Det här är Elinor Sundfeldt

Vem är du?

Jag är 28 år och jobbar som till vardags på neurointensiven på Nya Karolinska i Solna. Jag blev färdig specialistsjuksköterska inom intensivvård i början av 2020 men pluggade på halvfart och jobbat i vården parallellt. Jag bor i Bromma.

Var jobbar du nu under coronakrisen?

Nu jobbar jag på ett av våra intensivvårdgolv med covid-19-sjuka patienter. Vi har slagit ihop alla intensivvårdsavdelningar på sjukhuset för att klara av den här krisen.

Varför ville du att bli specialistsjuksköterska?

Jag har alltid velat jobba med människor, det är det jag kan bäst. Min morbror är sjuksköterska i botten, vi har nära kontakt och jag var där mycket när jag var liten och det var där poletten föll ner. Jag gjorde praktik på neurointensiven under min grundutbildning och föll direkt för intensivvård. Det är fantastisk häftigt att både få jobba med helhetsvård, både medicinsk och med omvårdnad. I vanliga fall har jag ju en till två patienter som ligger väldigt uppkopplade och det är häftigt att få lära sig in i minsta detalj hur jag kan styra dem. Det driver mig att kunna bli så duktigt på något ända ut i fingerspetsarna.

Vad tycker du om att göra när du inte är på jobbet?

Jag umgås väldigt mycket med familj och vänner när jag är ledig. Jag har fyra syskonbarn och älskar att umgås med dem. Jag brukar hämta på dagis eftersom jag ibland är ledig eller jobbar tider som gör att jag kan ta dem lite tidigare och så. Jag tränar mycket både för att jag älskar det och för att orka med mitt jobb. Jag gillar också att åka skidor och vara ute mycket, det är skönt när man annars är ganska instängd på jobbet.

***

Elinors dagboksinlägg från dag ett, två och tre hittar du här. Och inlägg från dag fyra och dag fem, sex och sju hittar du här.

Dag 8, 9 och 10

26-28 april

Det var 4 veckor sen jag började jobba 13h pass. Jag har hunnit glömma bort hur det är att ha ett vanligt jobbpass fram för mig.

Patienterna behöver lika mycket vård även om vi är färre och jobbar mer.

De senaste dagarna har jag haft ansvar över patienter som inte har covid-19. Den främsta skillnaden då är att jag slipper ha skyddsutrustning på mig. Jag kan gå på toaletten (nästan) när jag vill och dricka när jag känner för det. Det är ju en lyx utan dess like nu för tiden.

Men att vårda en svårt sjuk intensivvårdspatient är alltid avancerat och det krävs utbildning för att det ska bli rätt och bra. Både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som är vana skapar bättre förutsättningar för våra patienter, oavsett tillstånd. Det som har blivit med den här pandemin, som jag har skrivit tidigare, är att det är massor av ny personal som jobbar med oss som inte är vana vid intensivvård. Världens största tack till dessa människor som försöker lära sig fort, anpassa sig och hjälpa till. Det går inte nog att beskriva tacksamheten!

För mig dock blir det en evig upprepning av allt som ska göras. Det är svårt att hinna med som det är, jag känner mig otillräckligt. Jag når inte fram med allt jag vill lära ut för att mina nya kollegor ska förstå. Och jag hinner inte heller lära ut allt jag vill eftersom jag behöver ge mina patienter den vår de behöver.

Se också: Elinors ilska mot folks ignorans: ”Skärp er!”

Jag känner mig återigen otillräcklig. Och denna gång är det med tanke på all ny personal. Det måste vara en så sjuk påfrestning att komma till en ny arbetsplats, inte känna igen någon, bara ha en massa nytt att lära sig. Slängas in i något nytt, vem kan göra det med en handvändning? Tack igen till alla jag har träffat som verkligen försöker. Försöker hjälpa till så att vi som är ordinarie personal inte ska gå sönder, så att vi ska orka jobba. Just nu verkar det inte som att vi ska få semester i sommar eftersom vi inte ser något slut på denna höga arbetsbelastning.

Tack till alla som gör en insats för att vi ska komma ur detta.

/Elinor

Läs mer:

Mer nätshopping och mindre pussande – så förändrar corona vad vi gör

Professorn om corona-vaccin redan i september

Erik, 36, intensivvårdades i 12 dygn med corona: ”Hjälplös och kraftlös”