hjalpa till med barnbarnen

Barnbarn är livets efterrätt, heter det. Och visst är det stor lycka att få en bebis i famnen som liknar din vuxna dotter eller son när hen var nyfödd, känslan av att släktens rötter växer med ännu en generation och att så småningom få höra en liten röst som säger ”mommo” i telefonen. Som mormor/farmor får du ju de allra bästa bitarna av småbarnslivet. Du slipper nattvak och kladd, trötthet och febertoppar och oro, den fasen har du redan gått igenom. Med barnbarn kan du bara … njuta av desserten.

Dilemmat uppstår kanske om den där desserten erbjuds för ofta. Flera gånger i veckan eller nästan varje helg. Att den äldre generationen förväntas stå med ständigt öppen famn och med all tid i världen för den lilla älsklingen.

Dagens mor- eller farmödrar har ett helt annat livspussel än tidigare generationer. De tillhör kvinnofrigörelsen från det uppvaknande 1960-talet och har stridit för sin rätt till heltidsarbete och jämlikhet. Många fortsätter att jobba tills de fyller 67. De tränar, reser, nätverkar och har kanske skilt sig och mött en ny kärlek där det finns bonusbarn och bonusbarnbarn. Dessutom kan mycket väl en eller två gamla föräldrar vara i livet och behöva stöttning, hjälp och sällskap. Kalendern är full, helt enkelt. Mormor (eller farmor) har blivit en multitasking superwoman som hamnat långt ifrån sagans ideal – hon med läsglasögonen på nästippen och en deg på jäsning och som alltid finns hemma och inväntar besök.

Barnbarn är en gåva och som äldre, nära släkting har man en jätteviktig roll att fylla i deras liv

– Kanelbullemormor är väl egentligen bara 50- och 60-talisternas ideal, deras mammor och mormödrar var oftast hemmafruar. Hon är inte någon klassisk förebild hos dagens småbarns­föräldrar som växt upp med arbetande mammor. Men däremot har deras behov av hjälp blivit mycket större än tidigare, jag tror inte att dagens självförverkligande morföräldergeneration riktigt förstår hur pressad tillvaron är. Jag har utmattade 70-talister i mitt väntrum varje vecka, säger Birgitta Widén, leg psykoterapeut och beteendevetare.

– Om du som fått barnbarn har en rejäl dos inlevelseförmåga och kan sätta dig in i vilket projekt det är att driva runt en familj i dag, och om du känner ett ansvar att hjälpa till, så gör det så mycket du kan och får. Barnbarn är en gåva och som äldre, nära släkting har man en jätteviktig roll att fylla i deras liv. Hur kontakten och umgänget blir handlar mycket om hur du är som person och på hur nära relationen inom familjen är sedan tidigare, fortsätter hon.

Att prata öppet och ärligt med varandra om möjligheter, önskemål och förväntningar är den bästa lösningen. Berätta för din dotter eller son hur du kan tänka dig att finnas till hands för familjen och fråga vad hen har för tankar kring avlastning och umgänge.

Kanske vill hen att du breder ut vingarna och tar stor plats, kanske vill hen klara allt själv. Du har förstås mycket klokskap att bidra med, men gedigen livserfarenhet står sig numera ofta slätt mot det ständigt uppdaterade flödet från Facebook, bloggar, poddar, Instagram, tidningar och tv. Välmenande råd kanske uppfattas som förlegade, eller till och med som kritik fast du inte alls menat det så.

Du behöver inte stressa över att hitta på en massa äventyr varje gång barnbarnet kommer till dig, den lilla mår nog lika bra av en paus

En nybliven mamma eller pappa blir snabbt expert på sitt eget barn och det spelar ingen roll att du har uppfostrat flera på egen hand – du kan ändå få en punktlista över hur barnbarnet bäst ska hanteras de timmar du är barnvakt. Stenhårda sockertabun trängs med instruktioner över hur länge lillan får sova och vilket tv- program hon får titta på. Sms med bilder som visar att hon har det toppen hos mormor/farmor är mer eller mindre ett måste.

– Dagens föräldrar blir så fullproppade med information. Alla regler och tabun grundar sig i en rädsla för att något ska bli fel, som om vi har glömt bort att livet inte behöver vara perfekt hela tiden. Hälsotänket har ju till exempel blivit enormt överdrivet. Och att ge sina barn dessa ständiga upplevelser och aktiviteter blir så tufft att leva upp till. Den psykiska ohälsan i dag är större än någonsin just på grund av omöjliga krav. Du som mormor eller farmor (eller morfar eller farfar) behöver inte stressa över att hitta på en massa äventyr varje gång barnbarnet kommer till dig, den lilla mår nog lika bra av en paus, säger Birgitta Widén.

Är barnbarnet i skolåldern så kan du avlasta med att hjälpa till med läxorna, det funkar även online om ni bor långt ifrån varandra. Du kan också vara sagoberättare någon kväll i veckan vid nattning – barnbarnet tycker förmodligen det är mysigt att somna till din trygga röst från telefonen och kan skicka en slängpuss via Facetime eller Skype.

Små vardagliga saker som minskar stressen kan ibland ge större effekt än enstaka punkt­insatser. Visst är det underbart om du kan ställa upp med barnpassning när föräldrarna åker på weekendresa eller liknande, men kontinuerlig hjälp i vardagen ger din dotter eller son lite extra tid att gå ner i tvättstugan, plocka in disken eller skicka några försenade jobbmejl. (Eller sjunka ner i ett varmt bad. Eller kramas med sin partner.)

Energikickar som ger dem kraft att orka och hålla i längden. En ovärderlig hjälp, som även ger mycket tillbaka till dig själv. Och glöm inte att den intensiva småbarnsperioden trots allt är ganska kort. Vips så är den där lilla gullungen en gänglig tonåring som kanske inte har riktigt lika mycket tid att hänga hos dig…

Läs även: 7 saker du som förälder har rätt kräva av ditt barns mor- och farföräldrar

Hur ska man resonera när det finns bonusbarnbarn med i bilden? Får man ställa upp mer för de egna barnbarnen eller finns risken att man bedöms som ogenerös eller egoistisk då?

– Det handlar nog om hur länge ens nya kärlek och hans barn funnits med i bilden och hur nära kontakt man fått. Men jag tror det ska mycket till för att man som mormor ska kunna känna samma kärlek till sina bonusbarnbarn som till de egna. Och jag tycker inte man ska behöva känna sig tvungen att fördela sin tid rättvist i ett sådant läge, det orkar man helt enkelt inte. I valet mellan vem man ska ställa upp för så är svaret oftast givet, konstaterar Birgitta.

Försök att inte jämföra dig med hur systrar, väninnor och kollegor handskas med sina mormors- eller farmorsroller, en del har till exempel bara ett barnbarn medan andra har fem, en del har lågavlönat arbete eller liten pension och kan inte ge bort den senaste mobiltelefonen i julklapp, andra har massor av extra slantar att lägga på presenter och sparkonton i barnbarnets namn.

Du kan heller inte jämföra dig med minnet av din egen mysmormor (om hon nu var en sådan), för den visionen är svår att leva upp till. Och det behövs inte heller. Det handlar i slutändan om att du kan vara en trygg famn, både för ditt barn och ditt barnbarn, och med lite flexibilitet och bra kommunikation kommer ni långt.

Det är en ny tid för livsnjutande och högpresterande mor- och farmödrar, men kärleken till ett babblande, vidunderligt litet barnbarn som håller dig i handen är precis lika okomplicerad som den alltid varit, i alla generationer. Njut av den!

 

VISSTE DU ATT…

• Snittåldern för de som blir mormor eller farmor i Sverige i dag är 50,9 år. Då är det långt kvar till pensionen och den fria kalendern. (SCB, 2014)

• De mor- och farföräldrar som bor inom samma kommun som sina barnbarn bidrar till att risken för sjukskrivning minskar hos småbarnsföräldrarna. Möjligheten till barnvakt får stressade livspussel att gå ihop och håller utmattningen mer stången.

• Vid 58 års ålder har cirka hälften av alla svenska kvinnor fått barnbarn.

• Sverige har högst pensionsålder i hela EU, det gäller både kvinnor och män.

Källa: SCB

AV KATARINA DANIELSSON

FOTO SHUTTERSTOCK/IBL

 

Läs även:

Passa dina barnbarn – så kan du leva längre

Boktips: Mor- och farföräldrar i litteraturen

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: