Happy Jankells analys om sin dödsångest: ”Pappa brukade komma förbi oanmäld”
Jankell är främst drabbad av dödsångest och hon har en stor rädsla för dörrar.
Happy Jankells debutroman Livlina handlar om skuld och familjeband och man får följa en ung kvinna som kämpar mot sin ångest med hjälp av mediciner och terapi, mot kulissen i dagens Stockholm. Boken kommer finnas till försäljning nu i mars.
– Skrivandet har alltid tagit en stor plats i mitt liv. Jag älskar att jobba med text och ord. I mitt arbete som skådespelare händer det ofta att jag inte kan låta bli att lägga mig i manus, säger Happy Jankell i ett pressmeddelande.
Happy Jankell förklarar att boken kom till henne under en tuff period för ett par år sedan.
– Det finns mycket av mina egna erfarenheter i boken även om den till största del bygger på en familjehemlighet som inte har någon förankring i mitt eget liv.
– Och i allt det fiktiva har jag smugit in några scener som är nästintill direktkopierade från min ungdoms dagböcker. Jag hoppas att många oroliga själar kan hitta en betryggande vän i min huvudkaraktär Liv, fortsätter hon.
Happy Jankell om ångesten och relationen med pappan
I en lång intervju öppnar skådisen och numera författaren Happy Jankell upp om sin ångest, och hon slår fast att hälsoångest är en stor del av hennes liv.
– Min hälsoångest grundar sig i dödsångest. Det är därför jag är rädd för getingar till exempel. Rädslan för pistoler säger väl sig självt då. I boken finns en sekvens då en man visar upp sin hand som en pistol och säger pang. Det har jag själv varit med om när jag var liten och är ett skräckminne jag har. Ibland gör jag ju scener med vapen i jobbet. Det är väldigt jobbigt för mig att spela in. Rädslan för dörrar handlar om kontroll. Jag är inte rädd för en rektangulär träplatta med ett handtag på. Det är ju vad som finns på andra sidan. De personer jag bott med i mitt liv vet att de aldrig får plinga på dörren. De får sms:a och säga att de är hemma om fem minuter, förklarar Happy Jankell i en intervju med ELLE.
Happy Jankell tror inte att ångesten bottnar i att hon föddes rätt in i rampljuset som dotter till Thorsten Flinck och mamma Annika Jankell, utan att det mer handlar om hur uppväxten i sig såg ut.
– Min hobbyanalys är att det snarare handlar om att min pappa ofta brukade komma förbi oanmäld när jag var liten. Och han kunde vara i alla möjliga tillstånd och inte i sitt bästa skick. Mamma pratade mycket om dörren, vilket jag minns. Att det kunde plinga på mitt i natten, att man skulle kolla så att dörren var låst och att man skulle vara tyst och inte gå förbi nära dörren.
LÄS MER:
