Charlotte som barn och i en intervju i God morgen Norge om ADD och autism.

39-åriga Charlotte Bergslien har alltid känt sig annorlunda jämfört med sin omgivning. Redan som barn insåg hon att det var svårt att leka med andra, för att hon hade problem med kamraternas sociala koder.

– Ända sedan jag var liten har jag alltid känt att jag varit annorlunda. Jag kunde betrakta de andra barnen som klarade av att leka väldigt bra, medan jag inte kunde komma in i leken riktigt, för att jag inte förstod de sociala koderna, säger hon i God morgon Norge på norska TV2.

Det Charlotte inte visste då var att hon hade odiagnostiserad ADD och autism – hon trodde bara att hon var konstig.

Anna diagnostiserades med autism som 43 åring: "Forskats mest på män"

Under tonåren kämpade hon för att passa in, och berättar i morgonprogrammet att det blev ett specialintresse för henne att lista ut hur hon skulle vara för att ”passa in”. Men att hon kämpade så hårt för det gjorde också att det tog längre tid att få diagnoserna, för att inga vuxna förstod att hon hade det.

– Speciellt autistiska tjejer försöker maskera sig i tonåringen, man tar på sig ett yttre som inte är den man är, som är ett falskt yttre. Man analyserar andra människor, det är den autistiska sidan som är förtjust i att analysera och ta anteckningar. Till slut blir man expert på att härma. Det gör att man inte får hjälp, för det ser ut som att klarar det väldigt bra, säger Charlotte.

Charlotte förstod inte varför alla hatade henne

I stället grät hon ut hos sin mamma och undrade varför hon inte kunde behålla vänner, och varför ”alla hatade henne”.

– Man får höra hela livet att man är fräck och osympatisk, och till slut börjar man ju tro det, när allt man gör att vara så snäll som möjligt.

Amy Schumers klockrena svar på autismkommentaren om sonen

I dag driver Charlotte ett framgångsrikt Instagramkonto, The spectrum girl, där hon skriver om autism, ADD och liknande ämnen inför 18 000 följare. Sedan hon fått sina diagnoser har hon lärt känna sig själv bättre, och lärt sig förstå sina egna signaler och omgivningen bättre.

Charlotte är dock besviken på att det tog så lång tid att få diagnoserna, och menar att hon skulle ha mått bättre som ung om hon hade vetat hur hon fungerade. Att vara till freds med sig själv först när man närmar sig 40 år är för sent tycker hon.

– Jag hade kanske haft mindre självhat. Det är först nu som jag kunnat börja gilla mig själv, det är lite sent.