tar ställning”, skriver en av hennes följare.
Guccis kreativa chef, Alessandro Michele, förklarade efter visningen att han hade tänkt på ”mänsklighet och uniformer. En uniform är något som blockerar och begränsar dig — som gör dig anonym. Som gör att du följer riktningen” och tvångströjan är enligt Alessandro Michele den främsta typen av uniform, skriver The Guardian.
Enligt en talesperson för Gucci kommer inte uniformerna och tvångströjorna att säljas, utan de var enbart ett statement för visningen. I Guccis presentation av visningen förklarar de konceptet djupare med referenser till Michel Foucaults idéer, biopolitik och maktens mikrofysik som arbetar inom samhällen… en makt som legitimerar endast en typ av existens, som begränsar de andra i ett system av inneslutning och/eller osynlighet”.