Vad är det som gör att vissa knappt klarar någon stress alls utan att bli sjuka medan andra kan leva länge med stress utan att verka ta någon skada alls? Inom psykiatrin pratar man om något som kallas stress-sårbarhetsmodellen som är en förklaringsmodell som används för att förklara just vad det är som kan påverka hur mycket stress vi klarar av. Den används inte bara för att förklara vår känslighet för just stress, utan också för vissa autoimmuna och psykiska sjukdomar.

Modellen tar upp dels de genetiska förutsättningar som gör att risken för att drabbas av ohälsa ökar. Dels tar den upp de egenskaper som vi samlar på oss genom livet. De två komponenterna utgör grunden. Sedan tillkommer den stress vi faktiskt utsätts för. Kombinerat skapar detta ohälsa hos vissa av oss, men inte alla.

Stress-sårbarhetsmodellen är inte ny, utan började utvecklas redan på 1970-talet men har utvecklats vidare sedan dess och tagit in fler faktorer i beräkningarna.

Missbruk under graviditeten

Medfödda och genetiska egenskaper kan vara till exempel ärftliga störningar i hormonsystem eller brist på signalsubstanser. Om många personer i en och samma familj drabbas av samma sjukdom är det oftast här man hittar svaret.

Men medfödda faktorer behöver inte vara genetiska, det kan hända mycket under fosterstadiet som sedan påverkar hela livet. Till exempel har man kunnat se att näringsbrist under tiden som foster eller om mamman missbrukat under graviditeten kan bidra till att man får en ökad känslighet mot stress.

När vi väl är födda finns det mycket som kan ställa till det för oss och påverka hur vi reagerar på stress. Framför allt är det långvarig stress när vi går länge med förhöjda kortisolvärden, men också hälsotillstånd som näringsbrist, fetma och missbruk. Även isolering och långa perioder av sorg gör oss extra sårbara.

Allt beror på hur grunden vi står på ser ut

Den här grunden vi har att stå på, bygd av våra medfödda och förvärvade egenskaper, påverkar hur vi klarar av olika stressorer, alltså påfrestningar som drabbar oss psykiskt eller fysiskt. Det är den andra delen av modellen och som påverkar utfallet, om man blir sjuk eller inte. Stressorer kan vara till exempel sjukdomar som infektioner eller kriser i livet som en skilsmässa eller att någon anhörig avlider.

Någon som har goda förutsättningar utan genetiska svagheter och som varit förskonade från till exempel långvarig stress kan sedan klara ganska stora påfrestningar utan att bli sjuk. En annan person som föddes med sämre förutsättningar och sedan levt med till exempel stress och missbruk riskerar att bli sjuk av en ganska lätt påfrestning. Tänk dig att förutsättningarna är ett golv och stressorerna vikter. Har du ett väldigt ömtåligt och tunt golv klarar det inte ens av lätta vikter, utan brister. Men ett gediget och starkt golv står pall även för tunga vikter.

Om man vet med sig att man har förutsättningar som skulle kunna göra att man har lättare att bli sjuk kan man bygga upp en sorts buffert. Med ett fungerande socialt nätverk, bra mat och fysisk aktivitet kan man göra att förutsättningarna förbättras och på det sättet kan man förhindra att man blir sjuk av mindre påfrestningar.

Foto: TT

Källa: SvD, Internetmedicin, Socialstyrelsen

 

Läs mer:

Arv och miljö – vilka faktorer avgör hur känslig du är mot stress?

Hjärnan hinner inte med – tre stresstriggers i vardagen