Alin Bistoletti levde i många år med en sjukdom hon inte förstod att hon hade. Foto: Privat

I dag är Alin Bistoletti, 37, äntligen fri. Fri från prestationskraven, fri från kontrollbehovet, fri från sjukdomen.

Men vägen dit har varit lång och påfrestande.

Allt började när hon var 15 år gammal och precis hade lämnat ett svårt och omtumlande år bakom sig.

De två personerna som Alin stod närmst, hennes extrapappa och gammelfaster, hade båda dött under loppet av kort tid. I samband med den stora förlusten lämnade hennes biologiska pappa familjen och flyttade till Saudiarabien. Huset såldes och livet bröts upp på flera plan. Alin förlorade även sin hund.

– Mitt inre gjorde så ont. Jag visste inte hur jag skulle bemöta det. Det fanns inte på kartan att söka vård, i stället började jag att fly, säger hon.

I dag är Alin fri från sin sjukdom – men vägen dit har varit lång. Foto: Privat

Enligt Alin hade flykten kunnat ta sig olika uttryck. Som drog- eller matmissbruk. I stället blev träningen det centrala i hennes liv.

Sommaren som 15-åring befann sig Alin på ett sportinternat i Österrike. Hon var uppväxt i en väldigt aktiv familj där prestation stod högt i kurs och levde efter de idealen. På lägret tränade Alin hårt varje dag och hade stor aptit – något som hennes rumskompis vid ett tillfälle anmärkte på. Gud vad mycket mat hon åt.

– Jag började storgråta. Jag kände mig så förnärmad och skamsen. Där och då började det.

Ansågs vara en förebild

Därefter eskalerade träningen snabbt, gick out of control som Alin beskriver det.

– Jag var inte stolt över min kropp, men fick inre kickar av att vara så ”duktig”. Och snart började bekräftelsen komma utifrån. Jag fick jättemycket komplimanger av killar för hur jag såg ut.

Utåt sett såg Alin ut att må bra, hon var glad och framåt och ansågs leva hälsosamt. Hon tränade sex till sju dagar i veckan. Passen var hårda och intensiva: 40 minuter på löpbandet, därefter en timme box, och avslutningsvis ett tufft yogapass. Alin blev allt mer kontrollerande när det kom till hennes matintag. Inget gluten, ingen pizza, ingen pommes. När hon åt mackor skrapade hon bort smöret från brödskivan.

– Eftersom jag tränade så mycket åt jag fortfarande och var inte anorektisk. Man såg inte hur sjuk jag egentligen var, i stället ansågs jag vara i mitt livs form. Jag var 19 år och hade sexpack. Men skammen kring maten var stor, berättar Alin.

Att träna mycket och leva "hälsosamt" var en stor del av Alins identitet. Foto: Privat

Flydde in i träningen

Alin lämnade tonåren bakom sig, men den hårda träningen följde med in i vuxen ålder. Under en period levde hon i Los Angeles och tränade på gymet där Arnold Schwarzenegger hade påbörjat sin karriär. Hon arbetade som hälsocoach och vägledde andra till ett sundare liv.

Fitness var hennes identitet, hennes självklara roll.

– Som hälsocoach var jag väldigt populär. Jag förespråkade långsiktiga mål, att man skulle lyssna på sin kropp och främst jobba med sitt inre. Men själv gick jag emot mina egna råd, berättar Alin.

2012 hade Alin återvänt till Sverige och bodde sedan några år i Stockholm. Då hon nyligen hade gått igenom ett smärtsamt uppbrott var behovet av att fly in i träningen större än någonsin.

Trots att kroppen sa nej fortsatte Alin att träna. Foto: Privat

– Jag hade blivit lämnad vilket var ett djupt sår. Jag körde stenhårt och blev den starkaste tjejen på gymmet. Jag var i sjuk form men så sorgsen på insidan, berättar hon.

En dag kom den första vändpunkten. Alin tränade på gymmet tillsammans med sin personliga tränare när hon plötsligt inte kunde göra knäböj. Det gjorde för ont.

– Kroppen fullständigt skrek. Jag kunde inte göra nästa övning heller. Mina muskler var helt inflammerade. Jag försökte tvinga min kropp men den ville inte. Min tränare sa att jag inte kunde köra på om jag hade såhär ont, i stället bytte jag gym och fortsatte träna där i stället, berättar hon.

Träffade mannen som förändrade allt

Trots att Alin hade lidit av hälsporre i över ett år fortsatte hon dessutom att springa flera mil i veckan.

– Det var en väldigt skön känsla. Skönare att ha ont i hälen än i själen, säger hon.

Kroppens varningssignaler gjorde däremot sitt och mot sin vilja tvingades Alin att dra ner på träningen.

Året därpå, i juli 2013, kom den andra stora vändpunkten i hennes liv.

Hon träffade mannen i sitt liv.

– Han var min räddning, säger hon.

