Kvinnors utbildningsnivå har passerat männens
NÄR PAKISTANFÖDDA Malala Yousafzai höll sin Nobelföreläsning 2014 kallade hon sig ”en av de 66 miljoner flickor som förnekats utbildning”. En alldeles oerhörd siffra, som hör till länder där flickors liv inte värderas lika högt som pojkars (till exempel Indien, Kina, Pakistan, Saudiarabien). Men den är under förändring – stor förändring. Visserligen går det långsamt att skapa nya samhällsstrukturer och byta ut urgammal könsmaktsordning men hur man än ser på det så har antalet flickor och kvinnor som fullföljer skolan och högre utbildningar börjat bli fler än antalet pojkar och män.
Att blivande föräldrar i utvecklingsländerna alltmer önskar sig flickor är revolutionerande
Borde man inte prata högre om det här?
– Jo, men det roliga är att när OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) kom ut med en rapport 2008 att kvinnor gått om män i utbildningsnivå så reagerade många med tvivel och kunde inte tro på fakta. Här har vi för allra första gången någonsin ett område där kvinnan inte är underordnad mannen – det är ju enormt stort!
– Det är förstås lätt att tänka att det går för sakta, men tittar vi över tid så har det hänt väldigt mycket väldigt snabbt. I Sverige hade vi till exempel särskilda låga kvinnolöner så sent som på 1960-talet. Och att blivande föräldrar i utvecklingsländerna alltmer önskar sig flickor är också revolutionerande, med tanke på att flickebarn förr inte var värda någonting.
Det här är på många sätt en klassfråga
Emma Leijnse har gjort nedslag i flera länder i sitt arbete med boken, men hon hävdar att det framför allt är här i Sverige och Skandinavien som svaret finns till utvecklingen, mycket på grund av att vi har kommit allra längst när det gäller jämställdhet.
– Vi har det största avståndet i hela världen mellan kvinnors och mäns utbildningsnivå, till kvinnornas fördel. Bland annat för att vår jämställdhetspolitik innebär att kvinnor kan kombinera jobb och familj på ett sätt som tidigare känts omöjligt. Och att skandinaviska män i allt större utsträckning anpassar sig, tar ut föräldraledighet, vabbar och delar på ansvaret hemma. Det här är på många sätt en klassfråga, och den största förändringen sker i medelklassen.
– Med utbildning kommer krav, och kvinnors krav på hur en man ska vara har gått från att han ska vara en försörjare till att han ska tro på och stötta jämställdhet, säger hon.
SAMTIDIGT SOM det är underbart att kvinnor tar mark så brukar det ju heta att där det finns vinnare finns det oftast förlorare. Och i takt med att flickor redan i tidig skolålder siktar högt, så finns det en tydlig pojkgrupp som hamnat efter. Peter Wolodarski, chefredaktör på Dagens Nyheter, uppmärksammade situationen redan för ett par år sedan: ”Kvinnornas frambrytning inom utbildning är historisk. Men i spåren av den finns en växande grupp män som misslyckats i skolan och som saknar hopp om att framtiden ska behandla dem anständigt. Det kan bli stökigt.”
– Det här är ofta grupper som inte anpassar sig till dagens kvinnor, som tror på traditionella kärnvärden kring manligt och kvinnligt. Och den världsbilden styrs i mångt och mycket av utbildningsnivå. Klass handlar inte alltid om pengar, utan om kunskap. Kunskap styr vilken syn du har på livet, den som går ut gymnasiet utan tillfredsställande betyg eller som inte följer med sin tid blir lätt utan både partner och familj. Det är den gruppen vi ser på många små bruksorter, i glesbygden och i större städers förorter i dag, konstaterar Emma.
Hur ska trenden kunna brytas?
– Den närmaste framtiden känns oroväckande för den här typen av samhällen. När kvinnorna flyr till universitet och pojkarna stannar kvar kompenseras bortfallet med att ta emot nyanlända. Och de är ofta unga pojkar eller män, vilket ökar på obalansen på orten. Kriminalitet, missbruk och depression ökar. Det är extremt viktigt att dessa kommuner satsar på skolan och inte accepterar att så många pojkar går ut med så låga betyg. Svaret ligger redan på mellanstadiet, att fånga upp lågpresterande pojkar i tid. Den svenska skolan väntar ofta för länge.
Vad skulle behöva göras i skolan?
– Lösningen finns kanske inte i att byta betygssystem, men fördelen med vårt förra system (1–5) var i alla fall att en etta hade ett värde på skalan. I dag är ett F (Underkänd) en bromskloss som hindrar elever från att komma vidare med utbildningar som de drömmer om och kanske passar väldigt bra för. Jag känner en fantastisk mattelärare som hade en etta i mattebetyg i grundskolan för att han inte la manken till. Med dagens betygssystem hade han kanske inte blivit den han är nu – han hade blivit underkänd.
Förebilder är enormt viktiga och pojkarna har missats
Även om flickorna ihärdigt har pushats fram under en tid när vi jobbat med att stärka deras självförtroende, utmanat deras föreställningar, ingjutit kraft och mod, finns det mycket mer som föräldrar, mentorer och närstående kan göra för att försöka bryta gamla normer kring kön och förverkligande, menar Emma. En viktig del kan vara att skärpa upp signalerna till små pojkar.
– Vi har talat så mycket och så länge om att flickor behöver kvinnliga förebilder i mansdominerade yrken, men vi säger inget om pojkarnas behov. De behöver se fler män i så kallade kvinnoyrken, inom förskola och hemtjänst till exempel. Förebilder är enormt viktiga och pojkarna har missats, de står kvar och stampar, matade med förlegade värderingar om hur en tuff kille ska vara.
En annan smolk i bägaren som är svår att blunda för, trots alla vackra utbildningssiffror, är den psykiska ohälsan. Den tycks ha fått grepp om just högpresterande kvinnor i alla åldrar. Ska priset verkligen behöva bli så högt?
– Kvinnor sliter med att göra sitt bästa överallt, både på jobbet och hemma. Den enskilda familjen ska klara av fördelningen i hemmet, och den revolutionen hänger inte riktigt med i samma takt. Här har den enskilda kvinnan ett ansvar att sätta ner foten och säga: ”Nej, nu gör inte jag detta längre. Jag kan inte ställa upp på detta mer.” Vi kan inte förvänta oss att männen självmant ställer om sig, vi måste vara beredda på att ta diskussionerna.
AV KATARINA DANIELSSON
FOTO IBL, Åsa Sjöström
Denna artikel är hämtad ur Femina nr 10/2017.