Stora könsskillnader i vården – kvinnor prioriteras inte
Om kvinnors hjärtan är mindre och har tunnare kärl än mäns – är det då självklart att kvinnornas hjärtan reagerar likadant på hjärtsjukdomar som männens och ska behandlas likadant? Svaret är nej. Däremot är mannen fortfarande norm inom vården vilket har lett till att kvinnor än i dag får felaktiga diagnoser och sämre vård, bland annat när det gäller flera hjärt- och kärlsjukdomar. Det här vill genusmedicinen råda bot på.
– Det händer till exempel att kvinnor skickas hem trots att de har en infarkt, bara för att deras symptom inte ser likadana ut som männens, säger Karin Schenck-Gustafsson, professor i kardiologi och överläkare vid Hjärtkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset.
För att kunna arbeta aktivt för en jämlik vård grundade hon 2001 Centrum för genusmedicin vid Karolinska Institutet och det var då det första i sitt slag i världen. En av deras huvuduppgifter har varit att sprida kunskap om genusmedicin och om olikheter i vården av män och kvinnor.
– Män och kvinnor är inte alls lika rent biologiskt, och det här är en fråga om liv och död. Men när jag började prata om det här var det många som blev så himla sura, även många kvinnor. Flera som var aktiva i 1968-rörelsen vill gärna tro att män och kvinnor är precis lika och uppfattade det som ett hot att titta på olikheter i biologin. Motståndet förvånade mig verkligen. I dag vet vi att män och kvinnor är olika och det måste vi ta hänsyn till för att nå en jämställd vård, säger Karin Schenck-Gustafsson.
Mer än bara bröst och livmoder
Tidigare har man sett på kvinnohälsa med en ”bikini view”, alltså bara sett till bröst och livmoder och att vi i övrigt är som män. I dag vet vi att vi kvinnor, precis som män, främst dör av hjärt- och kärlsjukdomar. Men där har forskningen på kvinnor varit, och är fortfarande, eftersatt och det gäller även många andra sjukdomar. Fortfarande görs nästan all forskning på män, även om det har blivit bättre. När kvinnor är med i forskningsstudier presenteras deras resultat ofta som ett supplement, som om kvinnor vore en subgrupp och inte utgjorde hälften av världens befolkning.
– Ibland gör vi på Centrum för genusmedicin studier bara på kvinnor om studierna som fanns tidigare bara är gjorda på män. Men det man inte ska glömma när det gäller genusmedicin är att det inte bara är en kvinnofråga. Män är till exempel underdiagnosticerade när det gäller depressioner. Det vill vi också ändra på.
Studier görs på billiga handjur
Det är inte bara studier på människor som är mansdominerade. Vid djurförsök görs nästan alla tester på handjur, de är billigare och man använder hellre de dyrare hondjuren till avel. Det här kan landa väldigt snett till exempel när det gäller kronisk smärta. 80 procent av patienterna är kvinnor men försöken görs på handjur.
– Har man gjort försök på ett handjur kan man inte överföra de resultaten till en äldre kvinna med kronisk smärta. Det är inte säkert att det stämmer överens alls, säger Karin Schenck-Gustafsson.
Hon berättar också att det inom forskning på cellnivå spelar roll om man tar cellerna från män eller kvinnor, ”every cell has a sex”. Det här ger utslag både på hur man tolkar symptom på olika sjukdomar och hur man rekommenderar läkemedel. Till exempel skiljer sig kvinnors metabolism från männens och alltså bryts läkemedel ner olika.
Yngre mer positiva till genusmedicin
I dag föreläser Karin Schenck-Gustafsson mycket på läkarprogrammet och hon ser en tydlig skillnad på mottagandet bland yngre, blivande läkare, och äldre som jobbat länge.
– På 1990-talet forskade man kring kolesterolsänkande läkemedel och när jag dristade mig att fråga hur det var med kvinnorna i studien kallades jag sexist och feminist. Så är det inte längre.
Hon säger att forskningen har blivit mycket bättre, men att det fortfarande släpar en del. Det behövs åtgärder från myndigheter för att det ska hända något på riktigt och hon betonar hur viktigt det är att också läkemedelsverket hänger med.
Sociala och kulturella skillnader
Genusmedicin är inte bara en fråga om olikheter mellan män och kvinnor. Det handlar också om socialpolitik och kulturella skillnader som påverkar den vård man får. Biologin påverkar och påverkas av den miljö och de förutsättningar vi lever i.
– Man har sin kropp i samhället och det har betydelse för hur man mår. Vi kan börja med hjärtinfarkt. En kvinna som har dåligt ställt, hon röker och är deprimerad och har en make som super. Varför skulle hon lägga om sin livsstil och sluta röka, börja röra på sig och äta bättre? Hon jag ju fullt upp med sin depression. Depressionen ökar risken för att drabbas av hjärtinfarkt och försämrar chansen till överlevnad om hon drabbas jämfört med någon som har en bättre social situation.
Hon berättar att man kan följa röda linjen i tunnelbanan i Stockholm, från Mörby, Djursholm till Fittja och Hallunda och se hur överlevnaden i hjärtinfarkt sjunker allt eftersom man närmar sig förorterna där många har det sämre ställt.
– Vi måste anpassa vården och vara realister. Det kan inte vara så mycket halleluja och pratas för mycket om att lägga om sitt liv och tro att alla klarar det, säger hon.
Det finns också kulturella skillnader som påverkar vilken vård vi får. Karin Schenck-Gustafsson berättar om sina egna erfarenheter från hjärtintensiven. Hon berättar att människor som kommer från Mellanöstern och har hjärtproblem och ont i bröstet river upp himmel och jord – det märks att de har problem.
– Och så träffar man någon från norra Finland med samma problem som bara biter ihop och säger att de inte alls har ont. Det är klart att sådana här skillnader också påverkar den vård de får.
Karin Schenck-Gustafsson påpekar att det här inte handlar om att vården med flit ger en ojämlik vård, utan att det handlar om okunskap.
Bild: TT
Läs mer: