Det var 2011 som brittiska Gill Castel var gravid med sitt första barn, och som alla förstagångsföderskor undrade hon hur förlossningen skulle bli. En mardröm, visade sig svaret vara.

När förlossningen drog i gång sex veckor för tidigt låg sonen Sam fel i magen, och Gill var rädd när hon rullades iväg till förlossningsavdelningen. Sonens hjärtslag sjönk, och läkarnas fokus låg på att få ut honom helskinnad. Så fort han var född fördes han vidare till intensivvård.

Kvar var Gill, vars kropp hade trasats sönder av den traumatiska födseln. Hon fick veta att hon var ordentligt skadad av födseln, men syddes ihop och fick höra att det skulle läka och bli bra.

Gill tvingades ha stomipåse efter sonens förlossning

Men det var inte så enkelt. Dagarna efter var smärtorna intensiva, och Gill insåg att något inte stod rätt till. Efter att ha undersökts av läkare på nytt insåg de att skadorna var mer omfattande än de först hade trott, och konstaterade att Gill behövde få en stomipåse temporärt, medan hennes kropp läkte.

”Jag hatade det, men eftersom det var temporärt försökte jag hantera det. Om bara tre månader, intalade jag mig själv, så skulle allt vara över och jag fick återgå till att bara vara mamma”, skriver hon i The Mirror.

När Gill Castel återvände för en läkarundersökning så kunde dock läkaren konstatera att hennes ringmuskel var mycket värre skadad än de först hade trott. När hon fick träffa läkaren som varit med under förlossningen bad hon om ursäkt-

”'Jag vill inte ha din ursäkt', sa jag. 'Om du inte hade fått ut Sam så hade han dött. Du gjorde ett misstag som fick katastrofala följder för mig, men glöm inte att du räddade mitt barns liv'”, sa Gill Castel till läkaren, berättar hon.

Efter en rad jobbiga tester slogs det inte bara fast att Gill kommer behöva ha stomipåsen för resten av sitt liv – hon hade också drabbats av förlossningsdepression och posttraumatiskt stressyndrom.

Drabbades av blodförgiftning av förlossningsskadorna

Flera gånger drabbades hon av blodförgiftning, och eftersom maken jobbade på oljeriggar hade hon ofta hand om sonen ensam flera veckor i sträck, och depressionen gjorde det svårt att knyta an.

”Det var inte förrän Sam var sju månader gammal som jag tittade ner på honom och insåg att jag älskade honom. Jag skyllde inte på Sam, men jag var arg över skadan som hans födsel hade orsakat mig. Med hjälp av terapi förstod jag att vi hade varit med om ett trauma tillsammans och att han var en daglig påminnelse om vad som hände, men att vi båda hade tur som levde”, berättar hon i The Mirror.

Innan graviditeten var Gill polis, ett jobb hon helt fick ge upp på grund av stomipåsen. I dag, nio år efter händelsen, har hon kommit över traumat, och vill inspirera andra att göra detsamma. Hon driver bland annat en egen sajt, och håller i välgörenhetsprojekt.

”Jag kan kanske inte vara polis längre, men jag kan hjälpa människor på andra sätt”.

Läs mer:

Lotta Lundgren inlagd på sjukhus i månader – berättar om svåra operationerna

Därför vill inte Kenza vara föräldraledig – vädjar om förståelse

Ellinor Bjurström väntar sitt andra barn – första orden om graviditeten