Mannen, som heter Mattias, jobbade då som kock och älskade mat. Till skillnad från många andra män la han inte något värde i hur tränad hennes kropp var utan fokuserade i stället på andra saker. För första gången i sitt kärleksliv kände Alin att hon blev sedd för den hon var på insidan – snarare än för hennes trimmade yttre.

Tillsammans åkte de på en resa till Italien och Alin kunde äntligen släppa på kontrollen. Hon åt pasta, glass och drack vin. Kände att hon på riktigt kunde njuta av tillvaron.

– Mattias var accepterande, trygg och avslappnad. När jag träffade honom förstod jag att jag var sjuk. Att det inte fanns något positivt eller hälsosamt med hur jag levde. Jag insåg att jag hade så många inre sår jag behövde läka, berättar Alin.

Alin några månader efter att hon träffat Mattias. "Jag var på Bali med en kompis och tränade maniskt", berättar hon. Foto: Privat

Plötsligt stod det klart för Alin att hon led av ortorexi, en ätstörning som innebär att man tränar på ett tvångsmässigt sätt ihop med en strikt diet.

– Jag insåg att jag behövde bli fri från min sjukdom. Det var som att ha levt i ett emotionellt fängelse under ett halvt liv, så mycket styrdes av mat, träning, flykt och ångest.

Identiteten var enligt Alin till en början både utmanande och läskig att släppa.

– Om jag inte var den där snabba, duktiga, presterande, deffade och riktigt fysiska starka Alin – vem var jag då?

Blev gravid med dottern Holly

Under åren som följde ändrade Alin sin livsstil. Började äta mat hon älskar igen och lyssnade på kroppen i stället för att pressa den åt olika håll genom träning. Samtidigt bearbetade hon sina inre trauman som varit de bakomliggande orsakerna till hennes flykt in i fitnessvärlden.

– När hon några år senare blev gravid med sin dotter Holly, som i dag är tre år gammal, var kroppens förändring inget som påverkade Alin negativt – tvärtom.

– Jag älskade min kropp. Det var det vackraste jag har varit med om. Jag kände att jag ville vara en fantastisk förebild för min dotter. Jag ville vara sund, säger hon.

När Alin blev gravid 2017 hade hon kommit en lång bit på vägen mot att bli frisk. Foto: Privat

I dag är Alin inte längre aktiv inom fitnessbranschen utan berättar att hon i stället jobbar som livscoach med fokus på andlig vägledning då hon vill hjälpa andra att också bli starka inifrån.

Träningshetsen och kroppsidealen som finns i samhället är något som oroar Alin.

– Det är så många som lider. Idealen i dag är helt skeva, det är inte sunt, säger hon.

Alin tillsammans med sin dotter Holly. Foto: Privat

Till skillnad mot under alla åren med sjukdomen kan Alin i dag se vad som får henne att må bra – och det är inte att ha den ”perfekta kroppen”.

– Jag har läkt många av mina gamla sår och trauman och det är nyckeln till att jag känner som jag gör i dag. Jag är nöjd med min kropp idag även om det finns några celluliter och den inte alls är lika ”deffad” som då. Men det är ju direkt kopplat till mitt egenvärde, säger hon.

– Jag har funnit en inre ro jag aldrig tidigare har känt. Aldrig mer ska jag tvinga min kropp att göra något den inte vill. I stället lyssnar jag på den till hundra procent och vet att den kommer att säga vad den behöver – på alla plan.

LÄS ÄVEN:

Tina, 45, skaffade barn på egen hand: "Först var jag jätterädd"

Linda blev sjuk – hamnade i klimakteriet som 22-åring

Livia, 16, mejades ner på övergångsställe

Ortorexi

Att träna på ett tvångsmässigt sätt ihop med en strikt diet är vanligt om man har en ätstörning. Det kallas ibland för "ortorexi". Även om många kan känna igen sig i beskrivningen av ortorexi kan det vara bra att känna till att det inte är en formell ätstörning eller psykiatrisk diagnos. Begreppet ortorexi har dessutom en lite annorlunda innebörd när det används internationellt.

Om du misstänker att du har en ätstörning eller om andra runt omkring dig är oroliga för dig kan det vara viktigt att du tar reda på det. Du kan börja med att ta reda på så mycket som möjligt om ätstörningar och hur de behandlas. Det kan vara ett första steg mot att söka hjälp.

Det finns olika föreningar på nätet som erbjuder stöd och hjälp via telefon, chatt eller mejl. Du kan också börja med att prata med en vän eller någon du litar på, så att du inte behöver vara ensam med det som är svårt.

Om du har frågor kring anorexi, bulimi eller andra ätstörningar kan du kontakta Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri. De har lokala föreningar på flera orter och kan hjälpa dig att svara på frågor och hänvisa dig vidare. Du som identifierar dig som tjej och är mellan 10 och 25 år kan också mejla eller chatta med en volontär på Ätstörningszonen.

En annan förening som är kunnig inom både ätstörningar och självskadebeteende är SHEDO. På SHEDO.se kan du läsa mer, chatta eller mejla för att berätta och få stöd och hjälp.

Källa: 1177