Robert Gustafssons bror dog – fanns inga donatorer

Så stöttar du någon i sorg – fem konkreta tips

I årtionden har Robert Gustafsson fått hela svenska folket att skratta med sina sketcher, imitationer och filmroller. Men komikern har som alla också en allvarlig sida med sorger och trauman, något han nu berättar om i SVT-programmet Frågan är fri.

I programmet, som går ut på att personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism ställer frågor till kända svenskar, får Robert frågan om när han förstod att hans bror skulle dö.

– Det var när jag hälsade på honom på Sahlgrenska i Göteborg, han hade legat inne ganska länge. Han behövde nytt hjärta och nya lungor, och då passade inte en jämnåriga mans eller kvinnas lunga och hjärta i hans kropp, så han behövde en yngre människa, säger Robert Gustafsson i programmet.

Brodern Kristian hade burit på ett medfött hjärtfel, och legat mycket på sjukhus genom åren. Han var inne på sitt 43:e levnadsår när han till slut gick bort 2004.

– Jag växte upp med en bror som hade hjärtfel och som tillbringade en stor del av sin uppväxt på sjukhus där han opererades med jämna mellanrum. Det var först mot slutet som jag förstod, när han blev riktigt dålig och läkarna sa att hans hjärta höll på att bli för stort, sa Robert Gustafsson till Aftonbladet 2004.

Letade efter olyckor

I Frågan är fri beskriver han det dilemma som alla anhöriga till personer i behov av organdonation går igenom.

– Det absurda är att man som anhörig plötsligt läser tidningar och annonser, och kollar efter alla bilolyckor, och nästan hoppas att någon yngre människa ska kunna donera. Det är en väldigt otäck tanke, men det är så man känner.

Sedan broderns död har Robert Gustafsson brunnit för att organdonation ska bli vanligare och enklare.

– Jag har varit väldigt engagerad i det här med donationsfrågan. Hur många tittar på bajskorvarna i toaletten och gråter och säger hej då till den? Eller tar med sig håret hem från frisören i en påse för att det är en del av dig själv? Det är celler. Själen och allt det andra som vi lägger stor värdering vid sitter inte i cellerna.