Mia Skäringers starka text om ideal: "Jag är inte typisk kvinnlig"
Mia Skäringer delade under måndagen en text om hur hon inte känner sig särskilt kvinnlig, enligt rådande konventioner.
”Jag är mer som Pippi Långtrump. På riktigt en bohem,” skriver hon, och fortsätter:
”Man måste njuta av mig på håll. Det sa jag till min man när vi skulle gifta oss…Är du säker på att du vill komma så här nära. Att du tar mig som jag är. En människa. Jag låter nämligen aldrig nagellacket torka innan jag drar på mig strumpbyxor så om du tittar närmare ser du mörkröda färgklickar på vaderna och fåror på tumnaglarna där lacket skavts av.”
Det är en lång text som behandlar allt från att inte tycka om att baka och göra hemgjord barnmat, att stryka och tvätta till hur hon städar, tränar och går på toaletten samtidigt.
”För när jag går på toaletten och gör nummer två så städar jag också hela handfatet och putsar spegeln. Det är nämligen bara att fatta taget om rengöringssprutan, lyfta på röven mellan varven och sätta i gång. Så ner och leverera igen medan rengöringen verkar och upp för att toka av spegeln och handfatet i väntan på nästa omgång.”
Men Mia Skäringer skriver också om psykisk ohälsa, hur det är något som ses på olika sätt om det drabbar kvinnor jämfört med män. En ångestfylld man ses som en konstnärssjäl.
”Hans ångest är sexig,” skriver hon, medan kvinnor i motsvarande tillstånd ses som hysteriska, labila och dåliga mammor.
Hon påpekar också hur många kända men rent utsagt fått bete sig moraliskt förkastligt och även brottsligt utan att få lida för det.
”Tänk en kvinnlig motsvarighet till Woody Allen, som gifte sig med sin dotter…hon skulle bli stenad på väg till Konsum och ingen skulle ta i hennes filmer med tång. Eller Trier. Regissören som sägs byggt ett runkbås i skogen under filminspelning, en liten telefonkiosk man skulle kunna dra en handtralla när det tryckte på. De skulle se ut det. Med ett pullbås i Ack värmeland. Nu skulle jag iochförsig ha lite svårt att stå upp och tralla i en telefonkiosk mellan tagningarna.”