Draknästet-profilen Lena Apler om synen på klimakteriet: ”Nått bäst före-datum”

Efter reklamen: Klimaktet #5 – Alkohol och klimakteriet med Karin Adelsköld

Det startade med vredesutbrott. Entreprenören och Draknästet-profilen Lena Apler, 73, blev så arg på trafikanter i bilköer att hon inte kunde hantera sin ilska. Snart förstod vad som var på gång – klimakteriet.

För Breakit berättar investeraren om upplevelsen av att vara på toppen av sin karriär och samtidigt gå igenom stora kroppsliga förändringar.

Linda Bengtzing berättar om diagnosen: ”Riktig jävla krasch”

Lena sökte och fick hjälp, och blev tack vare hormonbehandling fri från sina jobbiga klimakteriesymtom. Men det var inget hon kunde prata om.

– Reaktionen jag fick när jag någon gång nämnde klimakteriet var beklagande kommentarer eller generad tystnad, ungefär som att man skulle ha nått bäst före-datum. Därför undvek jag att tala om det, säger hon till Breakit.

Det har gått 20 år för hennes egen del nu, men Lena upplever inte att synen på det har förändrats särskilt mycket.

Trots att arbetslivet, och det privata, inte ska behöva påverkas om man får rätt hjälp så får det negativa konsekvenser för många. Värre blir det om man inte kan prata om det med människorna runtomkring sig, exempelvis kollegor eller chefer.

– Jag tror att det fortfarande är skamfyllt, precis som att mens har varit skamfyllt länge.

"Det var en ögonöppnare!"

Ingen terapeut kunde lindra Åshilds ångest – då tog hon till ett oväntat knep

”Det här måste man prata mer om”

Lena Apler är en av flera kvinnliga näringslivsprofiler som Breakit har pratat med. Andra kvinnor inom näringslivet vittnar om samma sak: Att klimakteriet inte är något man pratar om. En person förklarar att branschen är mansdominerad, och att man som kvinna inte vill lyfta sådant som kan tolkas som en svaghet.

Lena minns inte själv att hon haft ett samtal om det i arbetssammanhang – någonsin. Så ska det inte behöva vara, menar hon.

– Det är klart att det kan vara väldigt omvälvande för många om man inte får den vård man behöver. Men får man hjälp är det bara att köra på som vanligt. Och det här måste man prata mer om. Det är ett bra sätt att avdramatisera någonting som är ytterst normalt, säger hon.