Det här reportaget är tredje delen av artikelserien Låt en kvinna – ett samarbete mellan ELLE.se och Femina.se som belyser sexismen i Sverige och världen. Varje vecka publicerar vi en ny artikel i ämnet som, tyvärr, är ständigt aktuellt.

Läs alla delar här.

Nour el Refai, Arvida Byström, Clara Henry, Julia Roberts och många, många fler kvinnor har fått utstå hån och till och med hot på grund av sin kroppsbehåring. Den här artikeln kallar vi ”Låt en kvinna ha hår på kroppen”, för det har hon. Rent naturligt.

* * *

Det händer hela tiden att människor förfäras och äcklas av kvinnlig kroppsbehåring. För något år sedan var det en kvinna i publiken på Melodifestivalen som vinkade glatt in i kameran. Inga konstigheter – förutom håret under hennes armar. Hon skammades, hotades och förnedrades nationellt. På sociala medier kunde man läsa att folk minsann aldrig skulle kolla på Mello igen – det där är ju äckligt!

Ännu närmare i tid är Nour el Refais håriga pits som, även denna gång, skymtades under Melodifestivalen. Det blev stort rabalder. Vafalls?! En kvinna?! Med hår under armarna?! Men denna gång var det också många som hyllade Nour för att hon vågade stå upp mot skönhetsidealen. Efter hyllningarna svarade hon: ”Tack, men det var inte jag som kom på det, det var evolutionen.”

Ännu, ännu närmare i tid har vi modellen och fotografen Arvida Byström som har medverkat i reklamkampanjer för såväl Adidas som Monki, inte så märkvärdigt kan tyckas, om det inte vore för att hon inte rakar sin ben. Gud bevars och Jesus Amalia. Bespara oss, skrek pöbeln. Arvida fick motta våldtäktshot för sina håriga ben och armhålor, och när hon berättade om hoten var det något snille som kommenterade: ”Vem skulle vilja våldta henne? Herre Gud. De som hotar henne med våldtäkt är äckliga.”

Läs mer: Arvida Byström våldtäktshotades för sina håriga ben

Magdalena Petersson Mcintyre är forskare och studerar genus, skönhetsnormer och konsumtion. Hon förklarar varför det är så laddat med kvinnor som har hår under armarna.

Historiskt sett har normen för kvinnlighet varit, och är än i dag, något konstruerat – något som görs och skapas – medan manlighet har varit något naturligt, förklarar hon. På samma sätt har kvinnors värde suttit i utseendet, medan männens värde har suttit i deras prestationer.

– Det kommer från en samhällsordning där mannen har makten, och vi lever fortfarande i ett ojämställt samhälle. Kvinnor ska helst inte ha något hår alls, förutom huvudhår och ögonbryn. Se bara på Kim Kardashian som har tagit bort allt hår på kroppen med hjälp av laser. Och håret vi har kvar ska inte vara naturligt – det ska vara klippt och färgat och fixat.

Redan vid första fjunet i armhålan greppade Flora Wiström sin pappas rakhyvel. Hon minns inte riktigt när det var, men det var tidigt.

– Jag kommer ihåg att min kusin bad mig sträcka upp armarna för att se om jag hade fått hår där. Jag hade inte tänkt på det innan. När hon tittade så kände jag mig lite påkommen, berättar Flora.

Alla tjejer rakade sig, det var liksom så det skulle vara. I högstadiet vaxade vissa tjejer till och med armarna, berättar hon, för som tjej skulle man inte ha hår på kroppen.

– För mig var könshåret nästan det som var jobbigast. Om jag inte hade rakat mig ljög jag för min partner och sa att jag hade mens för att slippa visa det. Då var jag typ 15 år.

I dag har Flora en annan syn på kvinnlig kroppsbehåring. Sedan några år tillbaka rakar hon sig bara ibland, när hon känner för det.

– Det började som ett statement när jag var nyinvigd feminist. Jag ville göra det tydligt att det här är min kropp och att det är jag som bestämmer över den. Men numera är den största anledningen till att jag inte rakar mig så ofta att jag tycker att det är skittråkigt och rätt obekvämt.

Kändes det jobbigt att sluta raka sig?

– Absolut, att folk reagerar på ens kropp är ju en obehaglig grej. Och den där ängsligheten kring behåringen finns fortfarande kvar till viss del. Ibland tänker jag: Kan jag se ut så här? Är det här attraktivt? Nog för att man blir mer bekväm med sin kropp med åren, men det finns ju vissa saker som sitter kvar. Man är ju inte immun mot normer, säger hon.

Magdalena Petersson Mcintyre förklarar att det inte är den naturliga kvinnligheten som är normen, utan den artificiella. Och vi har också lärt oss att kvinnlig skönhet är ett arbete. I reklamer för epilatorer syns leende kvinnor njuta av att apparaten rycker strån från deras ben. Det ser inte jobbigt ut. Det ser njutningsfullt, rofyllt, härligt och inte alls tidskrävande ut. Att det skulle göra ont eller ta tid tystas ner, för det är en svår balansgång att vara kvinna.

– Det blir någon slags grym dubbelhet: Du uppmuntras som kvinna att lägga ner tid och arbete på ditt utseende men du får inte gå för långt eller visa att du lägger ner tid och arbete, för då är det fel och du riskerar att bli förlöjligad.

Flora Wiström tycker att man helt enkelt ska låta en kvinna se ut som hon vill – vill du frisera håret under armarna ena veckan men inte nästa så är det helt okej, så länge det är ditt eget val.

– Som kvinna finns det så otroligt många regler för hur vi ska se ut, kraven på män är inte ens i närheten. Vi ska tuktas och göra om oss och när vi inte gör det så blir det ett statement. För mig är det bara skönt att få bestämma över min egen kropp.

Foto: Arvida Byström fotograferade Flora Wiström för Monkis kampanj Cut the Norm

Läs även:

Ann Söderlund: ”Varför är det klart när mannen kommer?”

Veronica överlevde våldet: ”Jag kräktes på toaletten av ren ångest”