Långa cykelturer och golfrundor är fortfarande en del av Gun-Majs aktiva vardag.

Långa cykelturer och golfrundor är fortfarande en del av Gun-Majs aktiva vardag.

Gun-Maj Johansson har varit frisk i 24 år. Nu berättar hon för Femina om den där dagen då hon drabbades av bröstcancer. 

”När läkaren berättade för mig att jag hade cancer var det nästan så att jag kände att jag behövde ett glas vin. Men det var ju mitt på dagen och jag skulle tillbaka till jobbet, så det blev kaffe och en bakelse i stället. Jag tog ledigt dagen därpå och åkte till golfbanan med min man. Det kan låta absurt, men så var det. Jag tänkte att jag skulle vara stark och i god form inför det som skulle komma. Döden funderade jag aldrig på.

Jag visste att jag låg i riskzonen

I mitten på 1980-talet var jag med i ett mammografiprojekt där man undersökte kvinnor som bland annat hade tagit östrogen. 1989 lyssnade jag på radion och hörde att kvinnor som fått östrogen och som dessutom fått barn senare i livet låg i riskzonen för att drabbas av bröstcancer. Mitt första barn födde jag när jag närmade mig 40 år och radioinslaget fick mig att självmant höra av mig och boka en tid för mammografi.

Jag tackade nej till ytterligare en operation

Bilderna visade en förändring och genom punktion konstaterades bröstcancer. En vecka senare var jag bokad för operation.

Tumören var relativt liten, ungefär en centimeter stor. En del av bröstet togs bort men också lymfkörtlar. Två veckor senare, när stygnen skulle tas bort, meddelade kirurgen om ytterligare bindvävnadsförändring. Han ville operera bort hela mitt bröst, men jag tyckte det hade läkt fint och bad om att få tänka på saken medan jag var i väg på rehabilitering. Under tiden jag var borta ägnade jag mig mycket åt mental träning och lärde mig vikten av att vara delaktig i mitt eget tillfriskande. Det blev en vändpunkt för mig. Efter nio dagar hade jag bestämt mig och jag tackade nej till ytterligare en operation.

Läkarna blev både förvånade och frustrerade, men det var mitt beslut och det är viktigt att understryka: detta var mitt val och det kändes rätt för mig. Någon annan hade kanske gjort annorlunda och det var inget enkelt beslut att fatta. Men det blev alltså ingen ytterligare operation och jag påbörjade strålbehandlingen. Drygt ett år senare cyklade jag Tjejtrampet, vältränad och frisk från cancern. Men min arm blev försvagad efter operationen och det är den fortfarande. Jag har accepterat det, men det är som en påminnelse om att jag måste vara lite aktsam om mig själv.

Två år efter min operation blev jag stödperson i bröstcancerföreningen Amazona. Där lärde jag mig våra ledord och dem nöter jag så fort jag får tillfälle: Lär känna dina bröst, varje månad, livet ut. Upptäcker man en förändring, ring och boka tid för mammografi, oavsett ålder. Till tjejer och kvinnor som drabbas råder jag dem att vara egoistiska, att tänka på sig själva och att tillåta sig att känna alla känslor. Ledsen, det blir man, och det är bara att gråta. Det gjorde jag och efter att jag hade gråtit tills det inte fanns några fler tårar så kändes det lite bättre. Är du sjuk, tillåt dig att vara svag och fokusera på de tankar som kommer att hjälpa dig att bli frisk. Att få diagnosen bröstcancer är en helt annan sak i dag, förutsättningarna är så mycket bättre, men känslorna och tankarna är ändå desamma.”

AV ANNA BACHMANN

FOTO ANNA-LENA AHLSTRÖM

hår och makeup Maja Petrini

Läs även: Lär dig upptäcka bröstcancer – se nya instruktionsfilmen